Ja, nu är det inte Mannen i Mitt Liv och jag som ska ut och resa. Det är barnbarnet Erik, som tillsammans med tre klasskamrater reser till Oslo i morgon för att på tisdag fortsätta till Kiev i Ukraina. Därifrån fortsätter de till spökstaden Prypiat för att ta sig till kärnkraftverket Tjernobyl - det som exploderade 1986.

Tredjeårseleverna i gymnasiet, där Erik går, ska göra ett projektarbete och ämnet är valfritt. Erik och hans likasinnande kamrater har valt det udda ämnet Tjernobyl! Målet är att filma och dokumentera området 25 år efter katastrofen. Filmen kommer att presenteras i april - det krävs ju en hel del tid och arbete att sammanställa och redigera materialet.

Ungdomarna blir borta en vecka. De har arbetat hårt med förberedelserna. De har jobbat ihop pengar till resan, gjort omfattande research och skaffat fram alla nödvändiga dokument, som biljetter och diverse tillstånd. Det är inte helt enkelt att besöka det här området, som omges av diverse restriktioner bland annat av säkerhetsskäl.

  Footprints of disaster

De har självklart skapat en egen hemsida (se rubriken) för detta och de finns också på Facebook. Gå gärna in på hemsidan och Gilla! På Facebook behöver man klicka sig fram till hemsidan för att Gilla. Varje Gilla är uppskattat, det vet jag med säkerhet.   

På Facebook hoppas de kunna göra inlägg under resans gång - men helt säkert är det kanske inte, att det fungerar som tänkt.

Idag är det packning inför resan som gäller och någon resfeber hos Erik har jag ännu inte märkt av. Ännu... Även om han är en mycket resvan ung man, är det här ändå så annorlunda. Det finns ingen förälder eller lärare att vända sig till. De måste lita på sig själva och sin egen kapacitet.

Nog borde detväl  finnas någon liten fjäril  i magen ändå.

Jag avslutar med att önska ungdomarna en lyckosam resa - och er andra en skön söndag!

Varma kramar,

Lambergsfrua   

(Fotstegen har jag lånat från nätet)