Vem minns inte dator- och TV-spelet Tetris, som går ut på att ordna olika fallande figurer till en figur, så inga luckor uppstår.

Det lanserades 1984 och jag tyckte att det var klart mycket roligare än den där Rubiks kub, som bara gjorde mig irriterad. Mannen i Mitt Liv däremot blev helt fascinerad av kuben och tävlade mot sig själv för att se, hur snabbt han kunde vrida alla bitarna rätt. Jodå, även Tetris fascineras han av.

När jag för ett tag sedan fick se, att Dottern och Svärsonen hade skaffat sig något så annorlunda och färgglatt, som en tetrislampa, vaknade ha-begäret i mig. När jag sedan hörde, att även Sonen hade en likadan, kunda jag inte motstå - eller ville inte motstå, rättare sagt. MiML var väl inte riktigt lika road från början, men tycker nu att den är lite rolig i alla fall.

 
Så nu finns en färgglad Tetrislampa i vår bokhylla. Även om själva spelet går ut på att bygga ihop de sju bitarna till en figur utan håligheter, fördrar jag/vi en lite luftigare variant. Tröttnar man, är det bara att ändra lite. Man kan alltså flytta om bitarna lite hur som helst, men den blå måste vara i botten. Sladden går dit och de andra bitarna måste ha kontakt med den blå och med varandra för att lysa.

Tänk att en så fullkomligt onödig sak kan glädja så mycket.  

Önskar er alla en fin fortsättning på denna sommardag.

Varm kram,

Lambergfrua