Som vanligt är alla mina foton klickbara till större format.

KAPPADOKIEN
Kappadokien är ett månlandskap med egendomliga pyramider av vulkanisk tuffsten, som har vittrat sönder under årstusenden. Det började skapas av vulkanutbrott från berget Hasan för miljoner år sedan. Askan komprimerades till mjuk tuffsten. Basaltlava spreds över tuffstenen vid andra utbrott och erosionen har skapat de märkligaste klippformationer. Här finns enskilda bostäder, underjordiska byar och städer i de urholkade klipporna.

DAG 2 TILL KAPPADOKIEN OCH OTEL KRAL I ÜRGÜP (Inte felstavat, det heter Otel på turkiska)

Vi stod redo utanför hotellet i god tid före kl. 07.15, då vi skulle ge oss iväg med bussen.  Vi hade en lång dagsetapp framför oss - ca 55 mil upp över Taurusbergen. Inget hände. Guiden Ali såg bekymrad ut och stod med mobilen tätt intill örat. Andra bussar körde fram, lastade folk och bagage och körde. Till slut kom vår vänlige chaufför med bussen och bad tusen gånger om ursäkt. Han hade försovit sig, men lovade att bjuda på Raki, som plåster på såren. Vi skrattade lite och ingen brydde sig nämnvärt om, att vi var ca en timme försenade. 

 
När vi slingrade oss upp i Taurusbergen stannade bussen och guiden Ali skuttade ut för att köpa Johannesbröd vid ett fruktstånd vid vägkanten.

 
På marken låg drivor med granatäpplen, som man pressar en väldigt populär juice ur.

Aki skickade runt fruktskidan och berättade att alla frön väger exakt lika mycket och därför används som måttenhet vid vägning av guld och ädla stenar. En carat är 0,2 gram, som inte ska förväxlas med renhetsmåttet karat, stavat med k.

Ali uppmuntrade oss också att bryta en bit av fruktskidan och tugga på den för att känna sötman i skalväggen. Nää, det gjorde inte vi. Det kändes alldeles för stor utmaning av ödet.

 
Vid passet på 1825 meters höjd över havet. Det var svalt däruppe och chauffören ställde sig bakom bussen, där motorn gav värme. 


Miniatyr av traditionell kärra använd i jordbruket
Vid varje fika/te- och toastopp har det vuxit upp en liten marknad, där man kan köpa godis, souvenirer och något gott tilltugg. Överallt var toorna rena och det fanns både traditionella ståtoor och vanliga "klosetter". Och överallt satt det en liten tant och ville ha en slant för stt släppa in oss.

 
Jag fick sällskap av en riktigt glad gubbe vid vårt lunchstopp.

 
Eftersom vi satt precis bakom bakdörren med litet bord fick MiML fick i uppdrag att servera chaufförens "förlåt-mig-Raki" till alla som ville ha - och det var nästan alla.

Där fanns förresten också den stora kylboxen med mineralvatten. Vi betalade 5 Euro till chauffören vid resans början, sen fick vi ta så mycket vatten vi behövde. Mycket praktiskt och uppskattat.

 
När vi vid ett tillfälle stannade vid rött ljus, fick jag syn på den här långtradarens hemtrevligt inredda förarhytt - röda gardiner med bollfransar. Chauffören gillade att jag tog ett foto och flinade glatt tillbaka.

   
Vulkanen Erciyes Dagi med högsta toppen 3.916 m.ö.h

 
I skymningen kom vi fram till Saratli Underground City och vår guide Ali visade och berättade innan vi klev ner i underjorden.

 
Smala trånga gångar med ojämnt golv mynnade ut i olika rum, där låga öppningar ledde vidare in i grottsystemet.


Helt fantastisk att folk har levt och bott här - men det var lätt att få en klaustrofobisk känsla därinne, även om man inte har anlag för sånt. Och golven som såg så släta ut, var sneda och vinda som en mindre puckelpist.


Ute i friska luften igen - det kändes befriande.


Vid utgången satt och stod kvinnor som ville sälja små enkla handgjorda dockor och alla ropade de: " Madame! One Euro, madame! Madame!" Det var många i gruppen som köpte som presenter till barnbarnen.


Och så gick fullmånen upp över Kappadokien, som vi ännu inte hade sett så mycket av.


Det var mörkt, när vi kom fram till vårt hotel Otel Kral i Ürgüp - men jag lägger in ett dagsfoto här i stället.

 
Ett familjeägt hotell i traditionell stil inspirerat av Kappadokiens grottbostäder. Vi bjöds in i baren/sällskapsrummet på ett glas vin eller nypressad granatäppeljuice medan nycklarna delades ut.

 
Rummen var små och saknade krokar för upphängning av jackor men rena och fräscha - och sängarna var toppensköna.


Direkt ner till matsalen för buffémiddag. Varmrätten serverades av denne stiligt klädde servitör.
Sen lovar jag att vi somnade som stockar.

FORTSÄTTNING FÖLJER