Lars med Ostkupan ;)

4 september 2009 17:18

Hej på er!
Vad kul att ni äntligen fått de nya hörapparaterna. Förstår att det är jobbigt. Ta det sakta och lugnt och vänj er "pö om pö" med dom - Rom byggdes inte på en dag!
Ha en trevlig helg!!

Maria

4 september 2009 17:50

Tomt i knoppen är det definitivt inte! Inser just att det måste vara en liknande upplevelse som med headsetet till min mobil. Ploppar i båda öronen som skärmar av omvärlden och en mikrofon som tar upp min egen röst när jag pratar. Oerhört irriterande! Fast jag kan bara ta bort plopparna så hör jag alldeles utmärkt. Det är väl den stora skilnaden. Hoppas ni vänjer o orkar ha dem i. Får se om vi märker skillnad nästa gång vi träffas. Kram Maria

Anki N

4 september 2009 18:36

Jo det är ett redigt handikapp att inte höra, det förstår jag. Min svärmor hör väldigt dåligt o när hon tar ur sin hörapparat hör hon ingenting. Det måste vara hemsk, likså när synen försvinner eller blir väldigt dålig. Inte kul men det är tur det finns lite hjälp även om de inte är 100%.
Trevlig helg på Dig.
Kramiz Anki N

skogsfrua på dal

4 september 2009 19:32

Jag tänker ofta på hur det skulle vara att inte kunna höra fågelsång t.ex (RR kan det inte men är inte så noga med det heller;))
Så bra att ni fått grejer som hjälper er till bättre hörande och man vänjer sig vid mycket om man är tvungen.

stinalill

4 september 2009 22:00

Nog är det väl bra ändå, att det FINNS rullatorer för örona!! Men ett handikapp är alltid ett handikapp. Det märker jag med min hjärtsvikt oxå. Jag KAN inte gå promenader som andra, men jag klarar att strosa. Det svåraste tycker jag var, att acceptera sakernas tillstånd och anpassa sig till handikappet.

Men ni kan ju ändå förstå varandra och stötta varandra. Annars är det ju svårt att helt förstå nå´t, som man aldrig själv har upplevt. Och ni verkar ha ett så levande och innehållsrikt pensionärsliv!

Kram till dig!

Ruth

4 september 2009 23:24

Hörseln är ett vanligt problem för många, tur att det finns så bra hjälpmedel i dag och ständigt förbättras hjälpmedeln, en riktig välsignelse för alla med behov. Grattis till era nya öron !

wiper

5 september 2009 00:28

Den länken skall jag besöka och läsa, bra att få insikt hur andra har det.

Jag känner några som har tinnitus och det är ingen höjdare heller. Jag känner även en som har fått hörapparat men har svårt att använda den han blir så trött.

Intressant läsning

Hoppas du haft en bra kväll

Berith

5 september 2009 08:53

Det är nog en stor omställning med att ha hörapparat..mormor min sa alltid att det ekade i huvudet ....det är tur att dessa hjälpmedel finns !! =)
Ha en mysig lördag!
Kram =)

Lambergsfrua

5 september 2009 13:00

Tack för alla medkännande kommentarer på inlägget! Sån't värmer!

Lars: Ja, nu gäller det att skynda långsamt. Vi använde de nya hörapparaterna från eftermiddagen och hela kvällen igenom. Överambitiöst är bara förnamnet...

Maria: Ni kommer att märka skillnad! Både hur vi hör - och vår röstvolym *fniss*

Anki N: Ja roligt är det inte, när man så gärna vill höra. Fast visst kan det blir roligt ibland, när man totalt missuppfattat vad som sagts och svarar goddag yxskaft :)

Skogsfrua på Dal: Låt mig säga, att det är inte särskilt många fåglar som kvittrar i vår värld numera... MIML saknar nog mest tornseglarnas sång. Jag hör dem fortfarande och berättar för honom... ;) Självklart vänjer vi oss vid våra fina hörapparater, men det kommer att ta sin lilla tid. Här handlar det om tålamod.

Stinalill: Rollatorer för öronen! Det uttrycket gillar jag ;) Som med ditt handikapp är det ju något som inte syns och då är det genast svårare för utomstående att förstå varför du t.ex bara strosar och vi ofta ser ut som frågetecken. Men visst är det tur i oturen att vi båda har samma handikapp, även om MIML hör sämre än jag och att vi har skador på olika frekvenser. Men visst lever vi ett bra trots alla frågor och upprepningar ;)

Ruth: Tack! Ja, tekniken har verkligen gått framåt. De här små apparaterna har flera funktioner som regleras med knapptryckningar. Ett tryck = vanliga samtal, två tryck = teleslinga, tre tryck = både teleslinga och samtal. Den funktionen har jag svårigheter med. Man ska alltså kunna lyssna både på TV:n och samtidigt snappa upp vad någon i rummet säger. Där slår det slint i hjärnan på mig, medan MIML klarar det galant. Träning, träning och mera träning...

Wiper: Tinnitus förvärrar saken. Det är heller inte helt ovanligt att den som fått hörapparat inte orkar med att använda den eller dem. Svårast verkar det vara att börja direkt med två. Jag har en bekant som bara använder sina ibland, för han blir så trött i huvudet. Roligt att du vill läsa Lars lilla skrift - den förklarar så mycket och är värd stor spridning, tycker jag

Berith: Ja, det är just det som är svårt. Det ekar och blir som nån slags rundgång i huvudet. Men man vänjer sig säger de som vet ;)

Kramar till er alla för era go'a kommentarer!
Ha en riktigt skön lördag!

Peter

5 september 2009 13:20

Jag trodde jag visste hur det var tills jag läste Lars häfte. Det var upplysande och gav mig en bättre förståelse för, och större tålamod med, folk som inte hör. Mycket nyttig läsning.

En tid därefter såh jag en dokumentär om ett nypensionerat amerikanst par som varit döva hela livet. De genomgick en smärtsam operation som gav dem hörsel, men eftersom de saknade referensramar blev det till en plåga för dem. Ännu ett år efteråt förstod de inte vad folk sade om de inte fick läsa på läpparna samtidigt. Att de klarade sig så otroligt bra berodde till stor del på omgivningens förståelse och stöd.

Jag hoppas att de nya "öronrullatorerna" innebär en förbättring för er, och blir det jobbigt får ni ta ur dem vila lurarna lite.

Kram / Peter

Ingrid

5 september 2009 16:56

Hejsan och tack för din kommentar hos mig!

Så intressant att läsa om att ni har hörapparat både du och din man. Maken min måste snart skaffa sig det, för han hör jättedåligt. Vid TV:n har han hörlurar och när jag lyssnar i dem så har han volymen jätte,jätte-högt på. Han har ju varit jordbrukare och förr var det ju aldrig tal om hörselskydd.

Själv har jag ganska stora besvär av tinnitus, men tycker att jag hör skapligt.

Nu ska jag gå och berätta det här för maken och se om jag kan få honom att beställa en tid vid hörcentralen.

Ha en bra helg!
Kram Ingrid

Medresenärskan

6 september 2009 09:43

Många gånger funderar jag på, vilket vore värst ... att inte se eller att inte höra. Hur jag än funderar så har jag svårt att svara på det men ett är säkert ... Kan man inte se kan man inte upprätthålla kontakten med de man träffar här på bloggen ... Datorn skulle inte kunna användas. Att inte höra ??? Jaa, jag gillar ju musik och att vara social ... träffa människor i verkliga livet också ... Hur jag än tänker till så är jag glad för synen och hörseln. Gott att ni har fått förstärkning och hoppas ni får det att fungera så ni kommer ut ur ostkupan så småningom.
KRam på dig !!!

Ragnvi

6 september 2009 15:02

Hej på dig! Tror inte alls att det är tomt i knoppen! Hoppas ni vänjer er vid de nya apparaterna...kan ju vara lite omställningsproblem till att börja med.
Har läst ikapp lite hos dig...härliga foton!
Kramen!
Ragnvi

Lambergsfrua

6 september 2009 15:46

Peter: Ja precis så är det. Öronen blir trötta av alla ljud. Så igår hade vi dem bara på eftermiddag/kväll. De ljud vi hört förut är nu kraftigare och de vi inte alls har hört förut gör oss lätt frustrerade. Men vi vänjer oss - för vi vill ;)
Kramar!

Ingrid: Jag hoppas verkligen att din man kontaktar hörcentralen, så han kan få hjälp. Det gäller både hörapparat(er) och teleslinga vid TV:n. Teleslingan är en välsignelse!

Jag tror många medelålders och äldre är i behov av hörapparater, men drar sig för det.

Har man jobbet i bullriga miljöer utan hörselskydd kommer hörselnedsättning tyvärr som ett brev på posten. Tänk om dagens unga kunde inse det och inte utsätta sig för dess höga ljudnivåer, när de lyssnar på musik.

Tinnitus är ett gissel, som ofta kommer tillsammans med hörselnedsättning. Skönt att hörseln fungerar OK för dig. Tinnitus i sig är ett tufft handikapp.
Varma hälsningar och kram!

Medresenärskan: Jag har också funderat i dom banorna och har svårt att tänka mig ett liv utan att se. Å andra sidan har jag lika svårt att tänka mig ett liv utan hörseln. Då tappar man allt socialt liv. Jag har en vän som är gravt synskadad och en vän som är i det närmaste döv. Hon har fått många hjälpmedel, är mycket social och lever ett rikt liv med umgänge, resor, musik, talböcker och dator (!). Han som bara har hörselrester kvar är visserligen äldre, men han blir alltmer isolerad i sin egen lilla värld. Så kanske det är värre att inte höra något alls - men nej, jag vet inte...
Vi kommer att vänja oss vid våra hörapparater och även acceptera ostkupeeffekten - för den försvinner nog inte trots allt.

Ragnvi: Nej förhoppningsvis är det väl inte helt tomt i knoppen ;) Visst vänjer vi oss, det är målsättningen! Och varmt tack för komplimangen. Har lagt in en länk till din blogg - hoppas det är OK :)
Kram!

soffie

6 september 2009 21:47

vilket fantastiskt hjälpmedel det är med hörapparat,
Jag måste få iväg min mor på en hörselundersökning för hon hör jättedåligt,
Men hon vägrar inse det själv men jag märker det mer å mer då hon ej hänger med i samtalen speciellt när mina tonåringar pratar med henne,
Min Nellie skriker till henne men mormor du är verkligen gammal för du hör ju inte nåt,
ha en goo natt ska in å läsa om din vän Lars nu via länken du tipsade om,
gokväll

lambergsfrua

6 september 2009 22:50

Åh, vad synd, att din mamma inte vill erkänna att hon hör dåligt. Det är ju inget att skämmas för. Mina barn var de som talade om för mig, att jag borde söka hjälp. Naturligtvis protesterade jag först, men sen insåg jag ju att de hade rätt. Idag är jag väldigt tacksam för det. Och skulle hon få hörapparet(er) glöm inte bort at be om teleslinga vid TV:n. Den gör all skillnad i världen.
Kram till både dig och din mamma!