DAG 6
KELHEIM - REGENSBURG  mulet + 13 (!)
Under natten hade vi passerat Europakanalens 11:E sluss och nått dess högsta punkt vid vattendelaren. Via fem slussar var vi nu på väg ner mot Donau.

Det var rejält höga "trappor" och inte många cm till godo på sidorna. Slusskamrarna kan variera i höjd, men de är alla 190 meter långa och 12 meter breda - och vår båt var som sagt 11,4 meter bred... 

Efter frukost förberedde vi packningen inför morgondagens avresa. Vi satt sedan en stund och tittade på slussningen i hyttens TV.  


vI Förflyttade oss till Panoramabaren för att få ännu bättre utsikt. Det ser tomt ut på bilden, men besökarna satt i stolarna framför oss, närmare fönstret längst fram.


Utanför fönstret fladdrade fyra flaggor i vinden - rederiets, Tysklands, Sveriges och Bayerns.

 
Dags för ännu en av de fem slussarna neråt för oss. En besättningsman gör sig redo.

 
Uppe på soldäck låg alla solstolar hopfällda och poolens soltak låg hopsjunket i ett stort oformligt sjok.
Häruppe promenerade en man fram och tillbaka med raska steg.. Jag kunde inte med att rikta kameran mot honom i hans målmedvetna motionerande - men jag hade gärna velat göra det


Poolen var förstås tom. Den var inte stor, men det måste vara härligt att kunna ta sig ett dopp där en varm sommardag och sedan slå sig ner i en solstol.


I Essig passerade vi under en böljande bro, som ibland kallas "Spagettibron."  Det är en 190 meter lång spännbandsbro, en variant av hängbro, helt byggd i trä. Den originella gång- och cykelbron invigdes 1986 och var då Europas längsta träbro. 2006 distanserades den, när bron Drachenschwanz i Ronneburg stod klar.  

 
Här och var på de höga kalkklipporna finns både borgar och slott och ett och annat lusthus. Det är en trakt som är rik på grottor.


Efter lunch la vi till vid den här bryggan för att göra en utflykt till Befrielsemonumentet - Befreiungshalle.  Och på vägen stod vår buss och väntade snällt.

    
Här får man en bättre uppfattning om hur lång vår båt var. Eftersom flodbåtarna ska kunna passera under broar, får de inte vara så höga.

  Medan vi styrde kosan mot Befrielsemonumentet däruppe på berget, fortsatte båten sin färd mot Regensburg, där vi senare skulle borda igen.

 
Monumentet visade sig vara en stor rund byggnad, som för tillfället var under reparation. Det byggdes till minne av Ludwig I:s slutgiltiga seger över Napoleon i slaget vid Leipzig 1815 efter två års krigande. 18 enorma stayer på höga pelare omger byggnaden.

Just talet 18 syftar dels på datumet för det sista slaget den 23 oktober, dels på de 18 germanska folken.

Inne i den imponerande 45 meter höga hallen stod 34 statyer av segergudinnan Victoria, alla med utsträckta händer, som om de dansade ringdans. Konstnärens önskade, att de skulle vara nakna, men han fick inte sin vilja igenom. Då högg han ut mjukt böljande skirt tyg, som upplevs nästan genomskinligt. Man kan ana ett knä här och ett bröst där - fast inte helt naket...

 
Skönt att slå sig ner en stund  och vila både fötter och öron. Det tröttar att lyssna på all info, när man inte hör mer än brottstycken av det som sägs...


Alla segergudinnorna hade en missbildad lilltå. Konstnären använde släktingar som modeller och både han själv och alla i hans släkt hade sådana lilltår. Han trodde antagligen, att en lilltå ser ut så! 

   
Man hade fin utsikt däruppe på berget.

 
Utsikt över Donau. Staden Kelheim ligger där Mainz och Donau flyter samman.

 
Vi tog oss sedan till vid kanalen, som vi nyss åkte på.


Museet är en originell byggnad med annorlunda port. Förutom världens största bergkristall finns här ädelstenar av olika slag att beundra. 
 
 
Hela 7,8 ton väger klumpen på 3 x 4 meter! Det skulle vara roligt att veta, hur den har hamnat just här - och vad den kan vara värd.

   
Innan vi klev på bussen igen, bjöds vi på Glühwein med Lebkuchen (tyska pepparkakor, som är lite mjuka) och Stollen i museets trädgård.


Bussens termometer visade att det faktiskt var så pass varmt ute, som vi tyckte - varmare än på midsommarafton...


När vi kom till Regensburg, hade båten inte hunnit dit ännu, men det blev ingen lång väntan. 
På kvällen var det galamiddag igen, eftersom det var sista kvällen ombord för den svenska gruppen. Som avslutning på den lyxiga middagen tågade kocken runt matsalen med desserten - en stor glasstårta prydd med sprakande tomtebloss! Festligt - och gott


En rar hälsning från vår hyttstäderska - ett hjärta format av våra påslakan.  

FORTSÄTTNING FÖLJER!!!
   
    

 

Ingrid

18 december 2015 17:41

Det ser verkligen inte ut att ha gått någon nöd på er. Tänk så mycket ni fått se, men jag kan inte låta bli att tänka på så härlig den där flodkryssningen måste var vår- eller sommartid. Men nu var det ju julmarknader ni skulle besöka förstås och det finns det väl inte så mycket av då.
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

Lambergsfrua

18 december 2015 19:16

Visst skulle det vara härligt att få göra den här kryssningen under en varmare årstid - kanske sommartid. Omgivningarna är förstås inte lika spektakulära som på t.ex en Rhenkryssning med sina berg, men ändå vackra.
Men som sagt, nu var det julmarknader som gällde.
Varm kram,
Lambergsfrua :)

 

Margareta wårenius

18 december 2015 19:23

Trevlig tripp i vårat mörker, blött oxå för den delen. Fint,arrangerat vad jag förstår. Fint att läsa och ta del av

Lambergsfrua

18 december 2015 22:26

Hej Margareta!
Kul att du tittar in här lite då och då. Du är alltid lika välkommen.
Ja, det var en mycket välorganiserad resa och vi njöt i fulla drag, även om det var i blötatse laget ibland.
Önskar dig en riktigt God Jul och ett lyckosamt Nytt År!
Kram,
Lambergsfrua :)

 

Maria

19 december 2015 21:17

Älskar berättelsen om halvsexiga segergudinnor med missbildad lilltå :)
Kram

Lambergsfrua

20 december 2015 12:43

Ha ha ha! Halvnakna med missbildad lilltå - och änglavingar...
Kram,
Ma :)

 

Sonen

28 december 2015 05:29

Ja, en sommartur ombord på den kanalbåten är säkert helmysig. Bra också att den är så pass smal att man i panoramabaren kan se ut åt båda håll utan att behöva knalla mellan babord och styrbord hela tiden. Håller med om det lustiga i de där lilltårna :)

Lambergsfrua

28 december 2015 11:55

Jag tror att en sommarkryssning på en flodbåt nere i Europa vore en upplevelse för livet, äben om det skulle komma en och annan skur. Vår båt hade högsta tillåtna maxbredden på 11,4 meter och detger en intim känsla. Att den seda var 110 meter lång är en helt annan sak ;)
Kramen,
Ma :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Januari brukar kallas  årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...

  Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...

  Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt??   Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...

 Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...

  Vi Vi fick riktig vinter här i februari med ca 30 cm snö, som låg kvar ett tag. Snöröjarna jobbade dygnet runt, men hade ändå svårt att hinna röja allt,  innan mer snö föll. Följden blev halkolyckor och bland annat inställda tåg och bussar. Det bl...