DAG 6 ÓBIDOS - LISSABON MED RUNDTUR   SOL OCH +26
Checkade ut efter frukost och styrde mot Óbidos

 
Stora risodlingar.

 
Efter ca 3 timmars bussresa kom vi upp till den ringmursomgärdade staden Óbidos med sina smala kullerstensgator, trappor och gränder. Den var en bröllopsgåva (!!) från kung Dionysus (port. Diniz) till hans drottning Elisabeth! Många av Portugals drottningar har styrt och ställt där.

Namnet Óbidos betyder citadell eller fort. Staden grundades av romarna, men har naturligvis byggs till och om en hel del under årens lopp.


Gammalt och nytt möts. Vid parkeringen utanför ringmuren finns en mäktig akvedukt från romartiden.

Óbidos kallas "Bougainvillans och rosornas stad". Visserligen är det här inte  någotdera, men gläder ögat ändå.


Innanför ringmuren vid den branta trappan dit upp (utan räcken!)  stod den här figuren. Jag vet tyvärr inte vad han skulle föreställa, men nog kunde han skrämma ett och annat barn med sin mundering.


Reklam för den söta fylliga körsbärslikören Ginjinha som säljs i varenda gathörn och på varenda bar.


Längs huvudgatan var det tätt mellan stånden som sålde Ginjinha - eller färskpressad juice.

Det som har gjort Óbidos så känt för sin Ginjinha är finessen, att den serveras i små koppar - av choklad! När man slurpat i sig de goda dropparna är det bara att tugga i sig koppen som dessert! Om man inte vill ha en påfyllning först förstås.

 
Minst sagt mysigt - men kanske inte alltid så lätt att gå på dessa stenläggningar.

 
Det här är en riktig turistort och de små affärerna skyltade med allt en turist kan önska sig - och mer därtill. Utbudet av väskor, hattar skor och skärp tillverkade av kork var stort. Tänk att kork (som ju är bark) kan plattas till och mjukas upp och sedan sys i, som om det vore tyg! Kanske tallbark skulle kunna användas på samma sätt   


Sådana här lustiga blomkrukor har jag inte sett någon annanstans. Fulsöta katter, skulle jag vilja säga. 


Men vad pampigt med kyrkan insprängd i muren vid huvudgatans slut!  Dit styrde vi förstås stegen, men avråddes av några medresenärer. "Inte lönt att gå uppför de där trapportna utan räcken", sa de besviket. "Det är en bokhandel numera! Utan sakrala utsmyckningar" 


Däremot var den här kyrkan mitt i stan fortfarande kyrka.

Vi hittade en mysig restaurang nära kyrkan och där vi åt en god sallad till lunch. När vi bad om bröd, hämtades det ugnsvarmt och med precis lagom knapriga kanter från bageriet bredvid. Det kallar jag service!

LISSABON MED RUNDTUR
Vi forsatte resan mot Lissabon.

 
Landskapet var böljande...

 
Lissabon kallas också "Den Vita Staden" och det är lätt att förstå varför. Staden är backig, eftersom den är byggd på sju kullar.

Vi checkade in på hotellet och sedan bar det av på upptäcktsfärd igen.

Vi började med stadsdelen Belém och Jérominiklostret, som är byggt till upptäcktsresanden Vasco da Gamas ära. 

 
Vi var inte de enda turisterna på plats, om man så säger...


Kyrkan är en stor turistmagnet.

   
Vasco da Gama, som upptäckte sjövägen till Indien, ligger begravd här (se bilden) , liksom hans släkting nationalskalden Luís de Camoes. Luís dödsdag den 10 juni (1580) har blivit Portugals nationaldag.


Fortsatte ner till floden Tejo. "27:e aprilbron" är ritad av samma arkitekt som ritade Golden Gatebron i San Fransisco. Vid brofästet på andra sidan står den stora Kristusstatyn och blickar ut över floden. Det är en kopia av den i Rio och en gåva från Brasilien.


1400-talstornet Torre de Belém byggdes ursprungligen som försvarstorn men blev senare fängelse. 


Upptäckarmonumentet där vid floden byggdes till 500-årsdagen av Vasco da Gamas död.


Båda sidor är fyllda med skulpturer av folk som gjorde resorna och upptäckterna möjliga - bland annat skeppbyggare, kartritare, stjärntydare och förstås sjömän. Längst fram i fören står Vasco da Gamas släkting prins Henrik Sjöfararen. Överallt bara män - men nej, det finns faktiskt en kvinna med. Nästan längst ner på bilden syns Henriks mamma drottning Filippa av Lancaster.


Oj, vad den här amfibiebussen med sina turister fick kämpa för att ta sig fram mot tidvattnet, som strömmade upp i floden!


Jodå, det fanns blommor här också! 

  
Dagen avslutades med middag i det uppfräschade hamnområdet Docas, som syns här på bilden vid småbåtshamnen.

 
Ett par glas vin ingick i middagsarrangemanget - till MiML:s och alla andras glädje.
Middagen inleddes med goda räkor i vitlökssås och avslutades med en smarrig tårtbit. Till huvudrätt hade de allra flesta valt nationalrätten bacalhau (kabeljo), medan vi fördrog kalvstek med tillbehör. När vi såg hur fiskgästerna petade och pillade för att få bort alla ben i sin rätt, kände vi oss väldigt nöjda med att vi valde rätt rätt.   

Kvällen var behagligt ljum och utanför restaurangen stod det här unga paret med sina hojar. Jag fascinerades av tjejens eleganta fotbeklädnad - kändes inte helt rätt i mc-sammanhang. Men visst var de snygga och det var absolut inget som hindrade henne från att svinga sig upp på hojen och glida iväg mot nya äventyr - eller bara hem helt enkelt.


Fotot är uselt men ger ändå ett hum om, hur tät och intensiv trafiken var, när vi skulle tillbaks genom stan till hotellet. Skönt att slippa köra själv och tur, att vi hade en så bra chaufför.

FORTSÄTTNING FÖLJER! NÄSTA GÅNG SKA VI BESÖKA EN VINGÅRD OCH ÅKA SPÅRVAGN!




 

 
  

 

Maria

8 juni 2016 17:58

Tack för fortsatt intressant läsning.
Kattkrukorna är verkligen fulsöta o väcker ett visst habegär - men korkväskan onekligen mer lättplacerad :)

Lambergsfrua

9 juni 2016 19:13

Visst var de lite roliga de där kattkrukorna, menjag skulle nog inte vilja ha den i alla fall. Just där i den miljön vae de OK. KUl att du gillar korkväskan! :)
Kramen,
Ma :)

 

Bosse Lidén

8 juni 2016 18:48

Nä. Köra bil skulle jag aldrig vilja göra i Lissabon. Både huvudstaden och de andra platserna du visat är sådant som tilltalar mig. Det måste varit svårt att smälta alla intryck när du kom tillbaks till hotellet. Den där bussen tror jag är som en båt när det är flod. Så var det när vi var på Jersey. Inte dumt att kunna äta upp koppen och ändå slippa få porslinsskärvor mellan tänderna. Tack för många lockande fina bilder och ett intressant blogginlägg. Kram Bosse

http://bosseliden.wordpress.com

Lambergsfrua

9 juni 2016 19:19

Resans upplägg var intensivt och fullmatat, men det var just det som lockade oss. INga dödtider mellan aktiviteterna. Jag kan ju säga att vi somnade ganska tidigt och sov som stockar. Jag tror inte att vi har smält alla intryck ännu - men bloggen är en god hjälp till det.
Kram! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Januari brukar kallas  årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...

  Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...

  Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt??   Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...

 Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...

  Vi Vi fick riktig vinter här i februari med ca 30 cm snö, som låg kvar ett tag. Snöröjarna jobbade dygnet runt, men hade ändå svårt att hinna röja allt,  innan mer snö föll. Följden blev halkolyckor och bland annat inställda tåg och bussar. Det bl...