DAG 6
KELHEIM - REGENSBURG  mulet + 13 (!)
Under natten hade vi passerat Europakanalens 11:E sluss och nått dess högsta punkt vid vattendelaren. Via fem slussar var vi nu på väg ner mot Donau.

Det var rejält höga "trappor" och inte många cm till godo på sidorna. Slusskamrarna kan variera i höjd, men de är alla 190 meter långa och 12 meter breda - och vår båt var som sagt 11,4 meter bred... 

Efter frukost förberedde vi packningen inför morgondagens avresa. Vi satt sedan en stund och tittade på slussningen i hyttens TV.  


vI Förflyttade oss till Panoramabaren för att få ännu bättre utsikt. Det ser tomt ut på bilden, men besökarna satt i stolarna framför oss, närmare fönstret längst fram.


Utanför fönstret fladdrade fyra flaggor i vinden - rederiets, Tysklands, Sveriges och Bayerns.

 
Dags för ännu en av de fem slussarna neråt för oss. En besättningsman gör sig redo.

 
Uppe på soldäck låg alla solstolar hopfällda och poolens soltak låg hopsjunket i ett stort oformligt sjok.
Häruppe promenerade en man fram och tillbaka med raska steg.. Jag kunde inte med att rikta kameran mot honom i hans målmedvetna motionerande - men jag hade gärna velat göra det


Poolen var förstås tom. Den var inte stor, men det måste vara härligt att kunna ta sig ett dopp där en varm sommardag och sedan slå sig ner i en solstol.


I Essig passerade vi under en böljande bro, som ibland kallas "Spagettibron."  Det är en 190 meter lång spännbandsbro, en variant av hängbro, helt byggd i trä. Den originella gång- och cykelbron invigdes 1986 och var då Europas längsta träbro. 2006 distanserades den, när bron Drachenschwanz i Ronneburg stod klar.  

 
Här och var på de höga kalkklipporna finns både borgar och slott och ett och annat lusthus. Det är en trakt som är rik på grottor.


Efter lunch la vi till vid den här bryggan för att göra en utflykt till Befrielsemonumentet - Befreiungshalle.  Och på vägen stod vår buss och väntade snällt.

    
Här får man en bättre uppfattning om hur lång vår båt var. Eftersom flodbåtarna ska kunna passera under broar, får de inte vara så höga.

  Medan vi styrde kosan mot Befrielsemonumentet däruppe på berget, fortsatte båten sin färd mot Regensburg, där vi senare skulle borda igen.

 
Monumentet visade sig vara en stor rund byggnad, som för tillfället var under reparation. Det byggdes till minne av Ludwig I:s slutgiltiga seger över Napoleon i slaget vid Leipzig 1815 efter två års krigande. 18 enorma stayer på höga pelare omger byggnaden.

Just talet 18 syftar dels på datumet för det sista slaget den 23 oktober, dels på de 18 germanska folken.

Inne i den imponerande 45 meter höga hallen stod 34 statyer av segergudinnan Victoria, alla med utsträckta händer, som om de dansade ringdans. Konstnärens önskade, att de skulle vara nakna, men han fick inte sin vilja igenom. Då högg han ut mjukt böljande skirt tyg, som upplevs nästan genomskinligt. Man kan ana ett knä här och ett bröst där - fast inte helt naket...

 
Skönt att slå sig ner en stund  och vila både fötter och öron. Det tröttar att lyssna på all info, när man inte hör mer än brottstycken av det som sägs...


Alla segergudinnorna hade en missbildad lilltå. Konstnären använde släktingar som modeller och både han själv och alla i hans släkt hade sådana lilltår. Han trodde antagligen, att en lilltå ser ut så! 

   
Man hade fin utsikt däruppe på berget.

 
Utsikt över Donau. Staden Kelheim ligger där Mainz och Donau flyter samman.

 
Vi tog oss sedan till vid kanalen, som vi nyss åkte på.


Museet är en originell byggnad med annorlunda port. Förutom världens största bergkristall finns här ädelstenar av olika slag att beundra. 
 
 
Hela 7,8 ton väger klumpen på 3 x 4 meter! Det skulle vara roligt att veta, hur den har hamnat just här - och vad den kan vara värd.

   
Innan vi klev på bussen igen, bjöds vi på Glühwein med Lebkuchen (tyska pepparkakor, som är lite mjuka) och Stollen i museets trädgård.


Bussens termometer visade att det faktiskt var så pass varmt ute, som vi tyckte - varmare än på midsommarafton...


När vi kom till Regensburg, hade båten inte hunnit dit ännu, men det blev ingen lång väntan. 
På kvällen var det galamiddag igen, eftersom det var sista kvällen ombord för den svenska gruppen. Som avslutning på den lyxiga middagen tågade kocken runt matsalen med desserten - en stor glasstårta prydd med sprakande tomtebloss! Festligt - och gott


En rar hälsning från vår hyttstäderska - ett hjärta format av våra påslakan.  

FORTSÄTTNING FÖLJER!!!