Hennes föräldrar träffas på det vackra danspalatset Fenix i Stockholm – han är från Malmö, har flyttat till huvudstaden, tagit värvning och kommer dansen ensam. Hon är infödd Stockholmare och kommer tillsammans med sin syster. Han är stilig i sin välsittande kostym, blond med blågrå ögon och rena drag. Hon söt, lång och slank med det nätta ansiktet omramat av mörkt shinglat hår. Hon är faktiskt några centimeter längre än han, men ingen av dem bryr sig.

Hennes ögon lyser, när han bjuder upp henne för andra gången, sen för tredje gången och slutligen till sista dansen. När orkestern då spelar ”Jag klarar alla släckta fyrar…” kramar han hennes hand och ger henne ett lätt tryck på ryggen – och eventuella tidigare kärlekar är som bortblåsta. I alla fall är det så mamman senare beskriver det för sin dotter.

Redan när äktenskap förs på tal förklarar kvinnan bestämt, att hon vill fortsätta arbeta efter giftermålet – hon kan inte tänka sig att bli försörjd av en man. Hon är alltså kvinnosakskvinna långt innan ordet fanns i var mans mun. Mannen älskar henne och finner sig utan knot. Detta är alltså 1928, då de allra flesta kvinnor är hemma och sköter hem och hushåll. På 1930-talet har nio av tio svenska barn en hemarbetande mamma under sin uppväxt. Det är inget argument som biter på henne. Tvärtom

De gifter sig i Stockholms Rådhus med hennes syster och en gemensam god vän som vittne. Ett stiligt par med helt moderiktiga kläder. Båda ser både stolta och förväntansfulla ut, där de står i armkrok. Efter en god middag på restaurang tillsammans med vittnena, beger sig de nygifta till sitt hem på övervåningen i en Huddingevilla.

  Bröllopsresan går till Köpenhamn – på hans motorcykel. Hans stolthet - men han ska byta ut den mot en bil, så snart han får råd. Titta bara på kläderna! Hon har skinnrocken på, men har bytt till nätta skor och trendig hatt. Han har klätt sig i vit skjorta, kavaj och slips. Visst ser det ut, som att han har äppelknyckarbyxor med strumpor och kängor. Hur som helst - elegant! Han håller en bok i handen. Troligen en guidebok över Köpenhamn sevärdheter.

På slingrande, gropiga grusvägar tar de sig ner genom landet till hans släkt i Malmö, men målet är som sagt Köpenhamn. Hustrun kommer senare att med lätt anklagande ton beskriva resan på ”bönpallen! som att sitta på en ”stenhård margarinlåda”. Mannen sitter däremot på en bred fin läderklädd sadel och förstår inte riktig hennes klagan.

I Köpenhamn visar han henne alla sevärdheter. Som skånepåg har han varit i staden ett flertal gånger och vill dela med sig av sina kunskaper och visa hur fint det verkligen är.

De överrumplas av ett kraftigt åskväder med störtregn, blixtar och dunder. Hustrun, som är extremt känslig för åskväder, faller ihop där på gatan. Mannen drar snabbt in henne i en port, tycker situationen är pinsam och ber henne skärpa sig. Vilket hon förstås inte kan. När hon kvicknar till känner hon sig ledsen. Han tröstar och inser där och då, att han har gift sig med en mycket speciell kvinna – och det gör honom faktiskt stolt.

Varm kram,
Lambergsfrua   

 

Anita

3 augusti 2013 22:01

Vilken underbar porträttering av två unga kära människor som jag tror jag vet vem det är. Kvinnan på bilden är ju hur tjusig som helst ... Man blir ju naturligtvis liiiite nyfiken på hur det gick för henne att arbeta utanför hemmet och hur omgivningen tog det - det var ju första delen av 1900-talet och helt otroligt starkt att vara kvinnosakskvinna redan då. Ja, det var en varm fin berättelse och jag beundrar denna kvinna ...
Tack för att du delar med dig.
Stor kram från mej

http://resenarskan.bloggplatsen.se

Lambergsfrua

3 augusti 2013 23:28

Tack Anita!
Hon var tjusig, välklädd och alltid med snygga hattar. Nåja, det där med hattarna avtog lite med åren ;)

Hon jobbade heltid under alla år, utom den första månaden efter min födelse. Sen anställdes en ung änka med två döttrar i 10-12-årsåldern. De bodde alldeles i närheten av oss. Jobbet som min extramamma gick att kombinera med hennes ansvar för döttrarna och deras skolgång. Och jag stortrivdes med min snälla "Tinnill" (Signhild).

Folk i vänskapskretsen förundrades förstås, men jag hörde aldrig ett ont ord över hennes beslut. Jag tror kanske att några var lite avundsjuka på hennes självständighet.
Förståelsen var ganska stor,eftersom hennes egen mamma tidigt blev änka med fyra barn att försörja - mycket svårt utan minsta utbildning. Det var det som fick henne att ta sitt beslut - ha ett eget jobb och inte vara beroende av inkomsterna från en man.

Varmaste kramen,
Lambergsfrua

 

Ingrid

3 augusti 2013 23:30

Vilka underbara foton och vilken underbar historia om vad de berättar. Du har verkligen fångat stämningen och skriver så trevligt, så man kan nästan tro att du var med där själv.
Trevlig söndag!
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

Lambergsfrua

4 augusti 2013 11:46

Tack Ingrid!
Jag tycker själv att de är så fina på fotona och det jag berättar, har de själva berättat för mig, när jag växte upp. Jag älskade verkligen att höra dem "berätta om förr".
Önskar dig en riktigt trevlig dag.

Varm kram,
Lambergsfrua

 

Lasse

4 augusti 2013 00:20

Underbart skrivet Gigi!!

Lambergsfrua

4 augusti 2013 11:46

Tack för det Lasse!
Ha en skön söndag

Varm kram,
Lambergsfrua

 

Sonen

4 augusti 2013 10:13

Otroligt häftig och kul läsning. Detta är inte så länge sedan och ändå är det en helt annan värld, eller hur?

Lambergsfrua

4 augusti 2013 11:49

Tack Sonen!
Visst är det en svunnen tid, som ändå inte ligger alltför långt tillbaka i tiden. Lte häftiga är det ändå, att min pappa faktiskt var född på 1800-talets allra sista år...
Stora kramen,
Ma

 

Sonen

4 augusti 2013 10:15

Jag undrar just vem som tagit bilden av dem i Köpenhamn?

http://www.durietz.n.nu

Lambergsfrua

4 augusti 2013 11:51

Ja du Sonen, det har jag inte en aning om. Min gissning är att mamma räckte över kameran till någon vänlig själ, som råkade finnas där - och så var ögonblicket förevigat ;)
Kramen,
Ma

 

Loka

5 augusti 2013 13:30

Tack för att Du delar med Dig av dessa minnen, jättefint berättat och något att förmedla till alla om hur det var förr, vackra kläder =)

Ha det gott
Kramen

http://snottren.bloggagratis.se

Lambergsfrua

5 augusti 2013 16:50

Tack go'a Loka!
Visst hade de fina kläder - i alla fall å de här fotona ;)
Varm kram,.
Lambergsfrua

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Januari brukar kallas  årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...

  Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...

  Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt??   Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...

 Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...

  Vi Vi fick riktig vinter här i februari med ca 30 cm snö, som låg kvar ett tag. Snöröjarna jobbade dygnet runt, men hade ändå svårt att hinna röja allt,  innan mer snö föll. Följden blev halkolyckor och bland annat inställda tåg och bussar. Det bl...