Alla barn har väl någon gång under sin uppväxt samlat på något speciellt och många fortsätter av bara farten ända upp i vuxen ålder. Jag samlade på bokmärken ganska länge.
Inte de tråkiga rektangulära märkena, utan vackra märken med ett överflöd av blommor, söta djur och mysande tomtar.
Jag hade också många änglar. Ljuva änglar som tankfullt vilade på ett moln eller svävade i skyn med vackra blomstergirlanger - eller lekande små barnänglar.
Märken med relieftryck och glitter var mina absoluta favoriter, men de var inte så vanliga Pappa hjälpte mig att klistra in dem fint i ett stort brunmelerat spiralalbum. Många flickor delade min hobby, men ingen hade sina bokmärken lika fint arrangerade, som jag. Tyckte jag i alla fall. Jag var mycket stolt över mitt bokmärksalbum och njöt av att bläddra i det.
En riktig favorit i bokmärkesalbumet var den här stolta påsktuppen. Pappa fullbordade elegansen genom att klistra fast en fjäder. Jättefint, tyckte jag.
När jag hade vuxit ifrån bokmärkena började jag och några vänner samla apelsinpapper i stället. Förr hade varje fruktodlare sitt eget varumärke, som trycktes upp på tunt silkespapper, för att svepas kring ett flertal av deras apelsiner. Det var riktiga små konstverk med fantasieggande bilder i guld och klara färger. Jag klistrade aldrig in mina papper i något album, som en del andra gjorde utan sparade dem i en ask. När jag flyttade hemifrån, hade jag redan tappat intresset för dem och jag slängde allihop…
Någon annan samlarvurm har jag inte haft. Nu i mogen (övermogen rentav!) ålder har Mannen i Mitt Liv och jag samlat lite på sjöfåglar, gärna änder. Vi har några stycken vid det här laget och vill inte ha fler - och kallar dem alla för ankor!
Vid närmare eftertanke hade det nog varit smartare och mer ekonomiskt givande att samla på självaste Herr Ankas tidigaste tidningar...
Önskar er alla en skön söndag.
Varm kram,
Lambergsfrua
Ingrid
19 januari 2014 16:05
Vilka småtöser har inte samlat på bokmärken och sen gjorde man ju en sån där vikbok där man la in såna som man ville byta bort.
Sen samlade jag och mina systrar på filmstjärnefoton och klistrade upp dem på väggarna i vårt rum. Vi låg i samma rum alla tre och där behövdes väl förmodligen renoveras, för mamma lät oss täcka hela väggarna med filmstjärnor. Tänk om man sparat på dem! Nu säljs såna filmisar på Tradera för "grova pengar".
Ha en skön söndagskväll!
Kram
http://stenstugu.com/wp
Lambergsfrua
19 januari 2014 21:28
Vikböcker var roligt, men bara om det var någon som inte bara la sina "sämsta" bokmärken där. Det måste alltid finnas några riktigt fina med också. Det var lätt att känna sig lurad annars.
Filmisar sparade jag aldrig på, men jag hade förstås några ändå, som jag kunde byta med.
Filmisar säljs dyrt numera liksom de tidigaste exemplaren av Kalle Anka & Co.
Varm kram,
lambergsfrua
katsura
19 januari 2014 16:28
Ja, vem har inte samlat på bokmärken? Jag samlade även på kapsyler (numera slängda) och tändsticksaskar. De har jag kvar i lådor på vinden och vet inte riktigt vad jag ska göra med dem, men slänga dem vill jag inte... Ha det bra! //Katsura
http://katsura.bloggplatsen.se
Lambergsfrua
19 januari 2014 21:32
Kul att du tittade in hos mig igen Katsura. Hoppas allt är väl med dig och de dina.
Kapsyler sparade jag aldrig på, inte heller tändsticksaskar. Däremot spreds ett rykte att man skulle samla stanniolpappret som omgav chokladkakorna för att sen lämna till chokladfabriken och få bra betalt för dem. Det var väl ett tidigt försök till återvinning, fast det begrep jag aldrig då.
Jag minns att jag sparade mina som en liten boll - men jag slängde alltihop sen.
Varm kram,
Lambergsfrua
Lambergsfrua
19 januari 2014 21:34
Aj då! Det låter lite skumt. Du får lägga dig i bakhåll och ta den rackar'n på bar gärning ;)
Varm kram,
Lambergsfrua
marina
21 januari 2014 11:11
Jo men visst har det samlats på diverse saker genom åren, bokmärken, filmstjärnor, frimärken, ölkapsyler, stenar... Ser på kommentarerna att det kanske är dags att leta reda på filmisarna, jag kanske sitter på en förmögenhet - vem vet!!
http://www.marinasbay.blogspot.com
Lambergsfrua
21 januari 2014 13:12
Ja filmisar lär ge bra betalt, om det är rätt person på dem förstås. Sen vet jag ju att de allra första exemplaren av kalle Anka & Co är riktigt åtråvärda och därmed betalas bra. Som allt i samlarkretsar handlar det om tillgång och efterfrågan. Mina "ankor" lär inte göra mig rik ;)
Kram,
Lambergsfrua
Sonen
23 januari 2014 17:59
Filmstjärnor och frimärken var det som bekant för min del. Frimärkena har jag kvar men tyvärr inte filmisarna. För övrigt har jag din barndoms Kalle Ankatidningar i tryggt förvar i ett av skåpen i min bokhylla i vardagsrummet. De måste ju ligga plant och mörk så att de inte veckas eller bleks. Vissa säger att man ska vacuumförpacka dem, men så långt har jag alltså inte gått - än ;)
Kram!
Lambergsfrua
23 januari 2014 22:19
Ja just det, du sparade både på filmisar men framför allt på frimärken. Du skulle kanske kolla om du har någon dyrgrip där :)
Jag hade faktiskt glömt att du har min barndoms Kalle Anka-tidningar, men jag anar att ingen av dem är särskilt värdefull - så du behöver nog inte vakuumförpacka dem ;)
Varma kramen,
Ma