Hej alla go'a glada bloggarvänner!

Tack för kommentarer som gläder mig - som alltid. Hoppas ni har överseende, men nu blir det lite oregelbunden kontakt en tid framöver. Och jag avstår kommentarer på era bloggar, även om jag ändå kikar in som hastigast för att hänga med i era liv. Barnbarnet har nämligen lurat med oss norrut i landet. Vi var förstås oerhört svåra att övertala *flin och fniss* och det är hans dator jag får använda. Dessutom har jag glömt kamerans kortläsare *smart*, så blir det foton kommer de från Barnbarnets mobiltelefon. 

Vi har stått exakt på Sveriges geografiska mittpunkt *lycklig* och tagit oss från Örnsköldsvik till Luleå i mestadels tropiskt hällregn. Usch! Men vi satt torrt och fint i bilen ;) En och annan Loppis och en och annan våffla var trevliga avbrott :)

Vi har travat runt i f.d topphemliga Bodens Fästning - Rödbergsfortet. Hade inte en susning om att det var sååå stort och sååå hemligt. Fick veta, att Bodenborna egentligen var instängda i sin stad, så när som på vägarna till och från stan, fram till 1998. De kunde inte ens gå ut i skogen för att plocka bär eller svamp. Fast de gjorde de nog ändå, sa guiden *flin*. Guiden var förresten yrkesmilitär, som jobbat på Rödbergsfortet till det bittra slutet. Låt mig säga, att han var både kunnig och engagerad ;)

Vi fortsätter nu via de suspekta orterna Karunki och Kukkola  till Pajala. Hm. Ja men de heter faktiskt så *fniss*. Och frågan är om inte nästa ort på rutten, Jukkasjärvi är lika fnissig.

Allt gott till er alla!

Nu är det precis som det ska vara i Fruntimmersveckan. - änglarna gråter så marken blir vattenfylld och naturen grönskar.

Det var verkligen roligt att träffa Dottern med familj i går. Någon middag för dem blev det inte. Den får bli i morgon i stället. Men det blir inte sill och potäter, som Skogsfru'a på Dal föreslog, för Svärsonen gillar inte sill. Hur nu något sånt är möjligt;) Men blå duk blir det och gula blommor. Och så en s.k "planka" fylld med olika kött och olika frukter.

De hade för mycket jetlag i kroppen och var helt i olag med mattiderna. Men de bjöd över oss på ett glas vin för att få prata. Vi bor bara 10 - 15 minuters promenad från varandra. Och om vi pratade! De hade mycket att berätta, förstås - och så hade de med sig presenter till oss! Ett mycket sympatiskt drag, som bör uppmuntras *fniss*. På bilden ser ni Barnbarnet nästan somna vid bordet framåt åttatiden...

Nu sitter vi här och väntar på våra gäster, som varit i Dalhalla och lysnnat på Malena Ernman. Vi antar att det var en enastående upplevelse, med den fantastiska akustik, som erbjuds i Dalhalla.

Ha en fortsatt skön söndag alla go'a besökare!

I morgon kommer Dottern,  Svärsonen och Barnbarnet nämligen hem igen efter en nästan månadslång semster i Florida! Underbart! Och de har haft det så bra och laddat batterierna med sol, bad och massor av trevliga upplevelser. Tack vare mail och Facebook har vi kunnat följa dem på avstånd och redan sett många av deras foton.

Men nu blir det på riktigt - yepee!

I dag mår MIML riktig bra,  utom när han av någon anledning råkar stöta till den opererade armen - då hoppar det svavelosande grodor ur munnen på honom ;) Inget som lämpar sig för känsliga öron eller i skrift...

Vi ska ju som sagt ha gäster i helgen, gäster som inte varit här,  sen vi flyttade hit för sju är sen. Vi har naturligtvis haft kontakt via mail och telefon, men det är ju inte riktigt samma sak som att mötas öga mot öga. Under sommarveckorna har jag inte besvärat snabeldraken så värst mycket, men nu åkte den fram och fick fara runt med dunder och brak. Man vill ju visa upp hemmet från den bästa sidan, eller hur? Det är där jag aldrig lär mig! MIML lider inte alls av den här sjukan - allrahelst nu med justerad arm;)

I stället för att bara städa av som vanligt, har jag dammat och fejat och putsat idag. Jag har väl varit lite hemmablind och nu kändes det, som om fjäll föll från mina ögon. Jag såg hemmet med gästernas ögon! Där var ju en skavank och där var en fläck och visst måste väl den där duken få sig en omgång med strykjärnet. Varmt var det och svettig blev jag. Nä förresten svettig låter så...hm...ofräscht Hörde en gång på film hur en dam med svettpärlor på nosen sa, att hon var ECHAUFFERAD.  Det låneorden från franskan gillar jag. Det låter ju nästan som något - tja, elegant:).

Men nu är det fint härhemma igen och jag känner mig sååå nöjd med mig själv! Glorian hänger allt lite på sne' över ena örat ;)

Mannen i Mitt Liv har problem med malignt melanom. Hittils har det varit fyra riktigt allvarliga "incidenter" sen femton år tillbaka . Där emellan 13,  som inte varit maligna. Nu var det dags igen. Senaste "plutten" på armen hade en "otrevlig attityd" och mer skulles tas bort " för säkerhets skull". Jag gillar att de är så noga, men kul är det inte.

Först var läkaren försenad, vilket sköterskan kom ut och bad om ursäkt för. Bra!

Sen fixades allt för operationen. Mannen i Mitt Liv placerade på en brits. Nu var det dags att ta en cm på var sida om förrra såret plus ner till muskelvävnaden på djupet När läkaren började karva, visade det sig att bedövningen inte räckte. Ny spruta och nytt karvande. Då kom läkaren tydligen på ett blodkärl - blodet sprutade och operationen fick avbrytas för hopträckling av det kapade blodkärlet. Stor pöl på golvet, som doldes med någon slags "blöja". Mannen i Mitt Liv såg inte, men kände hur blodet rann nerför armen :( OK, jag såg...

Sen gick allt bra 0ch tio stygn och ett tryckförband senare knallade vi ut i solskenet. Tacksamma över att det finns hjälp att få:)

Kramar till alla go'a bloggarvänner!

Dagen har varit ganska solig med upp till 22 grader - med andra ord en riktig skön sommardag. Vid halv niotiden i kväll kom regnet och mitt i alltihop  glimtade solen fram i de mörka molnen, medan regnet fick sjön att koka -  och allt blev till en underbar tavla:)

På tal om väder såg jag, att den officiella temperaturen i Karlstad igår var 13 grader. Tror nån det, när mätstationen ligger vid flygplatsen en bra bit norr om stan!  Där åskade  och regnade och skvalade det, varför temperaturen sjönk betydligt. Här i stan hade vi 20 grader. Ganska stor skillnad vill jag påstå - rätt ska var rätt. Här i stan bor ca 80.000 personer, hur många bor vid flygplatsen??? Jag tycker mätstationen skulle vara placerad nånstan här i centrum.

Idag har vi svirrat runt i olika butiker på stora shoppingcentret Bergvik. Vi ska ha gäster i helgen och behövde bunkra upp lite av varje, både mat och dryck. På Systemet var det knökafull, när vi stegade in genom dörren, men den effektiva personalen betade snabbt av köerna. "Jamen det var norrmän som shoppade inför helgen," förklarade  en anställd  vänligt. "De kom med buss". Våra kära nabor ger gott klirr i kassorna i affärer här i gränstrakterna. Bäst går det väl för Töcksfors och Charlottenberg, men där finns inget IKEA - det finns i Karlstad! Det lockar och generar flera inköp på andra håll.

I morgon bär det iväg till sjukhuset för Mannen i Mitt Liv (MIML, kort sagt!) ska ta bort lite mera runt den där "plutten" som togs bort för någraveckor sen - för säkerhets skull. Vi gillar säkerhet, så det är OK. Som alla de andra gångerna följer jag med ända in i operationsrummet och sitter knäpptyst på en stol i hörnet. Inte för att MIML är skraj, men vi har kommit underfund med, att fyra öron hör bättre än två, när läkaren ger sina k0mmentarer - även om vår hörsel måste förstärkas med tekniska hjälpmendel;)  Läkaren tycker faktiskt det är positivt, så än har jag aldrig blivit utkörd :)

Sov gott alla go'a bloggarvänner!

För det mesta går jag in på bloggen framåt dagen och ofta på kvällen. Inser då, att de flesta av er bloggarvänner är riktigt morgonpigga och varit uppe innan Humhum fått på sig tofflorna;) Ni verkar vara aktiva vid bloggen, så fort ni slår upp era blå eller bruna eller direkt efter frukost.

När jag då kommer inlarvande på bloggen framåt lunchtid eller kanske rentav på kvällen för att läsa och kommentera inlägg upptäcker jag, att fem-sex-sju andra bloggare redan kommit på den briljanta idén  - och ofta även skrivit sånt som jag tänkt skriva :(  *fniss, förstås*. 

Vi verkar alltså inte ha riktigt samma dygnsrytm, men naturligtvis   förväntar jag mig inte, att ni ändrar  era på vanor för min skull - storsint av mig, eller hur:) Men jag tror inte, att jag ändrar på mina heller. Jag trivs nämligen alldeles ypperligt med dem. Sova ut på morgonen, vakna så där vid åtta- halv nio, äta frukost i lugn och ro i sängen medan tidingen lusläses *nästan i alla fall*. Jodå, visst krävs det en bra bricka och stadiga knän för denna balansakt och visst blir det lite smulor här och där, men det är värdsliga saker:)

Nu säger jag tack för idag och God Natt alla go'a bloggarvänner!

I förmiddags skulle vi iväg med bilen och handla lite. Tog med oss några kassar bort till återvinningen och fullgjorde våra medborgerliga skyldigheter vad gäller sopsortering. Visst känner man sig lite duktig vid sådana tillfällen ;)

När vi körde därifrån låt det konstigt i framvagnen. Dunk-dunk-dunk-dunk, snabbare allt eftersom vi ökade farten. Avtog i samma takt, när vi saktade in. Stannade på en lugn sidogata för att kolla, om något fastnat i däcket.  Jag placerad vid ratten för att låta bilen rulla långsamt framåt och sen lika långsamt bakåt, medan Mannen i Mitt Liv *framåtböjd som en fällkniv*  ivrigt studerade ett däck i taget. Måste ha sett ganska egendomligt och fånigt ut för det fåtal bilar som passerade *fniss*!

Nähä då, inget syntes. Handlade och dunk-dunkade oss hem igen. När bilen parkerades hamnade hjulen vridna och si! Då syntes det något skumt på ena framdäckets insida. Mannen i Mitt Liv är stark i nyporna, så han tog tag och drog - och stod där med en skruv i handen!

Snacka om pyspunka! Snabbt in i bilen igen och bort till gummiverkstan som bara ligger nån km bort. Vi hann innan däcket tappat alltför mycket luft. På verkstan stod fyra man helt sysslolösa , så det var vara att köra direkt upp på den där hissen - och sen var däcket  avplockat, lagat och tillbaks på sin plats  på ett litet kick. Och vi 350 kronor fattigare förstås...

Så kan det gå, när någon har en skruv lös och tappar den vid återvinningen;)