DAG 3

Vi vaknade till ännu en strålande solskensdag. Tunna dimmoln låg ner över dalen, men de lättade så snart solen värmde på lite.


Vi tog oss upp till Nipfjället igen, till den Övre parkeringen. Vi hade planerat att gå en led österut, men attans vad det blåste snålt. Faktiskt så snålt att vi vände efter ett tag och tog oss  till Nedre parkeringen som ligger under trädgränsen och därmed lite mer i lä.

Där började vi i stället att gå leden mot Burusjön. Hela området runt Nipfjället och Städjan är naturreservat, så döda och fallna träd får ligga kvar.


Även om det här området anses vara Dalarnas mest lättillgängliga fjäll kan jag inte påstå att naturen alltid är kompatibel med besökarnas eventuella ledskavanker. Stenar och ett otal rötter bildade en vacker men ack så knagglig och förrädisk matta - vi vände om, innan vi nått målet.   

 
Men skam den som ger sig! Vi ville till Burusjön och vi kom dit också - med bilen...

 
Det här måste vara ett paradis för sportfiskare. På flera ställen finns fina ratsplatser med bänkar, bord och grillar där man kan tillaga sin nyfångade fisk - t.ex röding, öring, abborre eller gädda. Skulle man ha dålig fiskelycka, duger nog grillarna bra till korv också.  


Tänk så vacker en gammal stubbe kan vara - silvergrå klädd med lingonris och mossa.


På Idre Fjäll finns ett rundturståg som körde sista turen för säsongen just den här dagen. Vi var vid hållplatsen i god tid för att få en plats och helst en bra sådan också. 

Döm om vår förvåning, när loket visade sig vara en blå traktor och lokföraren en trevlig ung kille med rejäl mullbänk innanför överläppen. Och ännu mer förvånade blev vi, när det visade sig, att vi var de enda passagerarna!


Vi fick en knapp halvtimmes resa runt hela området, där man självklart får bättre utsikt ju högre upp man kommer. Här är vi vid Söderbackens pist bredvid Pernilla Wiberg Hotel - fast härifrån såg man bara taket


Eftersom två middag ingick och vi var där i fyra dagar, valde vi att spara de där middagarna till slutet av vår vistelse. Vi fick rätter välja från sommarmenyn. Först en blini med löjrom och creme fraiche - och lite rödlökshack och gräslök. Oj, jag höll ju på att glömma att citronklyftan.

Huvudrätten blev en Wallenbergare på älgfärs och därtill rårörda lingon, sockerärter och färskpotatis.

SISTA DELEN KOMMER SNART!

   

 

Sonen

23 september 2013 13:28

Den där wallenburgaren ser helläcker ut! Vill ha .... ;)

Lambergsfrua

23 september 2013 17:05

Sonen den var kanongod :)
Kram,
Ma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är underbart försommarväder nu med sol och lagom sköna plusgrader. Eftersom det är mycket som händer i mitt liv nu, kommer jag att  fortsätta min bloggsemester. Kanske återkommer jag, kanske inte. Orsa kompani lovar ingenting bestämt...   Ha det ...

  Januari brukar kallas  årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...

  Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...

  Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt??   Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...

 Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...