Som vanligt är alla mina foton klickbara till större format.

KAPPADOKIEN
Kappadokien är ett månlandskap med egendomliga pyramider av vulkanisk tuffsten, som har vittrat sönder under årstusenden. Det började skapas av vulkanutbrott från berget Hasan för miljoner år sedan. Askan komprimerades till mjuk tuffsten. Basaltlava spreds över tuffstenen vid andra utbrott och erosionen har skapat de märkligaste klippformationer. Här finns enskilda bostäder, underjordiska byar och städer i de urholkade klipporna.

DAG 2 TILL KAPPADOKIEN OCH OTEL KRAL I ÜRGÜP (Inte felstavat, det heter Otel på turkiska)

Vi stod redo utanför hotellet i god tid före kl. 07.15, då vi skulle ge oss iväg med bussen.  Vi hade en lång dagsetapp framför oss - ca 55 mil upp över Taurusbergen. Inget hände. Guiden Ali såg bekymrad ut och stod med mobilen tätt intill örat. Andra bussar körde fram, lastade folk och bagage och körde. Till slut kom vår vänlige chaufför med bussen och bad tusen gånger om ursäkt. Han hade försovit sig, men lovade att bjuda på Raki, som plåster på såren. Vi skrattade lite och ingen brydde sig nämnvärt om, att vi var ca en timme försenade. 

 
När vi slingrade oss upp i Taurusbergen stannade bussen och guiden Ali skuttade ut för att köpa Johannesbröd vid ett fruktstånd vid vägkanten.

 
På marken låg drivor med granatäpplen, som man pressar en väldigt populär juice ur.

Aki skickade runt fruktskidan och berättade att alla frön väger exakt lika mycket och därför används som måttenhet vid vägning av guld och ädla stenar. En carat är 0,2 gram, som inte ska förväxlas med renhetsmåttet karat, stavat med k.

Ali uppmuntrade oss också att bryta en bit av fruktskidan och tugga på den för att känna sötman i skalväggen. Nää, det gjorde inte vi. Det kändes alldeles för stor utmaning av ödet.

 
Vid passet på 1825 meters höjd över havet. Det var svalt däruppe och chauffören ställde sig bakom bussen, där motorn gav värme. 


Miniatyr av traditionell kärra använd i jordbruket
Vid varje fika/te- och toastopp har det vuxit upp en liten marknad, där man kan köpa godis, souvenirer och något gott tilltugg. Överallt var toorna rena och det fanns både traditionella ståtoor och vanliga "klosetter". Och överallt satt det en liten tant och ville ha en slant för stt släppa in oss.

 
Jag fick sällskap av en riktigt glad gubbe vid vårt lunchstopp.

 
Eftersom vi satt precis bakom bakdörren med litet bord fick MiML fick i uppdrag att servera chaufförens "förlåt-mig-Raki" till alla som ville ha - och det var nästan alla.

Där fanns förresten också den stora kylboxen med mineralvatten. Vi betalade 5 Euro till chauffören vid resans början, sen fick vi ta så mycket vatten vi behövde. Mycket praktiskt och uppskattat.

 
När vi vid ett tillfälle stannade vid rött ljus, fick jag syn på den här långtradarens hemtrevligt inredda förarhytt - röda gardiner med bollfransar. Chauffören gillade att jag tog ett foto och flinade glatt tillbaka.

   
Vulkanen Erciyes Dagi med högsta toppen 3.916 m.ö.h

 
I skymningen kom vi fram till Saratli Underground City och vår guide Ali visade och berättade innan vi klev ner i underjorden.

 
Smala trånga gångar med ojämnt golv mynnade ut i olika rum, där låga öppningar ledde vidare in i grottsystemet.


Helt fantastisk att folk har levt och bott här - men det var lätt att få en klaustrofobisk känsla därinne, även om man inte har anlag för sånt. Och golven som såg så släta ut, var sneda och vinda som en mindre puckelpist.


Ute i friska luften igen - det kändes befriande.


Vid utgången satt och stod kvinnor som ville sälja små enkla handgjorda dockor och alla ropade de: " Madame! One Euro, madame! Madame!" Det var många i gruppen som köpte som presenter till barnbarnen.


Och så gick fullmånen upp över Kappadokien, som vi ännu inte hade sett så mycket av.


Det var mörkt, när vi kom fram till vårt hotel Otel Kral i Ürgüp - men jag lägger in ett dagsfoto här i stället.

 
Ett familjeägt hotell i traditionell stil inspirerat av Kappadokiens grottbostäder. Vi bjöds in i baren/sällskapsrummet på ett glas vin eller nypressad granatäppeljuice medan nycklarna delades ut.

 
Rummen var små och saknade krokar för upphängning av jackor men rena och fräscha - och sängarna var toppensköna.


Direkt ner till matsalen för buffémiddag. Varmrätten serverades av denne stiligt klädde servitör.
Sen lovar jag att vi somnade som stockar.

FORTSÄTTNING FÖLJER 

 

Ingrid

18 november 2014 15:31

Det låter som ännu en trevlig dag, även om det kanske mest var en transportsträcka.
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

Lambergsfrua

18 november 2014 16:46

Ja, resan upp till Kappadol´kien och den tillbaks igen var långa dagsetapper, men eftersom allt är nytt utanför fönstren, känns det överkomligt.
Varm kram,
Lambergsfrua

 

Sonen

18 november 2014 18:55

Fascinerande med de där grottbostäderna. Trångt och snett förstås, men förmodligen också rökigt när folk eldade där inne - vilket jag antar att de gjorde? Men som sagt, MRB övernattade ju i en sådan där grottbostad och hon var måttligt imponerad. Det var nog tur att ni bara var där på en liten visit :)

Kramis

Lambergsfrua

18 november 2014 22:20

Lustigt men när du nämner det, såg jag inte tillstymmelse till sot någonstans därinne. Men naturligtvis måste de ha eldat för matlagning. Temperaturmässigt var det ingen fara. DEtköndes skönt därinne.
Vi skulle aldrig drömma om att övernatta i en grotta, men vi såg faktiskt flera grotthotell och de verkade vara av hög standard, trots att rummen var utgrävda i berget. För oss röckte det så bra med den stund vi var nere i den första trånga grottan.
Kramen,
Ma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Januari brukar kallas  årets "längsta" månad. Den är mörk och många suger på ramarna efter julens julklappsutsvävningar. Vi har inte de problemen, men jag tyckte nog att årets januari var alldeles ovanligt mörk med sina korta dagar och långa nätte...

  Morgnarna blir allt kyligare, kvällarna kommer allt snabbare och nätterna blir allt mörkare. Det verkar faktiskt som att hösten står och stampar i farstun. Men fortfarande har vi sensommar, så än behöver han (för det är väl en han?) inte göra sig ...

  Våren kom sent men nu har vi plötsligt passerat sommatsolståndet! Hur kunde det gå så snabbt??   Och det är ju nu sommaren börjar egentligen. Vi har många fina sommardagar och ljusa kvällar att se fram mot och njuta av.Allt gott önskar jag er fram...

 Vintern försvann och våren var efterlängtad men ack så tveksam. Det betydde att vi fick njuta lite längre av den, innan den plötsligt övergick till sommar. Här syns en flod av krokus i Museiparken.Maj och juni blommar mest heter det i ramsan och de...

  Vi Vi fick riktig vinter här i februari med ca 30 cm snö, som låg kvar ett tag. Snöröjarna jobbade dygnet runt, men hade ändå svårt att hinna röja allt,  innan mer snö föll. Följden blev halkolyckor och bland annat inställda tåg och bussar. Det bl...