Paret har många vänner. Sommartid är ”Stugan” den naturliga samlingsplatsen för både vänner och släktingar - och deras barn. Egna barn låter vänta på sig. Man kan tänka sig att det är en sorg, men inget de talar om eller visar utåt. Vad släkt och vänner eventuellt tycker och tänker vet vi ingenting om. Vi kan bara gissa.
Så plötsligt händer det! Efter 10 års äktenskap är hustrun gravid. Jag tror att de känner sig både överväldigade och lyckliga. Och kanske lite rädda. Tänk om något går på tok, nu när de väntat så länge. Nej, sådana tankar måste snabbt slås bort.
Inget händer och deras efterlängtade barn visar sig vara en dotter. Hon föds på en söndag, dessutom med ”segerhuva”. Det borgar för den ultimata lyckan enligt gammal folktro och det vill de nyblivna föräldrarna förstås innerligt gärna också tro.
Innan mamman och dottern ska åka hem från BB, döps flickan där tillsammans med andra nyfödda barn. Det är mycket vanligt på den tiden. Mamman försäkrar senare, att det var en både stämningsfull och vacker ceremoni. Oavsett dopnamn, kommer pappan att omväxlande kalla henne Fia eller Fialotta. När han talar om henne säger han helt enkelt ”Flickan”
På fotot ser vi den stolte och lycklige pappan hålla sin lilla dotter ömt i famnen. Hon är väl inte alldeles nyfödd där, men det är det tidigaste fotot som finns på henne. Troligen är dottern klädd för en hösttur i barnvagnen. Den toppiga luvan är en moderiktig detalj och inte bara ett lustigt påhitt.
När Flickan börjar tulta omkring på egna ben blir plötsligt sjötomten ett bekymmer. Inget får ju äventyra Flickans säkerhet. Pappan köper flera meter hönsnät och hägnar noggrant in tomten mot sjön.
På bilden syns det tydligt bakom Flickan. Hon har fått en egen vattenkanna och hjälper till med trädgårdspysslet. Den är röd, som så mycket annat av hennes tillhörigheter. Grinden mot det lockande vattnet öppnas bara, när någon vuxen finns med. ”Flickan” älskar att bada, så grinden öppnas ofta.
Det provisoriska staketet av hönsnät blir kvar tills Flickan lär sig simma. Är det kanske frihetslängtan som gör, att hon är som en fisk i vattnet - och lär sig simma innan hon fyllt sex...
Varm kram,
Lambergsfrua
Anita
5 augusti 2013 19:44
Men vad jag har njutit nu av att läsa dina berättelser och tittat på de gamla korten. Vad rörd jag blir. Så romantiskt och så vackert skrivet. Jaa, den som väntar på något gott väntar inte för länge. Det måste ha blivit stor lycka men också stor förväntan att helt plötsligt efter så många år verkligen få det där barnet jag tror hon gått i det tysta och önskat.
jag känner mig tacksam mot dessa två att de givit mig en sån go kompis. Tack säger jag - till dem och till dig som delar med dig av den underbara sannsagan.
Stor kram från mig !!
http://resenarskan.bloggplatsen.se
Lambergsfrua
5 augusti 2013 23:20
Tack go'a Anita!
De hade blivit så glada om de läst din kommentar.
Vet du, båda två berättade gång på gång för mig hur efterlängtad jag var och hur mycket de älskade mig. Självklart präglar det ett barn, ett barn som dessutom visade sig bli enda barnet.
Ja nog är det lite sagolikt att de fick ett barn till slut - och det är alldeles sant :)
Varma kramen,
Lambergsfrua
Ingrid
5 augusti 2013 22:06
Vilken trevlig berättelse till de gamla fotona!
Att kunna simma när man bara är fyra år är nog inte så vanligt, för på den tiden förekom väl knappast något babysim.
Varm kram, Ingrid
http://stenstugu.com/wp
Lambergsfrua
5 augusti 2013 23:22
Nej kära Ingrid! Jag lärde mig simma innan jag fyllt sex, inte fyra - men det hade inte varit helt otroligt med en mamma som plaskade runt med mig i vattnet,så fort tillfälle gavs ;)
Varm kram,
Lambergsfrua
kristinakicki
6 augusti 2013 09:35
Jag tänkte att jag bara skulle titta på din blogg lite snabbt och skynda mig ut i det fina vädret. Men jag blev sittande och bara läste dina fina och intressanta berättelser. tack för en mycket trevlig stund och för att jag fick ta del av dina fina foton.
Goa kramar till dig!
http://kristinakickibloggplatsen.se
Lambergsfrua
6 augusti 2013 10:54
Tack själv Kristinakicki för att du tittade in och tog dig tid att läsa! Jag blir glad över att du gillade det du läste.
Här har vi varmt och kvavt. Det känns som åska i luften. vi ska i alla fall ut och handla lite.
Önskar dig en fin dag!
Varma kramar tillbaka till dig,
Lambergsfrua
Maria
6 augusti 2013 19:31
Ja, det är väl bara att önska att man hade ett dubbelgilla att trycka på :)
Fina bilder och fint berättat - och tänk bara så mycket de måste ha längtat efter sin "Flicka".
Kram
Lambergsfrua
6 augusti 2013 22:38
Tack Maria! Jo, de längtade efter Flickan och talade om det för henne gång på gång så länge de levde.
Kramar,
Ma
Lambergsfrua
6 augusti 2013 22:39
Tack Ditte! Jag ser fram mot att få läsa om dina foton till hösten - som kommer alldeles för fort känns det som.
Varm kram,
Lambergsfrua
Lasse
6 augusti 2013 20:52
Underbart!!
Man får väl säga grattis på födelsedagen, eller rättare sagt till födelsen ;)
Lambergsfrua
6 augusti 2013 22:40
Tack Lasse! Födelsedagen firas senare i augusti, men gratulationer tas emot med glädje hela året ;)
Varm kram,
Lambergsfrua
Loka
7 augusti 2013 11:44
Det här slår påhittade romaner, här handlar det om verkliga berättelser så ömt berättade med varsam hand leder den oss läsare genom livets gång, tack vännen för att Du delar med Dig.
Toppen på luvan var sannerligen originell och härlig.
Sv: snottren egentligen stavas det snåttren är pitemål för - hjortron!
Ha en bra dag min vän, kramar
http://snottren.bloggagratis.se
Lambergsfrua
13 augusti 2013 14:03
Tack snälla Loka för beröm! Jag är bara glad att du gillar det jag skriver.
*Jaså det var så enkelt som hjortron! Jag som fantiserade runt orden snott och ren :))
Varm kram,
Lambergsfrua
Suss
7 augusti 2013 22:21
Fortsättning följer??? Hoppas jag!!!! Det är en riktigt fin följetong och jag kommer på mig med att sitta och le medan jag läser! Kram
http://leontina.blogg.se
Lambergsfrua
13 augusti 2013 14:04
Tack Suss!
Jodå, det kommer mera, men just nu tänker jag göra en liten paus och sticka emellan med några bilder från vår resa söderut i Sverige. Har just kommit hem, så det dröjer kanske lite.
Varm kram,
Lambergsfrua
Sonen
12 augusti 2013 16:34
Moderiktig eller inte, den luvan är bland det roligaste jag har sett på en unge :) Den påminner lite om en sagoillustration, lämplig kanske för en Beskow-historia. Och som sagt, nog känner man igen dig i Maria alltid. Både med och utan vattenkanna ;) / Kramis!
Lambergsfrua
13 augusti 2013 14:18
Visst ser luvan mer än lustig ut. Knappt man ser ansiktet för luvan. Skulle kanske passa i Hattstugan ;) Jo, du har nog rätt, Maria som lite var lik mig i samma ålder. I fortsättningen kommer jag att titta noggrannare på mina egna bilder.
Stor kram,
Ma
Suss
12 augusti 2013 20:29
Oj, här har min kommentar kommit bort...? Eller så skrev jag den bara i huvudet. I alla fall är det lika roligt att läsa det du skriver och fint att få reda på hur det gick för det unga paret och så dig som plötsligt är 6 år och simkunnig. Kram!
http://leontina.blogg.se
Lambergsfrua
13 augusti 2013 14:23
Nej Suss, det finns en kommentar från dig med samma datum. Ibland lever datorerna sitt eget liv;) Jag blir glad över att du gärna läser det jag skriver.
Varm kram,
Lambergsfrua