Direktlänk till inlägg 1 augusti 2013

Ett foto berättar 2

Av Lambergsfrua - 1 augusti 2013 14:30

Sommaren 1961 är som de flesta svenska somrar. Den bjuder på ömsom regn, ömsom sol och värme. När det här fotot tas, är det en strålande skön dag i juni 1961.

Det unga paret har känt varandra i flera år, men det har inte tänt till riktigt förrän hösten 1960. När känslorna djupnar, växlar de kamratringar i silver - den tidens alternativ till förlovning. Ringen blänker på hans vänstra ringfinger.

Hon är nu klar med sin lärarutbildning, han pluggar bland annat psykologi, pedagogik och ledarskap på NKI. De planerar bröllop till vintern.

Den här sommaren kör han buss åt SJ och hon arbetar som hembiträde i en trebarnsfamilj - au pair hade man sagt, om det varit utomlands. Men nu är det i Sverige och då benämns det inte lika elegant.

Hennes arbetsuppgifter är att underhålla/sysselsätta familjens lilla sladdbarn, 4-årige sonen B, fixa hans lunch, ordna pedagogiska och utvecklande sysselsättning åt honom - och dessutom stryka familjens tvätt. Att stryka bomullskjortor är lite av en utmaning för henne. Mannen i huset är väldigt noga med sina skjortor och vill ha dem riktigt släta. Familjens underkläder ska också strykas och vikas ihop snyggt och prydligt.

Hon får gärna baka om hon vill och tiden räcker. Hela familjen uppskattar hennes

lilla specialitet - supersmarriga kanelbullar. Otur bara är att hon lyckats med konsttstycket att bita sönder en kindtand på ett kardemummafrö i en bulle. Pinsamt dessutom att bullen var nallad ur bullburken i skafferiet en sen kväll, när familjen sov...

Här har hon följt med på en av hans körningar till Stockholm. Fotot måste vara taget på en söndag, för då var hon ledig. Eller kanske en lördag eftermiddag.

I pausen inför återresan tänder han en cigarett, hon betraktar honom leende. Hon röker inte, men försökte tappert under sommarjobbet i USA året innan. Mentholcigaretter med filter, som de andra ungdomarna *tjejerna* rökte.

När hon kom hem, gapflabbade han åt henne och påstod, att hon "rykte". Helt värdelöst att bara puffa ut röken i stället för att inhalera. Det lyckades hon inte med utan praktfulla hostattackacker, så hon slutade tvärt. Det var ju egentligen inte gott, men då därborta i USA fungerade "rykningen" som ett socialt kitt med andra jämnåriga.

Han har under vintern gått ner 40 kg, är slank och smidig som en vinthund. Eller nåja - nästan. Hon tycker det i alla fall. Han är självklart klädd i sin uniform. Nu under rasten hänger den varma kavajen inne i bussen, liksom uniformsmössan. Han har lättat lite på slipsen - men uppkavlade ärmar är inte att tänka på.

Hon har en blå kjol med vita ränder. Hon har sytt den själv. Kjolar är lätta att sy och något annat syr hon inte. Inte sen den där gången, då hon hade köpt tyg och mönster för att sy en sommarklänning. Det blev bara en halv klänning - hon hade glömt den viktiga detaljen att lägga ut mönstret på dubbelvikt tyg ...

Senare, när barnen kommer, syr hon faktiskt en del kläder åt dem - men inget med ärmar.

Nu på 2000-talet syr hon ingenting, men ser med beundrar på dotterns framfart vid symaskinen.

Varm kram,

Lambergsfrua

Allmänt

Dela

Ingrid

1 augusti 2013 15:38

Tack snälla du för det fotot och berättelsen runt det. Jag fick nästan "ståpäls" när jag läste den, för den var exakt så jag kommer ihåg mitt 1961, året då Åke och jag gifte oss, året då Eva föddes.

Jag sydde också kjolar själv och tänk så smala vi var i midjan på den tiden! Jag minns de breda resårskärpen som ytterligare accentuerade den.

Varm kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

Lambergsfrua

1 augusti 2013 16:09

Vad glad jag blir, att du tyckte om min berättelse runt fotot. Ja du, ett sånt där skärp skulle jag allt bra gärna vilja ha idag - men det är ogörligt ;) Jag hade också flera resårskärp och gillade dem skarpt.
Varm kram,
Lambergsfrua

Anita

1 augusti 2013 16:07

Så lika det söta kvinnan på det svartvita fotot är med fotot på bloggägaren. Jasså du inhallerade inte utan lade av ... ja, det gjorde du rätt i. I vår ungdom var det ju ballt att röka. Alla mina kompisar började och jag också ...
Sy är inte min starka sida. Raksöm går bra för det mesta men där går nog gränsen. Jag har sytt 2 klänningar en gång i tiden men det var med viss tillrättavisning och utan ärm.
... och de levde lyckliga i alla sina dagar !! Ni är ett fint par ni två. Den här bilden berättade en mysig historia som understryker det jag redan upptäckt tack vare att jag en gång började blogga. Tack för att du finns vännen !!
Kram på dig !!

http://resenarskan.bloggplatsen.se

Lambergsfrua

1 augusti 2013 16:17

Jaså, du tycker vi är lika, bloggägaren och hon på fotot - ett märkligt sammanträffande må jag säga ;)

Ja, "alla" rökte ju i vår gröna ungdom och vet du, jag tyckte faktiskt att det luktade gott. Det är så jag häpnar, när jag tänker på det, men det är sant.

Jag har sytt en Sverigedräkt, men det var under ledning av vår slöjdlärare - annars hade den nog aldrig blivit färdig.

Tack för alla "rosor". Jag blir lite generad, men jag kommer nog över det *fniss*

Varm kram,
Lambergsfrua

Maria

1 augusti 2013 16:40

Härlig bild och underbar "berättelse"!
Sömnad är kanske inte din starka sida, men jag kommer faktiskt ihåg de gula byxorna och den matchande gulblommiga jackan du sydde åt mig till avslutningen i trean eller fyran? Kommer även ihåg att en av Tages kor blev omåttligt förtjust i jackan när jag gick på foderbordet :D

Lambergsfrua

1 augusti 2013 21:04

Hm, det där har jag helt förträngt - ett av åldrandets stor förmåner *garv*
Kramar,
Ma

Ditte

1 augusti 2013 23:02

Vad roligt jag tycker det är när man berättar i tredje person om sig själv (för det är väl det du gör, jag tycker jag känner igen blicken bakom glasögonen på "henne") Nu blev jag inspirerad av att göra likadant...nån gång i höst, när mörkret sänkt sig över nejden och man sitter inne för det mesta. Ja, inne i sitt lilla hem, alltså. Nu kommer jag att glömma att gå tillbaka hit och kolla om du skrivit nåt svar, jag glömmer det jämt!

http://www.yvonneeblogg.blogspot.com

Lambergsfrua

2 augusti 2013 12:09

Jodå Ditte, jag skriver i tredje person här. Jag blev lite inspirerad av den i mitt tycke otroligt kunniga Hans Villius. Han hade en serie i TV, som hette: Ett foto berättar. Varje bild har ju en bakgrundshistoria.

Jag kommer nog att fortsätt lite på den här linjen, eftersom jag själv finner det meningsfullt. Jag har tröttnat lite på att berätta om vardagen. Jag ser fram mot några fotoberättelser från dig, när höstmörkret faller och du sitter inne - i ditt hus ;)

Varm kram,
Lambergsfrua

Sonen

1 augusti 2013 23:03

Tusan ... så fint. Jättebra berättat :) Vilken tur också att du såg honom så, och han dig, annars hade jag inte suttit här nu och tittat på fotot.

Stora kramen / Sonen

Lambergsfrua

2 augusti 2013 12:11

Tack snälla! Nu blir jag ju riktigt rörd - och visst var det tur :)
Stora kramen tillbaka,
Ma

Pelle

2 augusti 2013 09:06

Kanonbra historia. Och vilken bild! Ett tidsdokument som heter duga. Visserligen har det gått några år, men inombords är ni fortfarande lika unga. Det vet väl jag, som har förmånen att umgås med er rätt ofta. Apropå det, tack för smörgåstårtan.

Lambergsfrua

2 augusti 2013 12:18

Tack go'a Pelle för alla vänliga ord :)
Fotot är taget med min kamera, som jag lämnade över till en person, som skulle med bussen sen.
Smörgåstårtan smakade bra och sällskapet var trevligt.
Kramen,
(Be)svärmor ;)

Suss

2 augusti 2013 12:17

Det var som att läsa en saga! Tack för att du delade med dig av de här minnena och så jätteroligt att följa med dig en bit av ungdomstiden. Jag har också sytt väldigt mycket i mina dagar och när barnen var små ännu mer. Nu sitter jag och våndas över att jag lovat sy några byxor till älskade Otto 6 månader, han har du väl inte kunnat missa? Tack igen och KRAM!
P.S Han har väl slutat röka hoppas jag?

http://leontina.blogg.se

Lambergsfrua

2 augusti 2013 12:24

Tack Suss! Vad roligt att du tyckte om min berättelse. Jag måste erkänna att jag har missat lille Otto, eftersom jag inte har bloggvandrat på flera månader. Jag har tappat lusten, men hoppas på bättring. Så ett stort och varmt grattis till barnbarnet - en ljuvlig gåva! Jag tror det svåraste med "syningen" är att komma igång, sen brukar det mesta gå rätt så lätt. Lycka till med byxorna och med Lille Otto.
Varm kram,
Lambergsfrua
PS Jodå, han slutade röka för 30 år sedan ganska precis. DS

Lasse

2 augusti 2013 14:18

Vilken underbar ögonblicksskildring!!! Mer - Mer - Mer!!!!!

Lambergsfrua

2 augusti 2013 14:22

Tack, tack Lasse! :) Jag har faktiskt funderingar på att skriva till ett par andra foton också - vi får väl se, hur det blir med den saken.
Varm kram,
Lambergsfrua

Februari

Kommentarer (1)

Av Lambergsfrua - 19 februari 2023 12:45

Januari brukar kallas årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...

Snart september

Kommentarer (1)

Av Lambergsfrua - 30 augusti 2022 20:15

Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...

Midsommartid

Kommentarer (1)

Av Lambergsfrua - 22 juni 2022 14:47

Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt?? Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...

Sommar!

Kommentarer (2)

Av Lambergsfrua - 11 juni 2022 12:45

Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...

Vårvinter!

Kommentarer (0)

Av Lambergsfrua - 10 mars 2022 12:30

Vi Vi fick riktig vinter här i februari med ca 30 cm snö, som låg kvar ett tag. Snöröjarna jobbade dygnet runt, men hade ändå svårt att hinna röja allt, innan mer snö föll. Följden blev halkolyckor och bland annat inställda tåg och bussar. Det bl...