DAG 5 RUNDTUR - ORTAHISAR MED MATIS MATTVÄVERI  - GÖRME OPEN AIR MUSEUM - TURKISK AFTON 

Mannen i Mitt Liv fyllde 75 år denna soliga dag, som började med -3 men sedan värmdes upp till +17.


Efter frukost bar det av till Ortahisar, där vi besökte ett mattväveri beläget under Ramada Inn. Det var nog stöldsäkert och bra med tanke på vilka mängder av dyrgripar, som förvarades därinne.


Vi välkomnades av en trevlig och humoristisk man, som talade perfekt svenska. Han hade studerat på Stockholms Universitet och varit gift med en svenska i 10 år. "Det har hjälpt," sa han med ett varmt leende. Han visade stolt på den stora tavlan i entréhallen, som visade vart i världen deras dyrbaraste mattor har sålts. Sverige: Skokloster.

 
På Mattväveriet väver man förstås mattor för försäljning men utbildar även ungdomar i det gamla hantverket. Därför får väveriet generösa bidrag från kommunen, som bland annat betalar hyra, el och vatten.

Väveriet har egna silkeslarver, som matas tre gånger per dag tills de väver in sig i kokongenr. Bilden visar hur silkeskokongerna läggs i bad och kokas, så tråden friläggs. Några damer drog efter andan. Vår guide tittade på dem och sa: "Har ni ätit kräftor?"
De ofattbart tunna trådarna samlas upp och snurras ihop och samals till en tunn tråd.

 
De utbildade väverskorna får sedan jobb på väveriet. De får börja med att väva i ull och knuttätheten 4x4 knutar/cm2. Nästa svårighetsgrad är 8x8 knutar/cm2 ofta i bomullsgarn.

 
Samma mönster vävs här i sikestråd med 40x40 knutar/cm2. Det är högsta kvalité och tar lång tid att göra klart, ca 1,5 år om jag minns rätt. Innan den här tösen blev så skicklig, fick hon jobba med silkestråd och knyta 20x20 knutar/ cm2.

Silkesväverskorna har bra löner och får dessutom provision på sina sålda mattor, som mest ca 30% på försäljningspriset. Vi undrade lite över de obekväma bänkarna och den icke särkilt ergonomiska arbetsställningen. Man hade köpt in bekväma stolar, men väverskorna föredrog sina traditionella arbetsplatser. Undrar vad man gjorde med de nyinköpta stolarna... 

 
Vi bjöds in i en stor visningshall, där vi smuttade på te/granatäppeljuice eller vin medan flinka unga killar rullade ut den ena mattan efter den andra i olika material och kvalitéer. Vi fick inte fotografera därinne, för det har visat sig att besökande och fotograferande kineser har kopierat mönstren rakt av och sedan maskintillverkat mattor och sålt som äkta handknutna.

Just det här fick vi däremot fotografera. Guiden ville visa oss att mattor har ett stort användningsområde, inte bara till att lägga på golvet - det kan vara en utmärkt madrass, hoprullad som huvudkudde och som en värmande filt. Vårt resesällskap intygade att det var riktigtskönt att ligga där.

 
Sedan var det fritt fram att gå runt i de olika rummen och beundra mattorna. Guiden bedyrade att alla försäljare var informerade om svenskars köpvanor och inställning till påflugna försäljare. "Titta gärna runt, säg nej tack och det accepteras", sa han - och det stämde.

Men visst köpte jag en matta, kunde bara inte motstå frestelsen. Färgerna bara skrek Lambergsfrua, så den måste bli min. Till och med Mannen i Mitt Liv höll med mig och hade inga åsikter om trångt i bagaget. Ja ja, det är alltså en musmatta för 4 Euro...

 
Klippstaden Uchisar med sin borg från bysantisk tid var imponerande. Det är den högsta punkten i Kappadokien och fullt av rum dit man tar sig via trappor, tunnlar och gångar av olika slag. Stora delar av norra delen har rasat in och används idag mest av duvor idag. Det var bara ett fårtal av våra medresenärer som gav sig på att besegra den borgen.

 
Vi valde att ta en liten promenad i den gamla staden och som synes bor inte alla i grottor där heller.


Lambergsfrua njuter av solen.  

    
Borgen på nära håll. MiML var så nöjd att få stanna på platta marken.

 
Ett fint exempel på den vackra keramik som tillverkas i trakten. 


Ett glas vin för att skåla för Mannen i Mitt Liv på födelsedagen.  

    
Vinet drack vi med den här utsikten över stadens hustak coh den snötäckta vulkanen Eticyes.



Vid den här mystiska snurran stod flera av oss och glodde förundrat, medan vi försökte lista ut vad redskapet skulle användas till. Till slut frågade vi vår guide Ali, som visste besked - det är en enkel spinnrock för ulltråd. Mycket märklig kunstruktion tyckte vi, snurran är ju så välarbetad. Det måste bli väldigt fin tråd där. 


Jag måste ju få visa vår fina vita turistbuss nr 639. Alla tursitbussarna ser likadana ut och man har samma buss, samma chaufför och samma guide hela resan igenom. Det gäller bara att hålla reda på bussnumret.

 

Så var det dags för ännu fler grottor i Göreme Open Air Museum. Även här valde vi att gå på egen hand och inte följa gruppen. Der är hemskt att säga, men vid det här laget var vi ganska nöjda med grottor.

 
Medan de flesta i gruppen var inne i en grottkyrka bekantade sig MiML med en vänlig hund på parkeringsplatsen.

 
Vi besökte sedan en liten stad, som jag tyvärr inte antecknade namnet på. När vi satt där på en soffa och kollade folklivet, kom en vacker katt spatserande, kollade in MiML noga - och tog ett skutt upp i hans knä, där han genast började trampa med tassarna och spinna. Det här var absolut ingen styrkarkatt och mycket tillitsfull.


Sedan buffade den in huvudet i MiMLs armveck och verkade mycket nöjd med tillvaron - och det var MiML också.


Efter middagen på hotellet åkte vi till Yemeni restaurang belägen i en grotta för "Turkisk afton".

   
Där fick vi se en färgsprakande uppvisning av traditionella danser medan vi bjöds på nötter, torkade frukter och , läsk, vin och/eller raki. Det valet var inte svårt för oss.    

 
Föreställningens höjdpunkt var nog den eleganta magdansösen, som på skyhöga klackar kunde darra och skaka på varenda del av sin slanka kropp. Fascinerande. Som en del av sitt nummer bjöd hon sedan upp några av våra gubbs för att de skulle lära sig magdansandets grunder. De gjorde det med gott humör, men det var många inklusive MiML som inte var reoade och satt kvar i sina bänkar.


När gruppen genomfört den traditionella delen av sitt program bjöd de upp besökarna till modern dans och det var mycket uppskattat hos de yngre pensionärerna i gruppen.

 
Jubilaren satt nöjd och belåten på sin plats - med den vackra magdansösen på bild i bakgrunden.

   
Som avslutning vecklades den turkiska flaggan ut - men visst är den upp och nervänd. Det gör inget, för det var en fin ceremoni i alla fall.

I bussen på hemresan berättade Ali att en liten fågel hade kvittrat om att MiML fyllde år och så sjöng alla " Vi gratulerar..." och hurrade för honom. Kul att bi jämförd med en liten fågel.   

När jag vid återkomsten till hotellet frågade MiML, vad som varit bäst på hans födelsedag, svarade han utan minsta tvekan: "Katten".

FORTSÄTTNING FÖLJER