Allra först vill jag tacka Ruth, Wiper, Liz på Irland, Ingrid, Suss, Kristinakicki och Herrhags TK för vänliga, positiva och jättegulliga kommentarer om MiML och mig!    Jag blir nästan generad över allt fint ni skriver.

Gårdagen - 50-årsfirandet av vår förlovning

Kvällen blev mycket lyckad, varm och stämningsfull.  Alsters vackra gamla kyrka låg inbäddad i snö och flammande marschaller visade vägen in.

Konserten "Oh Holy Night" var helt enkelt strålande. Bertil Österberg var i högform och hans starka känslofulla röst backades upp av skönsjungade damer och en skicklig orkester med saxofon, gitarr, piano, bas och trummor. Bertil själv spelade dessutom trumpet, vilket var en nyhet i alla fall för miig. Jag älskar blåsinstrument, så jag fick gåshud flera gånger under konserten - både när Bertil spelade och när saxofonisten Håkan Werling spelade.

JULMARKNADSRESAN DEL 2

Museibesök – Wismar –  hemresan
Natten hade varit kall och på morgonen hade vi -5. Snön som hade fallit under natten gnistrade i strålande SOL! Omgivningarna var fräscht vitpudrade.

Man blir förundrad över att växterna klarar så tuffa tag.

Vi samlades vid bussen kl.9.30 för att börja dagen med ett besök på Gadebusch hembygdsmuseum. Vi kände väl ett visst motstånd till det besöket. Hembygdsmuseer kan ibland bli ganska enahanda och under årens lopp har vi besökt många i olika delar av världen.

Eftersom man förberedde kvällens öppnande av stans lilla  julmarknad var de centrala delarna avstängda för trafik - så vi fick en liten välbehövlig promenad.

Ännu ett tecken på svenskarnas inflytande i området – Restaurant zum Schwedenkönig”. Med svensk flagga fastmonterad på väggen, så ingen ska missa anknytningen till Sverige    

Utanför museet välkomnades vi varmt av en fryntlig dam lik Fru Holle i Grimm-sagan med samma namn.

Observera den svenska väggflaggan!

Inne i museet visades vi direkt in till en sal där långbord var dukade för oss!   

Där fanns temuggar, fat med pepparkakor, mjuka pepparkakshjärtan med chokladöverdrag och grovt matbröd med salt stekflott.

Det sista låter kanske egendomligt, men var en vanlig ersättning för matfett förr. Jag minns hur mamma hällde upp flottet i en liten bunke, när hon stekt fläsk. När det stelnat, bredde pappa det sen med förtjusning på en skiva mörk ”skånelimpa” och tuggade i sig med välbehag.

Vi upptäckte snabbt, att muggarna inte alls var avsedda för te - det doftade Glühwein i hela huset!   

Glada ”Fru Holle” gick sen vänligt leende runt och serverade med en kanna Glühwein i ena handen och en flaska vodka i andra! 

Varje gång hon hällde en skvätt vodka i muggen för att spetsa vinet, tjoade hon högt och glatt. Vi var 43 personer i gruppen så det blev många tjoanden från damen i fråga. Antingen man ville ha vodka eller inte, lyckades hon glatt tjoande hälla i en liten skvätt i muggen ändå. Man kunde bara inte låta bli att skratta och stämningen steg allt eftersom rörde sig runt borden och serverade både påtår och tretår. Och klockan var inte mer än tio...

Fru Holle tycktes ha obegränsad tillgång till dryckerna, men Vi besökare kände våra begränsningar. Stämningen var på topp på ett trivsamt sätt.

Jag tycker nog att vi har alldeles för få såna muséer här i landet   

Borgmästaren med fru kom på besök (de syns på bilden alldeles bakom ryggen på Fru Holle). Ordföranden för Åmåls fotoklubb överlämnade ett foto från Åmåls hamn - sommartid

Självklart gjorde vi en liten rundvandring på museet också och beundrade bland annat en välgjord modell av Slaget vid Gadebusch.

Baksidan av museet överraskar med en liten trädgård med idylliskt läge mot en mindre sjö.

Där bakade man bröd i den gamla bagarstugan, sålde hantverk med julanknytning - och grillade ett vildsvin. Det ser nästan groteskt ut där det hänger över den glödande kolbädden   

Besöket avslutades med ömsesidiga artighetsbetygelser och utbyte av gåvor från både borgmästaren Horst (jag uppfattade inte hans efternamn och hittar det inte på nätet) och vår mycket duktige reseledare Håkan Bürgemeister. Jo, han heter faktiskt så   

Wismars julmarknad

Den gamla Hansastaden Wismar har en vacker gammal stadskärna och är upptagen på Världsarvslistan

Våra gubbs travar in på julmarknaden.

Där vid torget ligger "Der alte Schwede"

Huset är Wismars äldsta byggnad och trots den luftiga övervåningen inrymmer resten av huset både hotell och restaurang.

Det strålar en stjärna - eller snarare flera. Det är roligt att de gamla papperstjärnorna tycks ha fått en renässans. En sån lyste i vardagsrumsfönstret i mitt föräldrahem när jag växte upp - och vi har faktiskt ensjälva  nu också.

Blänkande och glittriga och skönt bemålade julgranskulor modell större.

Till alla snälla (och stygga också för den delen) barns förtjusning visade sig Tomten och hans fru med smånissar på rådhusbalkongen. De vinkade och slängde ut godis till barnen. Ett uppskattat inslag        

Årets upplaga av Glûhweinmugg i Wismar. Man får betala 1 Euro i pant och kan alltså välja att behålla den eller få pengarna tillbaka när innehållet är urdrucket. V har gjort det en gång, men muggarna känns inte alls lika mysiga hemma som på en julmarknad.

En övergiven cykel - eller inte?

Det blev lite kylslaget att trava omkring på marknaden,  så vi gick in en stund på Scwedenwache - ett riktigt mysigt Weincafé med anor. Vad vi förstod huserade svenska militärvakten här på den tiden det begav sig.

Mysigt personlig inredning med en värmande brasa bakom granen - syns inte på bilden.

Här var det kul att gå på toa!    Den låg i källaren och på väggarna hade man målat motiv från Wismar förr i tiden. Och trappräcket var så rikligt dekorerat med granrisgirlange, ljus och kulor att det knappt gick att hålla i det - men fint var det   

Vi fick aldrig klart för oss om den här personen var utklädd eller - välklädd. Ett blickfång är han (eller hon?) i alla fall utan tvivel.

Dags för återsamling.

Vår duktiga chaufför Bengt avvaktar medan vår trevliga och kunniga reseledare Håkan kollar att alla kommit tillbaks från marknaden.

Härlig måltid med vildsvin som huvudrätt.Kanske det vildsvinet vi såg grillas vid muséet i förmiddags?

Ägarparet med sin personal avtackades och en gåva från Åmåls fotoklubb överlämnades av föreningens ordförande Morgan Torger. Ett härligt sommarfoto med båtar i Åmåls hamn och ett med exakt samma motiv taget på vintern - utan båtar då, förstås.

Hemresan

Sista morgonen låg en liten tomte i servetten vid frukosttallriken. Det finns till och med svensk text på servetten!

Det var ju den första adventssöndagen och Bengt hade monterat upp en liten adventsbåge i framrutan - mysigt!   

Det finns väl inte en enda bussresearrangör i detta land, som ens skulle våga sig på experimentet att inte inkludera en möjlighet för passagerarna till inköp av alkoholhaltiga drycker på resan tillbaka från kontinenten.

Vi gjorde 45 minuters stopp vid Bordershop i Puttgarden och det är helt sanslöst hur mycket kluck-kluck, som släpas iväg därifrån i bussar, bilar, minibussar och skåpbilar.

I mina ögon är det en fullkomligt stollig effekt av svensk alkoholpolitik. T.ex svenskt öl körs i fullastade långtradare ner till tyska gränsen och köps där av svenskar - som kör tillbaks den till Sverige igen. Då är det inte tal om koldioxidutsläpp av onödiga körningar. Helt befängt om ni frågar mig.

Ja, att hemresan upp genom Danmark och Sverige i snö och eländigt väglag

har jag redan berättat om.

Dalboslätten i mörker, blåst, snöfall, plogbilar och snörök var väl ingen höjdare - men resan som helhet var mer än lyckad och vi är supernöjda med den   

Önskar er alla en skön fortsättning på den andra advenstsöndagen!

Varma kramar!