På Tilos finns två städer dels hamnstaden Livadia och huvudstaden Magalo Horio. De tempel till Athenas och Apollos ära, som fanns på berget ovandför huvudstaden, förstördes i en jordbävning ca 200 f.Kr Inskriptioner visar att romarna haft stor inflytande på ön.

Kristendomen kom tidigt till ön och det finns många små enkla stenkapell kvar från de första århundrana e.Kr Det här finns en bit bort vid stranden i Livadia. De här kapell användes ofta av bönderna som skydd, när de arbetade på fälten.

Krig har härjat i den grekiska övärlden och även Tilos har fått sin beskärda del. Johanniterorden, turkar, kristna pirater och venetianare har ockuperat respektive attackerat, rövat och skövlat i varierande grad. 1912 övertogs ön av Italien och 1943 kom tyskarna, men 1948 blev Tilos en del av Grekland.


Jag skrev att det finns två städer på ön, men det är inte riktigt sant. Det finns faktiskt tre - fast Mikro Horio uppe i bergen ca 3 km från Livadia är numera en ödestad, eller snarare ruinstad. 

Före Andra Världskrigets utbrott bodde ca 1200 personer här. Bristen på vatten tvingade dock folk att överge sina bostäder på 1950-talet och flytta ner till kusten. Husen saknar tak, för de togs med vid flytten. Taken bestod av stockar och lera och stockar är en bristvara på ön. De behövdes till de nya husen nere i Livadia.

Helt tyst och öde är det ändå inte. Sommartid bjuds det på disco i en restaurerad byggnad däruppe.

 
Vattnet i havet är kristallklart och utmärkt för snorkling. En liten bit ut från stranden ligger vraket av en tysk patrullbåt, som bombades sönder och samman av en brittisk u-båt 1944.

 
Den grekiska u-båt som dök upp ute i bukten en morgon under vårt besök agerade däremot helt fredligt. Den hade 50 mans besättning, men bara 25 kojplatser. Beättningen sov därför i skift och de daglediga kördes in till hamnen i en gummibåt för att se sig omkring, andas frisk luft och få lite solsken och dagsljus på kroppen. 

Innan människan kom till Tilos för si så där 30.000 år sedan tassade minielefanter omkring på ön! Ja tassade gjorde de kanske inte, snarare lufsade. Skelettdelar hittades i Harkadhio-grottan på 1970-talet och med hjälp av dem har man kunnat få fram en bild på hur de små djuren sett ut. 

Fyndet finns att beskåda i ett litet museum vid huvudgatan i Meaglo Horio och det är gratis inträde. 

 
Den som gillar att vandra har många möjligheter på Tilos. Bergen ser visserligen helt gråa ut på avstånd, men vid närmare kontakt ser man att de delvis är täckta med buskar och grönska av olika slag. Doftstråk av timjam och andra örter möter vandraren.


Och visst finns det blommor både i trädgårdarna och i det vilda. De här växer vid den trevliga restaurangen Oasis vid Strandpromenaden, där vi åt middag på Svärsonens födelsedag.

Svärsonens födelsedag, ja. Den blev nog precis så bra som han hade hoppats på - kanske rentav ännu bättre. Till den dagen hade vårt sällskap oväntat utökats med tre personer - käre Barnbarnet dök upp från Göteborg och överraskade sin pappa, som gladdes till tårar. Dessutom kom två goda vänner till familjen från Karlstad. Svärsonen gick omkring och myste.  

 

Naturligtvis tillbringade han en hel del av dagen på stranden. Solbäddarna tillhör de olika strandserveringarna, men kostar inget att använda. Ägarna ser ju förstås gärna, att man tar något att dricka eller äta hos dem som en liten kompensation.  

 
Framåt kvällen samlades vi på Giorgios taverna vid torget, där Svärsonen bjöd alla i sällskapet på ouzo. Giorgio själv överraskade med en stor fin tårta, som kommit med båten från Rhodos. Bara ett ljus att blåsa ut.   

 
Efter alla de besök som Svärsonen med sin lilla familj har gjort på Tilos har de fått en hel del vänner bland befolkningen. Georgio är en av dem.

 
Middagen avnjöts på Oasis, där ägarfamiljen också tillhör vänskaran. De kom in med en stor hembakad tårta efter maten - med hela sex ljus att blåsa ut.  Det som blev kvar av tårtan fick Svärsonen med sig i en doggybag. 

Kvällen bjöd på ett praktfullt månsken med silverglitter i vattnet. En lugn och trivsam födelsedag i familjens och goda vänners sällskap.

FORTSÄTTNING FÖLJER   

 

Ingrid

29 maj 2014 22:38

Du berättar så intressanta saker om Tilos så att man nästan blir sugen på att åka dit. Att ni hade fina dagar där förstår jag mer än väl och så härligt för svärsonen att få fira sin 60-årsdag och få en så trevlig överraskning. Det är väl inte att undra på om han blev tårögd!
Nu ska jag läsa nästa del!
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

Lambergsfrua

29 maj 2014 22:48

Tack INgrid! Vi har rest mycket och upplevt många fina platser, men det är något speciellt med Tilos som gör att man gärna återvänder. Jag tror att det är en kombination av bra klimat, lugn, avslappad atmosfär och vänliga människor.
Varm kram,
Lambergsfrua

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Januari brukar kallas  årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...

  Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...

  Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt??   Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...

 Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...

  Vi Vi fick riktig vinter här i februari med ca 30 cm snö, som låg kvar ett tag. Snöröjarna jobbade dygnet runt, men hade ändå svårt att hinna röja allt,  innan mer snö föll. Följden blev halkolyckor och bland annat inställda tåg och bussar. Det bl...