SÖNDAG DEN 15 FEBRUARI  SOL!  Strandpromenad, shopping och avkoppling på bryggan
Medan våra "ungdomar" stack iväg på en shoppingrunda, utforskade MiML och jag närområdet.

 
Typisk turistfälla, men vi kunde inte motstå frestelsen att skoja lite.


Kul skylt om man är på det humöret.
 
 
Tog oss den korta sträckan ner till piren och gick sedan längs stranden. Mycket folk eftersom det var högsäsong.


Det var inte bara folk som gillade läget...


Ganska blåsigt, men det gynnade bara skärmseglare - eller vad det kallas.   


Vilken häftig hoj! Och vilken häftig motivlackering! Den såg vi, när vi var på väg att möta "ungdomarna" för sen lunch. 

 
Det blev nachos - och en Margarita.


Dottern matchade våra rumsdörrar. Här talar vi verkligen Floridafärger!

 
Svärsonen blev varm och tog sig ett dopp i poolen fast han egentligen inte är så förtjust i vätan.

 
Dottern är ett riktigt vattendjur och hoppar gärna i vattnet - allra helst om det dessutom finns något gott att läska sig med.

 
Vi seniorer höll oss i skuggan så mycket som möjligt. 


Konstig palm kan tyckas. Palm med spjut i toppen? Nej då, det är bara ett nytt plamblad på gång att utvecklas. 


Vid solnedgången samlades folk vid piren och stranden för att betrakta skådespelet. Lite som i Key West.


Vid den tiden finns olika underhållare också på plats - "Ballongtanten" t.ex som fick barnen att gapa av förtjusning, när hon skapade djur eller fåglar eller något annat av sina långsmala ballonger.

 
Levande statyer tycks det finnas gott om på turistställen. Den här spelade dessutom en trudelutt, när han fick en slant i sin låda. Emellanåt lämnade han sin plats och gick en bit bort i skuggan för att svalka sig och prata lite med en annan artist.

 
Solen dalade lite efter 18 och piren fylldes av folk som ville njuta - och fotografera.

   
Precis som vi! 

 
Klockan 18.15 sjönk solen i Mexikanska Golfen och vi återvände "hem".


Vi kunde ha åkt palmbladsprydd cykeltaxi förstås, men avstod. Vi bodde alldeles för nära för en sån åktur.  

FORTSÄTTNING FÖLJER!





 

"Vi kommer att fira min 50-årsdag i Florida, i Fort Myers Beach" sa Dottern en mörk höstkväll, när vi satt på balkongen och småpratade. "Vill ni följa med?" frågade Svärsonen sedan. Klart att vi ville! Det ar 15 år sedan vi var där senast, innan dess var vi där väldigt ofta. På 90-talet ägde vi en condo (köpt lägenhet) i Cape Coral, som inte ligger alltför långt därfrån. Där tillbringade vi all ledig tid då. Visst ville vi komma tillbaka dit, där vi upplevt så mycket trevligt och roligt tillsammans med barn, barnbarn och goda vänner.

TORSDAG DEN 12 FEBRUARI  Karlstad - Stockholm/Arlanda
Åkte tåg och bodde på Radisson Blu i Sky City.

Från våra rum kunde vi njuta av solnedgången över landnings-och startbanor.

FREDAG DEN 13 FEBRUARI Stockholm - Paris - Atlanta - Fort Myers
"Travelling means a lot of fun" sägs det och jag håller gärna med. Det innebär också en hel del väntan på avgång - eller vid byten hastande längs korridorer och trappor mellan olika terminaler i de allt större flygplatserna för att komma fram till gaten i tid till avgång. 

 
Fyra timmars väntan i Paris gav gott om tid att både läsa, lösa korsord, kolla Facebook och resehandlingar. Och smutta på lite vin därtill.   Är det semester så är det.

Vi flög till Atlanta med en stor Boeing 777-300 med plats för 468 passagerare! Jag förundras alltid över att det går så pass snabbt att få alla människor på plats, trots att det är ett väldigt bökande med handbagage som ska upp i facken ovanför sätena. 486 personer är rätt många - och planet var fullt.

9 timmars flygning och 6 timmars tidsskillnad i knoppen kändes i seniorkroppen. Sista biten ner till Fort Myers var bara som ett litet skutt på knappa två timmar.

 
Bilen hämtades ut på flygplatsen. Jag gillar den lilla kudden för Garmin i stället för våra hållare som fästs på vindrutan. 

 
Vårt första boende i Ft Myers Beach - Shipwreck Motel. Man blir glad av alla färgglada hus.

Lördag den 14 februari Valentine's Day   Cape Coral - Matlacha - Pine Island    SOL!

 
Morgonen var sval, men temperatren steg så fort solen visade sig. Dottern och Svärsonen tog en tidig morgonpromenad längs stranden och fotograferade soluppgången. 

 
Vår lilla nostalgiutflykt började sedan i Cape Coral på Victoria Drive för att återse huset där vi hade "vår" condo. Den låg högst upp till höger på bilden. Det finns bara sju condos i huset, så det var lätt att komma överens om vad som behövde göras - och inte göras.

 
Och däruppe syns vår stora balkong, som kallas lanai i de här trakterna. Däruppe fanns/finns det ett förråd till vänster och till höger bakom dörrar tvättmaskin och torktumlare. Poolen är uppvärmd och täckt för att hålla värmen. Vill man bada är det bara att rulla av täckelsen. Att ligga där och plaska på julafton är en höjdare - det ger ordet julbad en helt ny innebörd.

   
Utsikten mot Bimini Basin. 


Nu som då blommade hibiscus i trädgården.


Längre bort på gatan på en obebyggd tomt har några jordugglor sina bon i marken. Deras uggleförfäder fanns där redan på vår tid. Det är onekligen en ganska utsatt boplats, men folk gör allt för att skydda dem genom att markera platsen noga. Man kan inte gå ut där och störa dem av misstag i alla fall.  

Närbelägna Cape Coral Beach fick förstås ett besök. MiML och jag tog en liten paus i strandstol modell större.

   
Ja men hur tänkte man här?? Från handikapp-P-platsen fanns en rullstolsramp ner på  den potatismjölsvita stranden - men hallå! Den slutade ju mitt i en uppskyfflad sandhög...


Den enkla lilla kiosken med öl och mackor vid piren har bytts ut mot en riktigt trevlig restaurang.

 
Aj aj! Inga fåglar göre sig besvär ! Lyktstolpar och andra stolpar har gjorts synnerligen ogästvänliga för pelikaner och andra sjöfåglar.

 
Den långa piren är populär bland fritidsfiskare. Då och då händer det att fiskelinor går av och lämnas åt sitt öde, vilket kan bli ödesdigert för fåglarna. Därför finns den här behållaren för trasiga fiskelinor, där de förstörs automatiskt. Vad som händer, om man slänger sopor i behållaren, framgår inte av texten - men säkert inget bra i alla fall.

 
Fortsatte västerut till Matlacha, som är en färgstark liten stad där konstnärssjälar trivs och verkar. Just vid vårt besök var det Art Festival så alla konstnärer hade öppet hus. 

 
Absolut ingen fotografering, men när jag frågade om det var OK att föreviga konstnärens tuffa solbrillor fick jag OK av henne och hon poserade villigt.


MiML fastnade för en synnerligen färgglad liten husvagn, som konstnären tydligen använder vi diverse art shower. Oavsett vad man tycker, så  passerar den inte obemärkt.

 
I ett litet bambuträd hängde läckra skor. Kankse något för vår skosamlande Dotter att ha i julgranen...

   
En turistfälla av det ovanligare slaget och väldigt ärligt ;)

 
Här i Matlacha är det ena huset färsgstarkare än det andra - i typiska Floridafärger.

   

En liten paus vid vattnet. De svampliknande dekorationer är tillverkade av vackert mörkblå vattenflaskor som fått vitmålade bottnar.


På grannbryggan fanns julgranen kvar som dekorativ prydnad och på bryggkanten satt en liten metande pojke - men han var inte levande.  

 

Skönt att vila fötterna lite tyckte MiML utan att ägna de sköna damerna i bakgrunden en endaste blick.


Ja men titta - SKOR! Dottern styrde med bestämda steg in i butiken och Svärsonen följde snällt med.


På dörren hängde den här skylten - och Dottern log.
 
Vi forttsatte till St James City på Pine Island där favoriten Waterfront Restaurant fick ett besök. Dit tog vi oss många gånger både med bil och båt. Populärt lunchställe även för båtsheriffen.

  
Men utsikt mot Mexikanska Golfen åt vi vår lunch - clam showder, som är en amerikansk musselsoppa med bland annat bitar av potatis och blekselleri.


På vägen tillbaka passerade vi Waterfront Hotel på Matlacha. Där bodde MiML och jag på hans 60-årsdag. Det var en present från barnen och svärsonen och var helt fantastiskt - a dream come true! Man kunde faktiskt fiska från rummet, men ännu hellre från uteplatsen. Och det gjorde vi faktiskt även om fångsten var minimal.

    
Nu var det ju så att the Art Show ute på Matlacha lockade mycket folk så det blev lite köer - men trafiken flöt på om än ganska långsamt. Svärsonen var chaufför - med en ängels tålamod.

 
Tillbaka på Shipwreck satt vi på bryggan och kopplade av. En och annan båt kom in i bayen och fick full uppmärksamhet av oss.

 
Mannen i Mitt Liv intog bästa fotostället för att fotografera. Inte båtarna utan pelikanerna i träden därborta på andra sidan.  


I solnedgången gick vi ner till stranden som så många andra. Från den här båten hade säkert passagerarna en helt underbar solnedgång.

FORTSÄTTNING FÖLJER


    
    

Även om vädret är lite si och så och det kommer lite snö, som snabbt töar bort, är faktiskt våren här.
I helgen var käre Barnbarnet hemma från Göteborg (som han numera anser Göteborg vara hemma) och i lördags var vi bjudna till honom och hans föräldrar.

 
På vägen dit såg vi små snödroppar i en rabatt. Det har säkert funnits snödroppar på andra ställen i stan tidigare ändå, men de här var våra första för året.


Till vår förtjusning och överraskning fick vi delta i en ölprovning, som leddes av Barnbarnet. Han berättade och förklarade de olika sorterna och ansträngde sig att tala högt och tydligt så att hans "skumhörda" inte skulle missa någon viktig detalj om dessa ädla drycker.     

Middagen bestod av pulled pork, potatismos med bacon och vitlök och därtill coleslaw. Allt hemlagat och mycket gott.


Idag ringde en grannvän och berättade att krokusarna i rabatten vid deras husgavel har kommit upp. Och minsann - visst var det så! Dessutom gör sig påskliljorna redo för att snart slå ut i blom. Visst blir man glad och varm om hjärtat.    

 
På vår lilla rundvandring i området stötte vi sedan på de här något vilsna sparkarna. Kanske de togs fram igår när det snöade igår, men den snön blev inte kvar på marken så länge. Det blev snabbt dåligt sparkföre med andra ord.   

Önskar er en bra fortsättning på Våren!

Varm kram,

Lambergsfrua   

Så har vi då kommit hem igen efter en dryg vecka på Floridas västkust, där vi varit så många gånger förr - men det var faktiskt 15 år sen sist. Mycket har förstås förändrats, men mycket är sig likt. Vi har fått uppleva så mycken glädje och så mycken nostalgi och inte minst -  fått fira Dotterns 50-årsdag där tillsammans med henne och Svärsonen. Kameran är förstås fulladdad med foton, men jag återkommer med några lite senare. 


Ger bara ett litet smakprov med den här vackra solnedgången på Fort Myers Beach för några dagar sedan.

Önskar er alla en riktigt bra fortsättning på den här dagen.

Varm kram,

Lambergsfrua   

 

 
Den 18 februari är en speciell dag för oss, då vi har hela fyra personer i vår familj och vänkrets som fyller år just den dagen.

   
Kära Dottern blir 50 år ung och firar Dagen plus några dagar före och efter i Florida. Vi vet att hon kommer att få en skön och minnesrik dag på en av sina favortplatser på denna jord - Fort Myers Beach.

        Min kära kusin Mia i Skåneland fyller 75 samma dag. Mannen i Mitt Liv och jag hoppas att födelsedagen blir riktigt trevlig och bra på alla sätt och vis och att Mannen i Hennes Liv pysslar om henne ordentligt.


Anders, en god vän sedan många år, gratuleras varmt av MiML och mig. Han fyller inte så där jämnt, men vi tror nog att han får trevlig födelsedag ändå. Några presenter från Kvinnan i Hans Liv och en god tårta skulle nog inte vara helt fel.
 
Sist men inte minst har vi vännen Marica. som fyller 65, men som inte alls känns som en pensionär. Alltid på go och ofta på resande fot. Vi misstänker att den här födelsedagen firas på "annan ort", precis som vår Marias. Hur som helst önskar vi henne en bra årsdag tillsammans med Mannen i Hennes Liv.

 
Vi skålar för er alla fyra i bubbel kl. 18 lokal tid och önskar er ett riktigt gott nytt levnadsår.

Varm kram från Lambergsfrua och Lambergsfruas man.   



 

Idag skulle vi skicka tillbaks vår gamla router till Bredbandsbolaget. Porto betalt och ifylld adresslapp fanns med i kartongen med nya routern. Glada i hågen (nåja) packade vi ihop och klistrade på adresslappen och gav oss iväg till Posten. Enligt uppgift på hemsidan var det öppet hela dagen. Det visade sig vara helt fel. Bara öppet några timmar på förmiddag och eftermiddag. Stängt med andra ord, så vi fick ta oss till närmaste ICA-butik, där man har postservice. Så Posten är ingen riktig Post numera.

Det var rejält halt på våra gångbanor idag så vi tog oss till köpcentret Bergvik och traskade fram och tillbaka där längs inomhusgatan tills vi kände oss nöjda efter 6 x 800 meter.  Ingen sol på nosen förstås men man kan inte få allt här i världen.   

 
Kvällens solnedgång tillhörde de vackrare  och den är inte riktigt slut ännu - bara mer intensiv i färgerna.

Ha det gott!
Varm kram,

Lambergsfrua    

Idag fyller vår go'a vän Maria "Mia" hela 50 år och det vill vi naturligtvis uppmärksamma. Jag skriver Maria Mia fast hon heter naturligtvis Maria och kallas så av alla utom av oss i vår familj, eftersom vi redan har en Maria hos oss.

Hur som helst önskar vi Mia en fantastisk födelsedag tillsammans med nära och kära därborta i Washington D.C. 


Vi gratulerar med några vackra rosor från busken på Kartäckran - ditt eget foto faktiskt Mia - nostalgi i kubik vill jag påstå.

Önskar dig allt gott på ditt nya levnadsår.
Stora kramen, 
Lambergsfrua och Lambergsfruas man   

Kära Dottern med bäste Svärsonen har varit här en stund på eftermiddagen och vi har diskuterat vad vi ska ha på oss och vad vi ska ha med oss (mest Dottern jag faktiskt) på vår stundande resa till Florida.

 
Gubbsen har inga problem med sånt. Ett par skjortor och ett par kallingar och inget mer med det. Nähä. Vi kvinns diskuterar vilka tröjor vi ka ha med, vilka brallor, sandaler och lite annat pyssel. Vi vill ju att allt ska matcha, så man inte behövder så mycket med sig. Vadå matcha säger gubbsen och ser helt oförstående ut. För dem handlar det bara om kläder och att det fungerar, så att de inte svettas ihjäl eller fryser ihjäl. Ja ja. Det blir nog bra till slut tror jag.
Varm kram,

Lambergsfrua