Idag har vi haft en mild dag med ca +5 och sol på förmiddagen.
Vi var ute en sväng på Bergvik och bunkrade upp lite efter helgerna. Reor ch sale stod som spön i backen, men det var glest mellan kunderna i de olika butikerna. Man märker att decemberhelgernas shopping har grävt djupt i många plånböcker. 

 
Hemma igen packade vi upp varorna och gav oss sen ut på dagens stravtrav. Träffade då på den här sorgliga skepnaden, som tappat både näsa och en arm - och halva huvudet. I går var han en riktig snygging, men förfallet går snabbt, när Gumman Tö får härja fritt.


Lätta moln gjorde sitt bästa för att dölja den bleka vintersolen - som ändå gav extra ljus där den speglade sig i isen.

Jag skrev förut att det alltid blir något kvarglömt, när man plockar bort julsakerna. Jovisst blev det så även i år. När julsakerna burits upp på vinden, upptäckte jag den stora maffiga rosetten på badrumsspegeln. Den togs bort och försvann upp på vinden i väskan med julsaker. Nöjd och belåten trodde jag att allt nu var bortstädat, men icke. Idag fick jag se den lilla vita glittrande stjärnan, som jag hade höngt högst upp i murgrönan därnere i porten.  Bort med den - och nu tror jag att julen är helt utstädad...

Varm kram,

Lambergsfrua    
 

När vi travade runt med våra stavar idag sken solen och det var ett par minusgrader. Det bet inte i kinderna som igår och var faktiskt riktigt skönt. Fast än så är det långt till vår...

 
Det tyckte tydligen inte de här två personerna, som kom promenerande och slog sig ner på en bänk vid tjärnen med sina hundar och en barnvagn. Och de satt kvar länge. Man får ju hoppas att de hade något varmt att sitta på.     

I dag kommer käre Barnbarnet hit en stund för att ge lite support till dator, mobil och/eller surfplatta - allt enligt det presentkort  som vi fick i julklapp av honom.   

Önskar er en fortsatt skön trettondagsafton.
Varm kram,

Lambergsfrua   

På förmiddagen var Dottern, Barnbarnet och jag och tränade på SATS. Jag har nu 5 dagar kvar på mitt "prova-på"-kort, men man kan ju inte träna varje dag. Jo det kan man nog, men inte jag i alla fall. Jag räknar med att hinna med en kanske två gånger till. Sen får vi se hur det blir i fortsättningen - om det blir någon fortsättning alltså.


Det var strålande sol och runt nollan. Lite narig vind, men annars helt perfekt vinterväder. Idag var det flera skridskoåkare ute på den fina isen. Jag har den största respekt för isar och skulle inte våga ge mig ut där, men tjärnen är grund och tydligen är isen tillräckligt tjock. Och spegelblank, ungefär som i Taubes Vals i gökotta -  "Fjärden ligger blank som ett nybonat golv..." Fast det handlar ju om våren det förstås. Eja, vore vi där!   

I kväll får vi besök av vännen R. som varit bortrest över nyår.
Önskar er alla en riktigt skön avslutning på den här helgen.

Varm kram,

Lambergsfrua     

I går hade vi åtskilliga plusgrader och all snön försvann här i stan. 


Idag var det ingen som åkte skridskor på den våta isen - men jo, framåt solnedgången såg jag faktisklt tre åkare med hockeyklubbor fara fram på tjärnens inre del. Det skulle jag aldrig ha vågat - inte ens utan hockeyklubba. 

 
Dagen har blivit några minuter längre även om det inte märks särkilt mycket ännu. Vetskapen om att vi går mot ljusare tider känns i alla fall mycket bra. Kvällens solnedgång i sydsydväst var i alla fall väl värd att beundra.

Önskar er en skön söndag.
Varm kram,

Lambergsfrua   

För si så där 10 år sedan tränade jag i fler år ett par gånger i veckan på SATS. Till slut tröttnade jag och sen har alla muskler, som inte är direkt förknippade med stavtrav sussat gott.

Dottern har tränat på SATS i flera år efter det och många gånger försökt peppa mig att börja igen, men jag har känt ett starkt motstånd. "Alla" är unga, smala och trendigt klädda. Jag passar inte in i mallen.

 

Dottern hade en kupong för en gratis prova-på-vecka för en vän och på nyårsafton lyckades hon övertala mig att i alla fall testa igen. Sagt och gjort. Idag hämtade Barnbarnet och hon mig och vi åkte ut till den nya anläggningen på Färjestad. Så fräscht och trevligt!

Jag hade förväntat mig köer till de olika maskinerna, men så var det inte alls. Jag fick en hel del support av Dottern och efteråt kände jag mig 10 kg lättare ( i alla fall till sinnet) och väldigt - hm - ja, glad.

 
Nu har jag veckan på mig att bestämma om jag ska fortsätta och därmed betala för ett år framåt eller lägga av. Inget helt lätt val faktiskt. Nu ska vi träna på söndag igen och sen får vi se. Orsa kompani lovar ingenting bestämt och det är ungefär så jag känner just nu.

Ha en fin helg!

Varm kram,

Lambergsfrua   

Vi fick en härligt solig dag med ett par minusgrader. MiML och jag tog en tur i omgivningarna med våra stavar. Det var så trevlig stämning överallt. Det var många leenden och önskningar om Gott Nytt År. 


Det var stor aktivitet ute på Tjärnen, där några duktiga personer skottat upp en fin skridskobana och dessutom en större oval isbana för dem som vill åka lite längre. 


Vid stranden hade man ställt en grill, där medhavda korvar skulle grillas när kolen blivit glödande.


På eftermiddagen slog det om och vi fick några plusgrader. Som synes är det dåligt med is under brom. Vi fick en vacker solnedgång och markdimma som vi trodde skulle riskera fyrverkerierna vid 12-slaget. Men det var ingen fara.

Dottern och Svärsonen tillbringade en stor del av kvällen hos oss. Vi satt på balkongen, men så småningom drog sig våra gubbs in till TV:n för att se hockey. Dottern och jag brydde oss inte så mycket utan satt kvar i lugn och ro.

Dottern och Svärsonen återvände hem till käre Barnbarnet och hans vänner, innan de gick ner till Sandgrundsudden för att se Kommunens stora fyrverkeri.


Det var ett riktigt maffigt fyrverkeri som brändes av - det tredje största i Sverige faktiskt. Bara Malmö och Göteborg har större. Och det mesta kunde vi se hemma från balkongen.

NYÅRSDAGEN 
Mulet och 5 plusgrder. Snön är borta, men man får se upp frö de förrädiska isfläckarna. Vi stavtravade vid middagstid och kunde bara konstatera att den fina skridskobanan och isbanan var ett minne blott. Vatten hade trängt upp på isen och gjort den osäker. Om det här mildvädret fortsätter, kommer isen att gå upp inom kort.

I kväll ska vi se på sista delen av Astrid och sedan Fjärde Mannen.
Önskar er alla ett fint slut på det här årets allra första dag.
Varm kram,
Lambergsfrua   

Så är då den här julen över och det har varit riktigt trevliga dagar för vår del.

 
DAGEN FÖRE JULAFTON - VÅR BRÖLLOPSDAG
Förr gav vi alltid varandra en liten present på bröllisdagen, Mannen i Mitt Liv och jag. Det gör vi inte längre, utan tycker nog att den bästa presenten är att vi fortfarande har varandra. Fast jo, jag fick faktiskt en liten önskad present - Apotekarens starka julsenap! 

Bakgrunden till Apotekarens julsenap

Under min pappas barndom i Malmö var det vanligt, att man gjorde sin egen senap i hemmen. Svarta senapskorn krossades i en träskål med hjälp av en tung kanonkula (!) Pulvret blandades sedan med olja, ättika, socker och ibland ett ägg för smidig konsistens. Det var pappas uppgift att sitta på en köksstol med träskålen i knäet och rulla kanonkulan runt, runt. Tungt och långtråkigt! Som vuxen har jag ofta undrat, hur den där kanonkulan egentligen hamnade hemma hos farmor och farfar...  

Modern upplaga av den anrika senapen

Som vuxen arbetade pappa på Militärapoteket vid Karolinska i Solna. Nån gång på 40-talet väcktes där idén om att tillverka riktigt stark julsenap efter gammalt recept och sälja på de andra apoteken i stan. Så började pappa tillverka senap till jularna efter sitt eget recept. Här behövdes inga kanonkulor, utan maskinerna på apoteket gjorde grovjobbet. Pappa använde grundreceptet från sin mor, men gjorde vissa förändringar – eller snarare förstärkningar. Han satte en ära i att få fram en riktigt stark produkt och lyckades över all förväntan. Senapen hälldes upp i mörkbruna glasburkar och försågs med etiketten "APOTEKARENS JULSENAP".

Det var en uppskattad julklapp till vänner och bekanta, som dock alltid varnades, innan de smakade. Ändå blev resultatet förvånade ansiktsuttryck, rinnande ögon och kraftig hosta. Styrkan kändes som eldslågor i halsen som spred sig till ögonen och ut i öronen!  Den senapen var god - och dryg. Nu säljer alla apotek sin egen Julsenap, men den senapen är mild som en västanfläkt i jämförelse med pappas.

Medan jag skriver det här undrar jag plötsligt, varför jag inte har försökt att göra senap själv för att få den styrka jag vill ha! Det får jag nog pröva nån gång.

 
På "brölliskvällen" kom familjen till oss för att avnjuta årets traditionella rotmosmiddag. Vi fick en mycket vacker bukett med silverglittrande kvistar som symbol för årstiden, då vi gifte oss och en långskaftad mörkröd ros, som symbol för kärleken.

I år övverraskade vi familjen lite. Vi hade gjort en variation av konceptet och lagat till en mycket god Finsk Rotmoslåda till julkorven. Käre Svärsonen bidrog med hemlagad fläsklägg, som komplement till julkorven. Alla nöjda och glada och allt mycket smakligt.

 
Naturligtvis avnjöts det hela med min bröllispresent - Apotekets senap, som fidkades upp ur burken med hjälp av små knivar med flamingos i tomteluva - från Florida. 
   
                                 
Kvällen avslutades på balkongen. Klicka på bilderna om du vill se dem i fullformat.

JULAFTON
Vi var bjudna till Dottern med familj där även Sonen befann sig. 
 
Utanför dörren glimmade marschaller hemtrevligt inbjudande.

 
Skönt att komma in i värmen. De eleganta och stilfulla örhängena är ett minne från våra jular i Florida...

 
Granen var så fin och därunder låg alla de julklappar, som vi inte skulle ha.

 
Jag gjorde en noggrann inspektion av granen för att kolla, att den gamla tomten från MiML:s mormor och morfar fanns på plats - och det gjorde den även i år. Den är nog mer än 100 år vid det här laget.


Vi började med glögg, pepparkakor och helt underbart god kolaknäck smaksatt med mortlad lakrits. Gillar man lakrits är det en riktig höjdare - och jag gillar verkligen lakrits.    

          
Sen var det dags för den goda julmaten - allt hemlagat utom den varmrökta laxen och vanlig inlagd sill, som kom från Lillängshamnen. Min stora favorit i år var den varma brysselkålssalladen med strimlad bacon, babyspenat, granatäppelkärnor och riven parmesanost. Mmmm. Allt detta sköljdes ner med olika spännande ölsorter.

 
Vi hade pausat Kalle Anka, så vi kunde äta i lugn och ro, men sen var det dags för Herr Anka med vänner att roa oss. Svärsonen ser ganska nöjd ut i sin fina julrosett.

 
Trots att det inte längre finns några småbarn i huset, fick vi besök av tomten! Det hade vi inte förväntat oss - men han fråghade inte efter några snälla barn...

 

Efter en trivsam och mysig julafton traskade vi hemåt igen. Dottern och Sonen följde oss en bit på vägen och innan vi sa godnatt till varandra passade Dottern på att fotografera sin bror och oss - de tre vise människorna leds vidare av stjärnan...

JULDAGEN
 
En riktigt kall dag, men ännu ingen snö. Vi tog bilen och hämtade hem våra julklappar, bland annat det här s-t-o-r-a blockljuset. Höjden är drygt 40 cm och det brinner med lugn och klar låga.

Sonen kom hit och vi hade kvalitetstid med att leta rätt på gamla foton för att skapa ett collage till en vän som fyller 50 inom kort. Vi hade många fina och roliga minnen, när vi bläddrade bland fotona från förr.


Vi fick plötsligt se ett par skridskoåkare, som var  ute och testade den tunna nyisen. Till deras försvar kan sägas att de rörde sig försiktigt och inom ett mycket begränsat område. 

ANNANDAGEN
 
Morgonrodnad över Tjärnens is, som förstärkts av natten kyla. Ännu en riktigt kall dag med sol. Så fort dagarna gick. Dags för Sonen att åka hem till Göteborg igen. För vår del blev det en riktig slö- och slappardag.

 
Julhelgen avslutades med en sprakande solnedgång - och framåt kvällen började det snöa ordentligt. 

och första mellandagen vaknade vi till en vit värld.

Se där, en riktigt fin och trivsam julhelg tillsammans med familjen.
Önskar er nu en god natts sömn.
Varm vinterkram,
Lambergsfrua    

Idag är det 53 år sedan Mannen i Mitt liv blev Mannen i Mitt liv på riktigt. Det firar vi med barn och barnbarn och vår traditionella rotmos- och julkorvmiddag.   

Varm kram,

Lambergsfrua