För två år sen fick MiML o0ch jag byta pass för ryggen l0ssande från själva passet. Inga problen och gratis var det. Efter åratal av resande sitter det i ryggmärgen - ha alltid med "pass, pengar och piljetter". Så även denna gång. Självklart

Vi var i god tid till incheckningen på Arlanda. Stegade fram med våra handbagage och överlämnade pass och piljetter. Har ni nya pass?  sa donnan bakom disken. Jaa, sa vi. De är inte giltiga längre sa hon med ett beklagande leende. Va!!

MiML såg lätt skärrad ut och själv kände jag hur pulsen slog allt snabbare och små svettpärlor kröp fram i pannan (även på andra ställen men det låter så ofräscht att nämna).

Donnan bakom disken hade tydligen varit med om detta flera gånger för hon instruerade oss som den bästa guide: Gå ut här, ta buss 10 till passpolisen, så fixar de ett provisoriskt pass. Så två timmar före avgång befann vi oss vid en busshållplats förvidare transport till en passpolis som vi i9nte visste var den fanns. Men det visst busschauffören. Som sagt, vi var inte de första i den här situationen.

H0s passpolisen  var vi inte först i kön. Inom trekvart hade vi våra provisoriska pass i handen, 1960 kronor mindre i plånboken  och kunde ta buss nr 10 tillbaks till incheckningen igen. Och med 30 minuters marginal kunde vi sjunka ner på en stol vid gaten. Pust!

Låt mig bara säga att våra vackert rosafärgade pass väcker en hel del frågor -  men vi ska snabbt skaffa nya vinröda sä fort vi kommer hem igen.  Men visst är det konstigt, Inom EU ska vi inte behöva något pass, men innan vi kom ut ur Sverige måste vi visa passen tre gånger, men ingen enda gång för att komma in i Portugal. Däremot ville hotellet ha passen för att kunna ta en kopia. Suck

Här är det skönt, vädret som svensk sommar. Mycket att se och göra. Vinet är gott och billigt - o0ch det finns tåg här, som vi redan har åkt. Och mer blir det i morgon, då vi ska på marknad. Inte MiML:s favoritsysselsättning, men tågresan är en förmildrande omständighet. *fniss*

Ha det gott alla bloggarvänner!

Kramar