Lambergsfruas  blogg

Direktlänk till inlägg 12 mars 2014

Vi lossar sand ibland...

Av Lambergsfrua - 12 mars 2014 22:30

...på Söder Mälarstrand, vi lossar hela dagen och var blott åtta man - som lossar sand ibland...
Det är en så kallad evighetsvisa, som vi gärna sjöng vid lägerelden, när jag var med i scouterna. 

Den visan får mig osökt att tänka på den gången i början på 1950-talet då goda vännen Maggan och jag traskade ner till Söder Mälarstrand utrustade med hink och spade. Nädå, vi skulle inte leka i någon sandlåda. Vi hade ett seriöst ärende. Och det var en helt vanlig galvad hink. 

Maggan och jag hade nämligen varsitt par undulater som husdjur. Vi pysslade om dem på bästa sätt, gav dem friskt vatten, fyllde på fröautomaten, hängde upp hirskolvar att knapra på och monterade upp en spegel, som de kunde kråma sig framför.


Även fåglar i det fria behöver pysslas om lite extra ibland.  

 

I burens botten skulle det ligga fin sand och den måste bytas med jämna mellanrum. Det skulle vara rent och fräscht hos våra små fåglar. Allt som behövdes till dem fanns att köpa i djuraffären, även sand - men vi hade kommit på en mycket smartare idé. 

 

Jag och vännen Maggan växte upp nära Söder Mälarstrand, där skutor lossade osh lastade diverse varor, bland annat ved och sand. Veden låg på kajen i stora travar och sanden i toppiga högar. Vårt mål var att prata vackert med någon skeppare eller sjöman för att få ta lite sand ur en hög. I vår värld var alla gubbsen där vid skutorna skeppare och sjömän, även de som aldrig trampat däck på böljan den blå utan jobbade som stuvare. Jag tror inte att vi ens visste, vad en stuvare var för något Stuvare? Man stuvade makaroner, men för övrigt - nää.


Riktigt så här fin var nog inte sanden som låg på Söder Mälarstrand  

 

Där kom vi alltså traskande vi två töser med vår hink, stegade fram till en gubbe *alla över 15 var gubbar i våra ögon*  och bad så snällt att få ta lite sand till våra fåglar. Inga problem. Med ett stort och vänligt flin fick vi tillåtelse att ta hur mycket vi ville.     Och vi skyndade oss att skyffla i hinken och tänkte, att vi borde ha frågat för länge sedan...

I efterhand kan jag mycket väl förstå, att gubbsen där på kajen hade hejdlöst roligt åt oss, som frågade om lov att få ta lite sand från en enorm sandhög. Vi kunde ju lika gärna ha smugit dit på kvällen och fyllt vårt hink utan att något sett det eller brytt sig. Men vi kände oss väldigt nöjda med oss själva - ja, ärliga på något vis. Man får förmoda att våra undulater uppskattade att få fin sand från Söder Mälarstrand i sina burar. Eller så uppfattade deras små fågelhjärnor inte att det var någon skillnad - men Maggan och jag hade i alla fall sparat pengar.    

Varm kram,

Lambergsfrua      


 
 
Lasse

Lasse

13 mars 2014 10:23

Tack för ännu en underbar återblick i ditt liv. Det visar sig att vi har mer gemensamt än bara HSB, för jag hade också fåglar som husdjur när jag var liten/tonåren. Närmare bestämt 24 stycken som mest på en och samma gång (du känner ju mig, varför göra något halvdant), i en stor voljär jag byggde som var ca 2,5 x 2,5 meter. Där inne var det en blandning av undulater, nymfparakiter (som fick flera ungar), sångparakiter och kanariefåglar.
Så jag var ofta ute i skogen och fixade grenar (eller rättare sagt mindre trädkonstruktioner som dom kunde klättra och gå omkring i), och sand - sand - sand.... :D
Fast, jag var inte så ärlig som dig, utan jag tog med flera hinkar och åkte till en sandstrand på kvällen *hmm hmm*

http://www.facebook.com/MiataLasse

Lambergsfrua

13 mars 2014 11:09

Men oj, Lasse! 24 stycken fåglar samtidigt! Det är nästan som ett privat litet zoo. Den voljären bör ha tagit upp största delen av ditt pojkrum - men samtidigt så roligt att följa deras liv och leverne.

jag fick tjata mig till de där två undulaterna. Mamma och pappa tyckte väl att det var OK jämfört med den hund jag så hett önskade mig. Även om jag var enda barnet och därmed ganska omhuldad vek de sig inte en tum, när det gällde en hund. Klokt med tanke på att vi bodde på femte våningen inne i stan och vi alla tre var iväg på jobb eller skola hela dagarna.

Att ta sand på en sandstrand var väl OK tycker jag. Den tillhör ju oss alla - eller? Sandhögarna där på S. Mälaratrand tillhörde någon, som hade köpt den för en del slantar.
Ha det gott.
Karm! :)

 
Ingen bild

Sonen

14 mars 2014 07:58

Ha ha, underbart! Den här kan jag inte påminna mig ha hört tidigare. Fast evighetslåten har jag så klart fortfarande i färskt minne, den brukar faktiskt dyka upp i skallen rätt ofta - vare sig jag vill det eller inte ;) Kram

Lambergsfrua

14 mars 2014 14:04

Men nu har du hört den :) Mina undulater hette Pärlan och Blåman och var inte särskilt sällskapliga av sig. Ibland fick de flyga fritt i rummet, men verkade mest rädda och lämnade små visitmärken både här och där.

Jag får också den sär sången i hudet med jämna mellanrum och den är fasligt svår att bli av med - det ger manent evightessång en helt annan innebörd ;)
Kramen,
Ma

 
Ditte

Ditte

14 mars 2014 08:18

Haha, visst tänkte man annorlunda när man var liten, men att vara artig var väl aldrig fel! Den där låten har jag faktiskt aldrig hört... Kram!

http://www.yvonneeblogg.blogspot.com

Lambergsfrua

14 mars 2014 14:06

Nej, jag tyckte och tycker fortfarande att vi var väldigt trevliga och väluppfostrade töser, som frågade om vi fick ta lite sand. Var inte ledsen för att du aldrig hört sången, för då slipper få den malande i huvudet - som man ju får ibland med vissa melodier ;)
Varm kram,
Lambergsfrua

 
Ingen bild

Bosse Lidén

14 mars 2014 10:35

Undulaterna uppskattade säkert det och ärlighet varar nästan alltid längst. Tack för ett trevligt inlägg. Helgkram Bosse

Lambergsfrua

14 mars 2014 14:08

Tack Bosse! Jag vet inte om undulaterna uppfattade skillnaden på köpesand och "fådd" sand. De sprätte omkring den lika intensivt ändå.
Trevlig helg till dig och de dina också.
Varm kram,
Lambergsfrua

 
Suss

Suss

15 mars 2014 19:18

En sån underbar historia från barndomen. Det är hur roligt som helst när man får en påminnelse om hur det var, innan alla blev sittande på en soffa med en I-phone, Smartphone eller I-pad och tycker att de umgås. Jag ser det dagligen på jobbet (i skolan).
Tack för den tillbakablicken och jag är säker på att det var en utmärkt sand fåglarna fick. KRAM!

http://leontina.blogg.se

Lambergsfrua

16 mars 2014 11:38

Tack Suss! Ja, det var nog så att vi var mer aktiva då än vad barn och ungdomar är idag - fast de tränar kanske hjärnan desto mer med sina diditala leksaker ;)
Fåglarna mådde bra och det var kanske sandens förtjänst *fniss*
Ha en skön söndag.
Varm kram!

 
Ingrid

Ingrid

16 mars 2014 22:26

Vilken härlig historia du delar med dig av. Tack för det!
Klart att ni var ärliga tjejer som inte tog sand utan lov. Inte kan jag tro att gubbarna skrattade åt er, de tyckte nog att ni var väldigt näpna.
Jag jobbade som hembiträde när jag var i 17-årsåldern och där hade de undulater, med de fick nöja sig med tidningspapper i botten på buren, ingen sand där inte!
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

Lambergsfrua

17 mars 2014 15:30

Roligt att du gillade vad du läste :) Jo, jag tror nog att gubbarna tyckte det var lite roligt med två töser som kom travande där med sin hink och spade - men de gillade säkert också att vi frågade om lov.
Man kunde lägga lite tidningspapper i botten på buren, men då la vi sand ovanpå. DEt var ju mycket enklare att hålla rent, om man bara kunde lyfta ur papper och sand samtidigt.
Varm kram,
Lambergsfrua

 
Ingen bild

Maria

18 mars 2014 18:40

Härlig berättelse :)
...och nu sitter låten i skallen och upprepar sig - och kommer förmodligen att göra det hela vägen från Vingåker till Karlstad.
Kram

Lambergsfrua

19 mars 2014 19:19

Tack! Visst är det en låt som kletar sig fats i skallen och eftersom det är en evighetssång bara fortsätter den och fortsätter och fortsätter... ;)
Kram,
Ma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lambergsfrua - Tisdag 14 sept 12:38

  Kvällarna kommer allt tidigare och det känns mysigt att tända ljus. Man kan ju hålla kvar lite av sommarkänslan med hjälp av väldoftande lavendel på ljusglaset.  Jag väljer att kalla den här tiden på året för sensommar, även om tidig höst är mer m...

Av Lambergsfrua - Fredag 9 april 16:45

  Det senaste året har helt överskuggats av Covid-19 med alla skrämmande rapporter om antal smittade, döda och biverkningar av olika vacciner. Mannen i Mitt Liv och jag har i möjligaste mån hållit oss isolerade och bara träffat vära närmaste utomhus...

Av Lambergsfrua - 17 december 2020 14:52


2020 är ett år som inte liknar något annat vi har upplevt och det närmar sig sitt slut. Den här julhelgen blir annorlunda för alla och även ensam för många. Vi kan inte träffas och umgås med familj och vänner som vi hade önskat, men på något sätt kom...

Av Lambergsfrua - 10 oktober 2020 15:19


Temperaturmässigt har vi inte fått höst här riktigt än, men det handlar nog bara om dagar, innan vi också har glidit in i den mörkare årstiden.Pandemin gör tillvaron lite ensam, men vi gör allt för att undvika smittan och håller oss på vår kant.   Då...

Av Lambergsfrua - 8 september 2020 15:15

Juli blev en blöt och förhållandevis kall månad, den månad då så många hade semester. Däremot bjöd både juni och augusti på fint sommarväder, ja några dagar till och med i varmaste laget för oss silverrävar.   Den här sommaren liknar ingen annan. Cor...

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

GÄSTBOK

______________________

Klockan är:

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29 30
31
<<< Mars 2014 >>>

Väder

Väder Karlstad

Tidigare år

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Länkar

Senaste besökare

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se