DAG 4 RUNDTUR I DET FANTASTISKA LANDSKAPET
Ännu en dag med strålande sol och runt +16.


Första glimten av de egendomliga klippformationerna fick oss att häpna. Vid parkeringen fanns möjlighet att köpa souvernirer eller en kopp te. Backen upp är helt utan "grus" och ojämn.

 
Uppe på den lilla kullen hade vi fin utsikt över området, där små stigar ledde mellan de olika grottorna, som var bebodda. Redan för 2.000 år sedan började befolkningen skapa sina hem, kyrkor och underjordiska städer i den mjuka stenen.


Hur de där stenarna på toppen kan ligga kvar är en gåta, men det är helt och hållet naturens skapelse.

 
Det var mycket hantverk till salu på de små marknaderna vid sevärdeheternas parkeringsplatser och allt till mycket förmånliga priser. Nästan så att det kändes skamligt att pruta.

 
Så var det dags för ett besök i Pigeon Valley - Guvercinlik i närheten av Göreme.

 
Befolkningen har karvat ut hålor för duvbon i den mjuka tuffstenen. Förr användes duvorna för att skicka meddelande från den här avlägnsna trakten och spillningen från dem använde bönderna som gödningsmedel. Idag har antalet duvor minskat.


Här och på många andra håll i Kappadokien såg vi träd fullbehängda med vackert blå onda ögat-sten.
Det är en amulett som ska skydda mot Onda ögat.

 
Mina absoluta favoritfärger och numera äger jag ett armband med just den amuletten som skyddar mot Onda ögat.

 
Vi såg också hur man hade hängt upp krukor på trädgrenar, men lyckades inte få klart för oss om det bara var som dekoration eller om det fanns någon annan mening med det.

 
Vackra tyger till salu lockade flera av damerna i vårt ressällskap. 


Va? Vad var nu detta? Utbudet visade sig besta av torkad frukt och olika nötter. Om de har samma effekt som Viagra vill jag låta vara osagt, men det var i alla fall mest kvinnliga kunder där...  

    
Jag måste ju visa att det fanns andra bostäder än bara grottor i det här området. 


Det här är ett populärt område för fotvandringar. Alla som ville fick följa guiden Ali nerför branterna för att kliva på bussen längre ner i dalen. Vi var en liten grupp som insåg vår begränsning och följde med bussen till mötesplatsen. Avresan blev sedan ordentligt försenad, för det fanns fler som borde ha följt med bussen...


Turkiska flaggan står utanför stadens polisstation där i grottan! Långt därnere syns också några bussar som väntar på sina vandrande passagerare.  


Vi fick en halvtimme på oss att utforska den lilla staden, innan bussen körde ner oss i dalen. Mannen i Mitt Liv fick syn  på en bedårande liten valp som ville bekanta sig med honom - innan matte resolut föste in valpen i trädgården och stängde porten. 


Vid mötesplatsen fick vi gott om tid att kolla varuutbudet på den lilla marknaden och den här till synes utrråkade dromedaren. Eller är det en kamel med två pucklar? Svärt att se under täckena. Husse såg vi inte röken av.


Till ännu en samling av grottbostäder, underjordiska kyrkor och moskéer. Backigt och många trappor utan ledstänger. MiML och jag och några tillvalde att undersöka området i egen takt.


Här tittade vi in i en grottmoské.

 
En grottbostad med flera små rum samlade runt ett större. Undrar vad gropen i golvet har använts till. Avlopp kanske - för man placerade nog inte toan så centralt.

Flera så kallade Fairyskorstenar . Jag tycker de mest liknar en samling stolta fjällskivlingar. Jag frågade vår guide, om det var status att bo en sådan grottbosatd eller om det var fattiga människor, som helt enkelt karvade ut en bostad och flyttade in.

Enligt honom var det inte fattiga människor. Man måste köpa marken som "fjällskivlingen" står på och sedan begära "bygglov" för att skapa sin bostad där. Det låter betryggande att myndigheterna har lite koll på "fjällskivlingarna", så omådet inte blir som en schweizerost.

 
Klippformationerna "Mor och barn" lockade många besökare, men jag tycker nog att "fjällskivlingarna var vackrare.
   

De japanska turisterna där, var fullt upptagna av att fotografera varandra framför Mor och barn, så jag tror knappt att de tittade på den egentligen. men de fick bevis för att de varit där.

 
Så var det dags för dagens sista programpunkt - dansande dervischer. Dervisher är sufimunkar som har sina andakter i klosterliknanden byggnader. Musik och dans spelar stor roll för Mevlevidervischerna. Musik först och sedan alldels tyst,när de svartklädda munkarna kommer in. Den svarta manteln, som symboliserar graven tas av och de vitklädda munkarna med egendomliga struthattar av kamelhår börjar sin dans. 


De snurrar hela tiden åt samma håll och tycks kunna håla på hur länge som helst. Konstigt nog är det ingen som krockar, trots att riskne tycks uppenbar

De lyfter händerna till Gud och börjar sin meditativa dans - högerhanden vänd uppåt för att ta emot Guds välsignelse och vänsterhanden vänd neråt för att ge den vidare till världen. Vill du läsa med om dervischerna kan du kolla här 

 
När föreställningen var slut hade solen gått ner och månen lyste klart på den mörka himlen.
Bara middagen åtrstod på dagens schema.

 
På rummet mötte rena handdukar formade som hjärtan. Vi hade lämnat dricks till städerskan lite i förväg...

Jo, jag glömde berätta att våra sänglampor var ett skämt. Det fanns inga möjligheter att ligga och läsa i det svaga ljusskenet. Tur då att vi hade pannlampor med oss! Det måtte ha sett gansks roligt ut med oss två utstyrda på det sättet i sängen.   

FORTSÄTTNING FÖLJER!