Längst inne i viken vid sommarstället därute i skärgården bor två yrkesfiskare granne med varandra, infödde W och Eständar’n. Estländar’n har nyligen flytt från krigets fasor med sin familj i en öppen båt. I Estland försörjde han sig som fiskare och det forträtter han med även här. Han har fått hyra ett slitet hus – granne med Fiskare W.

Estländar’n är strävsam. Även när Fiskare W anser sjön vara för hårt för fiske, trotsar Estländar’n vädrets makter och ger sig ut. Fiskare W tycks acceptera den uppkomna situationen med en konkurrent inpå knuten, men något samarbetar eller umgänge är det inte tal om. De talar ju inte ens samma språk – och det finns heller ingen vilja från Fisker W sida att försöka förstå.

Någon gång i veckan kommer Fiskare W kommer trampandes på sin cykel till mannens och hustruns tomt. Han säljer pinfärsk strömming från en trälåda på främre pakethållaren. Han väger upp den önskade mängden fisk på ett besman och häller sen över de silverblänkande fiskarna i det vitemaljerade handfatet med smal blå kant, som hustrun håller fram. Pengar byter ägare. Fiskare W stoppar ner slantarna i sin börs, som glänser av fiskfjäll.

Mannen och hustrun hjälps oftast åt att rensa fisken. Ovanför dem cirklar högljudda måsar, som ivrigt väntar på en go’bit.  Ganet läggs ut på tidningspapper till måsarna, som skriande slåss om godsakerna. I ett nafs är pappret tomt. Den rensade fiskfiléerna läggs ihop två och två till "flundror" som steks frasiga i smör.

Ibland får mannen följa med fiskare W ut i arla morgonstunden för att vittja näten. Det uppskattar han mycket. Då klär han sig varmt - i sin motorcykelmundering! Tjock ylletröja under den långa skinnrocken, en halsduk virad runt halsen  och på fötterna de höga skinnstövlarna med snörning. På huvudet motorcykelhuvan av mjukaste skinn. Öronlapparna går att fälla upp och knyta med ett band över huvudet - men nu är de nedfällda. Man kan ju undra varför han har motorcykelglasögonen i pannan. Fiskare W:s båt är ingen racerbåt precis. Kanske för att slippa vågstänk i ögonen.

 
När den här bilden tas är både mannen, hustrun och Flickan med ombord. De ska följa med Fiskare W till Möja, där han har släkt.

Några bänkar att sitta på finns förstås inte. Den lilla familjen sitter direkt på durken med ryggen mot ruffen. Det är lite obekvämt förstås, men inget man tänker på inför den spännande turen till sjöss. Fiskare W syns vagt vid rodret.

Det är fint väder för en sjötur, inte särskilt blåsigt. Pappan har svept in familjen i en stor grå presenning, som luktar lite unket av fisk och hav. Han har lånat ut sin motorcykelluva till Flickan och sett till att den är ordentligt nerdragen över öronen på henne. Han vill inte att hon ska få öroninflammation, eller ännu värre, hjärnhinneinflammation. Hans yngsta syster har dött i det efter att ha åkt motorcykel barhuvad på vintern. Han är helt övertygad om att det är orsaken.

Flickan skrattar. Är det åt mössan eller för att pappan skojar med henne? Hon killar honom lite på hakan – något de båda tydligen finner lustigt.

Det är mamman som fotograferar. Hon har ofta med sig sin kameran och favoritmotivet är dottern. Pappan är inte särskilt intresserad av att fotografera, gör det bara ibland, när hon direkt ber om det. Han poserar däremot gärna - tillsammans med Flickan.

Varm kram,

Lambergsfrua   

 

wiper

8 augusti 2013 08:39

Tänk vad foton kan berätta och detta var intressant att få ta del av. Historia är viktigt och att vi kommer ihåg vad som hänt förr med folk och annat. Du har skrivit så fint och fängslande och lagt upp det så det är lättläst.

Ha en skön torsdag
kramar

http://wiper.bloggplatsen.se

Lambergsfrua

13 augusti 2013 14:06

Vad glad jag blir att du tycker om att läsa mins små berättelser. Visst är det viktigt att värna om sin historia, även om det inte är varken glamorös eller märkvärdig.
Varm kram,
Lambergsfrua

 

Ingrid

8 augusti 2013 17:34

Tack för ännu ett jättetrevligt tidsdokument!
Blir det kanske en bok av dem till slut?

När jag var barn fanns det i Klintehamn två fiskarbröder, Edan och Wicke, den ena lång och smal, den andra kort och tjock. Båda hade nog varit till sjöss i unga år och Wicke hade varit i Australien.

Bröderna var ofta osams och då gick de på varsin sida av vägen när de skulle ut till sin båt för att fiska. Var Edan riktigt arg på Wicke kallade han honom för djävla australneger. Morgontidningen hämtade Edan i postlådan och rev den rakt av i två delar. Han läste alltså början på artiklarna medan Wicke fick nöja sig med fortsättningarna. Tänk vilka minnen du lockar fram!!

Varm kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

Lambergsfrua

13 augusti 2013 14:10

Tack för att du läser mina inlägg! Jag har inte ens snuddat vid tanken på att det skulle kunna bli en bok av detta. Det tål att tänka på och innan dess måste jag i så fall nog få till några fler berättelser...

Vad roligt att höra om de två fiskebröderna! Tänk att riva sönder tidningen. Tur ändå att han delade den i två delar och inte rev av den horisontellt !! :)
Varm kram,
Lambergsfrua

 

Ditte

9 augusti 2013 09:50

Lika spännande varje gång att läsa om dina bilder! Kram!

http://www.yvonneeblogg.blogspot.com

Lambergsfrua

13 augusti 2013 14:12

Tack Ditte!
Nu blir det ett litet uppehåll i just de berättelserna för jag ska visa lite bilder och berätta om vår resa ner till Skåneland. Ska bara sortera bílderna först..
Varm kram,
Lambergsfrua .

 

Sonen

12 augusti 2013 16:31

Så häftigt! Och så lika du och Maria är vid samma ålder, åtminstone på den bilden. Himla bra skrivet också. Du har inte funderat på att göra detta till en fotobok? :)

Lambergsfrua

13 augusti 2013 14:14

Men, va? Jag har inte tänkt på att Maria och jag är lika, men nu när du påpekar det så visst. Man kan se att vi är släkt ;)
Kul att du gillar mina små skrivelser. Nej, jag har faktiskt inte funderat så långt, men Orsa Kompani lovar aldrig något bestämt, så kanske...
Varm kram,
Ma

 

Suss

12 augusti 2013 20:26

Tack för fotoberättelse 9 och 10. Jag tycker det är så roligt med dessa tillbakablickar och vilken söt flicka. Hon ser så lycklig ut där med sin pappa. Väntar ivrigt på nästa del, fast jag tycker om det du skriver i nutid också! Kram!

http://leontina.blogg.se

Lambergsfrua

13 augusti 2013 14:21

Stort tack Suss!
Jag var nog ganska mycket "pappas flicka" och det syns tydligt på den bilden, tycker jag.

Jag gör ett litet uppehåll i "dåtidsskrivandet" ett tag. Vi har varit på resa söderöver i landet och jag ska lägga in några foton och berätta om den - när jag gått igenom alla fotona...
Varm kram,
Lambergsfrua

 

Anita

14 augusti 2013 12:52

Men vad överraskad jag blev, att du redan hunnit fortsätta att skriva dina små berättelser nu när du varit borta i några dagar.
... och vad intressant. Kan läsa och begrunda detta hur mycket som helst för det blir ju så tydligt när du ger oss både ord och bilder. Jag väntar också på flera gamla foton med dina beskrivande ord som gör att man blir både så glad och rörd av att höra om den fina barndom du kan se tillbaka på. Det har också gjort dig till den fantastiska vän och medmänniska du är Gigi. Tack för detta !!
Stor kram till dig vännen min !!

http://resenarskan.bloggplatsen.se

Lambergsfrua

14 augusti 2013 21:34

Tack kära vän. Dina ord gör mig både generad och glad. Jag kommer att fortsätta skriva till de gamla fotona, men först ska jag lägga ut lite bilder från vår Skåneresa. Är dock inte riktigt klar med fotona, men snart ;)

jag tycker själv att det roligt att få grotta ner mig i barndomen, som faktiskt var mycket bra. Jag har inget att klaga på mer än att jag önskade ett syskon...

Vwrma kramar,
Lambergsfrua

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Januari brukar kallas  årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...

  Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...

  Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt??   Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...

 Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...

  Vi Vi fick riktig vinter här i februari med ca 30 cm snö, som låg kvar ett tag. Snöröjarna jobbade dygnet runt, men hade ändå svårt att hinna röja allt,  innan mer snö föll. Följden blev halkolyckor och bland annat inställda tåg och bussar. Det bl...