Käre Barnbarnet kom hem i går från sin skidresa till Val Thorens. Ja, han har ju inte åkt skidor hela vägen dit, förstås. Det handlar om en bussresa tur och retur och skidåkning därnere. De startade hemresan vid 10-tiden i lördags förmiddag och kom till Göteborg vid lunchtid dagen efter. Alltså inget stopp för sömn i skön hotellsäng. Det är tufft även för en ung person.

Det fick mig att minnas de bussresor Mannen i Mitt Liv och jag gjorde på 80-talet till Österrike för skidåkning tillsammans med kollegor och vänner. Då handlade det också om direktresor utan sovstopp. Två chaufförer behövdes för att genomföra den resan. Visst var man trött vid framkomsten, men då ansåg vi det vara värt besväret

Resan till Heiligengenblut blev alltför minnesrik. Heligenblut ligger i Kärnten och fick ett uppsving som turistort, när Grossglocknervägen byggdes. Alpbyn har anor sedan medeltiden. Byborna har försörjt sig både genom gulkdvaskning (!) och som vallfartsort.

Bussresan tog ca 30 timmar med diverse småstopp längs vägen. Byn var hur mysig som helst, vi bodde bra och vädret var fint. Vid ankomsten kl. 22 serverades en mycket god trerätters middag...


Från balkongen hade vi fin utsikt över byn med Grossglockner som effektfull fond. 

Nästa dag gav vi oss upp i backarna. Jag är ingen duktig skidåkare, men kan i alla fall svänga och stanna .   Allt fungerades så bra och vi njöt båda av det härliga vädret, miljön och skidåkningen.

Efter ca två timmars åkning skulle vi stanna till vid en liten byggnad i backen, där flera i gruppen redan satt och myste o solskenet. Det är MiML som står lutad mot stavarna till vänster.

Plötsligt fungerade inte alls det där med att svänga och stanna. När jag skulle svängde in framför de andra för att stanna, vek sig högerknäet - och jag gjorde en praktfull vurpa förstås. Och inte kunde jag stödja på benet för att ta mig upp igen.

Det blev allmän uppståndelse där vid stugväggen och någon i gruppen åkte ner till liftstationen efter hjälp. Han kom tillbaks tillsammans med en av personalen, som hade en pulka fastspänd runt midjan. Där packades jag ned och fick sen åka nerför backen - med huvudet före! -  för vidare transport de  ca 3,5 milen till sjukhuset i Lienz.

 
Ett ledband var av, men någon operation var inte aktuell. Läkaren bedömde det helt onödigt dels därför att jag inte var någon utövande idrottkvinna, dels för att jag var för gammal. Hmm... Jag var47 år.

Så blev jag gipsad och senare omgipsad med s.k lättgips, som inte alls var så tungt. Medan de andra tillbringade dagarna i pisterna fick jag hålla migkvar på hotellet. Jag förflyttade mig hyfsat bra med hjälp av kryckor. Då var det skönt med den där balkongen och en packe böcker.

Vid hemresan fick jag förmånen att sitta längst fram i bussen, så jag kunde palla upp det gipsade benet på en väska. Det var ju lite utrymmeskrävande. Man kan se mitt högra ben lite i nederkanten av fotot. Det blev inte något vidare bevänt med sömnen på den resan - men å andra sidan blev jag väl omhändertagen och uppassad, om det var något jag ville eller behövde ha.

Ja så gled mina tankar iväg, när Barnbarnet berättade lite om sin bussresa.

Önskar er en skön kväll.
 Varm kram,

Lambergsfua  

PS. Det där ledbandet var lite skadat redan innan - sviter av en bilolycka ett par år innan DS.

 

Maria

27 januari 2014 19:08

Den resan kommer jag ihåg! Vi hade verkligen övertalat dig att åka skidor...

Lambergsfrua

27 januari 2014 22:18

Ja visst var det så och det gick ju så bra de där första timmarna på dagen. Jag kände mig nästa pånyttfödd... ;)
Kramen,
Ma

 

Anita

27 januari 2014 19:15

Det brukar ju hända när det inte får hända eller hur?? Jag bröt armen i Funäsdalen i en uppförsbacke ... alltså på längdåkningsskidor men eftersom det var armen så tyckte läkaren att det inte var farligt att åka utför ... Där nere vid Grossglockner har vi varit också men det var på sommrarna. Vackert även då ... Det är mäktigt och underbart ...
Tack vännen min för att du berättar så roligt att få läsa och uppleva dina strapatser ;)
Stor kram från mej !!

Där nere vid

http://resenarskan.bloggplatsen.se

Lambergsfrua

27 januari 2014 22:24

Att bryta armen i en uppförsbacke på längdskidor slår nästan min prestation ;)

Visst är det fantastiskt vackert därnere i alperna. Man njuter bara av att vara där. Egentligen behöver man inte åka skidor för att få en underbar upplevelse.

Varmaste kramen till dej.
Lambergsfrua
Man brukar ju säga, att man ska låta bli det där sista åket på dagen, för det är oftast då det händer en olycka. Men det här var ju mitt på dagen. Jag tror nog att det hade gått bra, om inte ledbandet varit skadat redan tidigare. Och inte blev det bättra av den här smällen. Jag har fortfarande ett oberäkneligt knä...

 

stinalill

27 januari 2014 19:40

Ja där ser man - d KAN vara farligt att sporta ;-) Så jag håller mig rätt lugn.... Kram

http://stinalill.bloggplatsen.se

Lambergsfrua

27 januari 2014 22:26

Ja, du har helt rätt Stinalill. Idrott är farligt! Kolla bara så många skador utövarna får, något man kan läsa om varje dag i tidningen. Numera håller jag mig också lugn ;)
Varm kram,
Lambergsfrua

 

Ingrid

27 januari 2014 22:28

Vilken otur du hade! Jag förstår att du inte glömmer den resan i brådrasket.
Jag har varit på skidresa en enda gång och den gick till Saalbach. Företaget jag jobbade på fyllde jämt och bjöd hela personalen på flyg och uppehälle. Det var verkligen en upplevelse att komma från platta Gotland till Alperna. En hel vecka var vi där och jag gick minsann i skidskola, åkte i liften upp och skidor ner, fast bara i barnbacken. Ja du milde tid......
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

Lambergsfrua

27 januari 2014 23:03

Helt rätt, till alperna ska man flyga. Det är snabbt och bekvämt. Saalbach är fint både sommar och vinter. klart det var en fantastisk upplevelse jämfört med Gotland. Barnbacken eller inte spelar inge roll - du åkte i alla fall och hade roligt.
Varm kram,
Lambergsfrua

 

MIHL

27 januari 2014 23:01

Detta bevisar att alkohol och sex ser till att man undviker den skadliga idrotten

Lambergsfrua

27 januari 2014 23:04

Ja men hörru, käre Mannen i Mitt Liv - det ena behöver väl inte förta det andra - he he ;)
Kramen,
Kvinnan i Ditt Liv

 

marina

28 januari 2014 01:36

Jag förstår att det blev en minnesvärd resa på många sätt. Själv gjorde jag min första skidresa till alperna med buss under gymnasietiden, det blev också en minnesvärd resa på många sätt och vis - kanske tur att den är preskiberad vid det här laget...

http://www.marinasbay.blogspot.com

Lambergsfrua

28 januari 2014 13:58

He he, ja det är kanske tur ;) Våra barn har också varit på ett par sådana bussresor till alperna i ungdomsåren och jag är säker på att de inte berättade allt för mamma och pappa ;)
Ha det gott!
Kram,
Lambergsfrua

 

Sonen

30 januari 2014 17:39

MIDL har onekligen en poäng, tycker jag :D Jag träffade för övrigt systersonen i dag och han var helt klart nöjd med sin första upplevelse i alperna, även om det tydligen hade varit rejält dimmigt/molnigt tre av de sex skiddagarna. Härliga bilder på er båda också! / Kram

Lambergsfrua

31 januari 2014 22:48

Hm, förstår inte vad du menar ;)
Jag har förstått att Barnbarnet var mer än nöjd med skidresan trots en del dimmiga dagar.
När vi kollar gamla foton blir vi lila förvånade varje gång att det är vi, som syns där på fotona. Självklart känner vi igen oss själva, men frågan är om andra gör det. Nää.
Kramen,
Ma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Januari brukar kallas  årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...

  Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...

  Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt??   Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...

 Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...

  Vi Vi fick riktig vinter här i februari med ca 30 cm snö, som låg kvar ett tag. Snöröjarna jobbade dygnet runt, men hade ändå svårt att hinna röja allt,  innan mer snö föll. Följden blev halkolyckor och bland annat inställda tåg och bussar. Det bl...