M. och jag träffades allra första gången i lekparken hemma på Söder, när vi var 5-6 år. Vi har lite olika uppfattning om exakt hur gamla vi var, men det spelar mindra roll i sammanhanget. Jag var där i parken med min alldeles nya docka, som låg omsorgsfullt nerbäddad i dockvagnen. M. var där för att gunga. Dockan fångade hennes intresse, hon gick fram till mig och vi började leka med den. Resten är historia, som man brukar säga.

Vi har gått i skolan tillsammans, vi har umgåtts i varandras familjer, vi har "läst fram för prästen" och konfirmerats tillsammans, vi har varit scouter tillsammans och rest tillsammans. Under senare år har vi inte umgåtts så livligt "i verkliga livet," men hållit kontakten via brev, telefon och numera även mail.

    
Här är vi 16 år och har roligt i vattnet med stora badringar, som min pappa hade köpt på någon däckfirma. Man fick se till så att ventilpiggen var på behörigt avstånd från kroppen - det gjprde rejält ont att riva sig på den.

En dag i förra veckan var M på bussresa till Värmland med Aktiva Seniorer för att träffa Nobel i Björkborn och besöka Lerins Konsthall på gamla danspalatset Sandgrund här i Karlstad. Lunch intogs på trivsamma hotel Gustav Frödings restaurang Emilia. Självklart tog vi oss dit MiML och jag för att äta buffélunch och träffa M.

 
Det blev ett kärt återseende och samtalet flöt på lätt som en porlande vårbäck. Tiden gick alldeles för fort, som den gör när man har trevligt. Nu får vi allt försöka se till att träffas igen inom en inte alltför avlägsen framtid.

Varm kram till alla besökare.
Lambergsfrua