MiML är mycket förtjust i kyckling så på kvällen gav vi oss iväg i taxi till en restaurang i Cascais, som är berömd för dina goda kycklingrätter. Dit kom också en av Lenas söner, som är bosatt i Portugal. Det blev en mycket lyckad kväll!

På menyn stod suveränt god träkolsgrillad kyckling och därtill ett milt och fylligt rödvin. Avrundat med kaffe och konjak. Se där en riktig festmåltid - och vi satt utomhus hela kvällen!

Klart vi skulle besöka Europas största Casino, när vi ändå var i Estoril - även om vi inte är några spelare. Casinot öppnar kl.15 och har öppet till 03 på natten. Puh! Det finns ingen uttalad klädkod, men vår guide påstod bestämt att det finns en outtalad klädkod. Den märkte vi inte mycket av när vi travade in genom de stora glasdörrarna. De enda som var rikigt strikt klädda var personerna som jobbade där. Men det kanske var annorlunda senare på kvällen.

MiML hade ett rejält skavsår på ena stortån, därav sandaler i denna miljö

På hotellrummet stod nu ännu en vinflaska och en liten fruktkorg med åtföljande mailbrev! Dotter Maria hade mailat till hotellet om hjälp för inköp av vin och frukt, som hon ville betala. Ett mycket vänligt mail kom tillbaka, där man gladde sig åt att ha en jubilar på hotellet och självklart skulle ordna något - helt utan kostnad.

Jag kan lugnt påstå att "Mr Uffe" uppskattade den gesten

Sedan vi strosat runt i den gamla mysiga stan Cascais blev det dags för lunch på en uteservering mitt inne i gamla stan. lena talade nästan lyriskt om den portugisiska specialitén grillade sardiner, men både jag och MiML avstod. MiML var plötsligt inte alls hungrig   - men en öl kunde han tänka sig. Jag föredrog en varm macka med ost och skinka. Vi har ätit grillade fiskar förr och de brukar serveras hela med huvud och allt. Jag gillar inte  mat som ligger där på tallriken och glor nästan lite anklagande på mig, när jag ska hugga in.

Lena var nöjd med sitt val - men hävdade samtidigt, att varje gång hon beställer, har hon glömt hur mycket ben det egentligen finns i en sardin...

Vi hann sen inte så långt på Strandpromenaden förrän det började skvätta igen. Då tog vi skydd under tak på en uteservering och avnjöt en kopp kaffe, medan vi tittade ut över havet och de fräsande vågorna som rullade in.

Inte konstigt att det var tomt vid borden som saknade tak 

Snart kunde vi ge oss iväg igen. Nästan framme vid Cascais kände vi behov av att sitta en stund  i solen och vila fötterna

Havet är lika vackert i alla väder - men jag föredrar det nog med lite solglitter som här.

När vi åt frukost regnade det ordentligt, men senare blev det uppehåll och vi gav oss ner till Strandpromenaden för att gå in till Cascais. Just när vi kom till tunneln under järnvägen började änglarna gråta igen. Så där vi stod vi tillsammans med några andra personer och inväntade torrväder.

Vid ingången till tunneln finns den här fina kakeldekorationen - så mycket trevligare än en grå betongmur

När vi återvände till hotellet vid halvelva-tiden stod det en flaska vin och en blombukett på vårt rum  med en hälsning från rum 312 . Vem i gruppen bodde där - för det måste ju vara någon av våra medresenärer som ville gratulera MiML lite i förväg.

Sökte upp rum 312 - och efter en stund öppnades dörren av vår goda vän Lena! Vi visste ju att hon skulle komma på självaste fördelsedagen, men hade inte en tanke på att hon kunde dyka upp tidigare. Verkligen en glad överraskning! Innan vi skildes för natten blev det lite småprat över en gin & tonic, som Lena påpassligt medförde ingredienserna till.

Till att börja med fick vi vandra runt det rikliga buffetbordet och plocka till oss av det vi gillade bäst. När vi var nöjda serverades olika kött från rejäla grillspett - vid bordet

Servering direkt på tallriken, alltså!

Mannen i Mitt Liv ser lätt skeptisk ut, men köttet var delikat och servitören var generös

Det serverades kött tills man bestämt tackade nej. En av våra medresenärer blev till slut full i skratt och hade svårt att sluta - då kom desserten fram Under hela måltiden kunde vi njuta av brasiliansk sång och musik