DAG 6 ÅTERRESA TILL KUSTEN VIA KONYA
Sol och +16 framåt dagen, betydligt varmare vid kusten.


Med 55 mil framför oss blev det en tidigt start. Ali stod på trappan och dirigerade sina strykor medan hotellägaren och den vänlige portieren stod redo för att vinka av oss.

Efter ca 2 timmar gjorde vi ett stopp vid kombinerad marknad, restaurang och toa. Ganska elegant faktiskt. MiML fotograferade mig, när jag fotograferade bergen i fjärran.


Här är mitt motiv med snötäckta vulkaner.


Vi besökte en karavanseraj längs Sidenvägen. Porten in till serajen var så hög att kamelerna utan problem kunde komma in med sin packning. Karavanserajerna byggdes under seldjuk och osmanska riket från 1000-talet och framåt. Idag är det ett museum.   

Kryddor och silke transporterades med husvagnar mellan Kina och Europa via Turkiet. Karavanserajer är värdshus eller härbärgen för karavaner av köpmän. Värdshusen såg ut som borgar med ringmur. Runt borggården fanns stall för djuren med vatten och foder, mat och tvättmöjligheter för gästerna. Där kunde de också proviantera inför den fortsatta resan och även sälja några av sina varor.

Sen måste jag bara få visa resans absolut mest misslyckade bild - om man inte ser den som ett tidsdokument med den leende och vinkande kvinnan. En huvudlös liten häst...  

 

I Konya besökt vi Selimiyemoskén från 1500-talet. Konya är en historisk stad med historia som sträcker sig till 1200-talet. Där under det grönglaserade kakeltornet ligger Mevlanamuseet.

 
Under 1200-talet var det klosterskola för den religiöse persiske ledaren och poeten Mevlanas lärjungar. Han grundade den sufiska orden med de dansande dervischerna - en av islams mest respekterade ordnar. 1925 avskaffades alla ordnar i Turkiet och klostret blev ett museum. De där hattarna är förresten gjorda av kamelhår.


Här har vi de dansande dervischerna igen - fast inte på riktigt. Så här kunde det se ut i klostret då det begav sig. 

 
Lunchstället var rustikt och mysigt. På taket fanns ett storkbo - men nej, storkarna var inte levande. Och se där tittar MiML fram bakom vår buss.


Medan gästerna mumsade sig mätta blev deras bilar snabbtvättade för hand. Även vår buss blev uppfräschad.

   
På sista delen av vår resa ner mot kusten hade vi ett helt fantastisk månsken. På riktiga kringelikrokvägar nådde vi vårt stora lyxiga hotell Lykia World Antalya Golf Resort vid kusten i Belek.
Receptionen var rena konstverket


Hotellet bestod av flera hopfogade lätt svängda huskroppar. Rumsnummerskyltarna var av koppar och utan belysning. Synnerligen elegant men ruskigt opraktiskt. Tur att det finns ficklampa i telefonerna numera. Stora rum med extrasäng och soffgrupp - och stor härlig balkong mot havet. Synd att vi bara hade en natt där.


Från hallen fanns en gång med två handfat och bra avställningsytor. De två stora glasdörrarna till vänster ledde in till badrum/dusch och sedan ett separat rum för toan. 


Allt var stort och pampigt. På väg till matsalen passerade vi det här - hm - ja, vad man nu ska kalla det. Men dekorativt var det.   

Efter den överådiga buffémiddagen unnade vi oss en stund på balkongen innan vi kröp ner i de sköna sängarna.

FORTSÄTTNING FÖLJER