FRANKFURT DAG 3  BÅTTUR PÅ MAIN - MER JULMARKNAD - HEMRESA
Eftersom vår taxi till flygplatsen inte skulle hämta oss förrän 15.30 hade vi gott om tid att spendera.  
Redan dagen innan hade vi köpt biljetter till en båttur på floden Main.

    
Frankfurt ligger ca 3 mil från Mains utlopp i Rhen och trafikeras av både fraktpråmar, långsmala, låga kryssningsfartyg, rundtursbåtar och nöjesbåtar. 

 
Vi åkte med Primuslinjens minsta men snabbaste båt Wikinger. Vi hade turen att få platser allra längst fram på nedre däck med fin utsikt. Soldäcket var stängt och dekorerat med granar.

 
Trappan till övre däck och soldäck var en elegant sak med dekorativ väggmålning av bland annat stäven på ett gammalt vikingaskepp.

    
Inne i båten var det julpyntat med girlander, kulor, stjärnor och stora kottar. Vi var bland de första som kom ombord. Bänkar och stolar fylldes snabbt upp efter en stund.  

 
Floden används också för rodd. Här var det några tomtar som tränade arm- och benmuskler inför julens klapputdelning.      

 
Flösserbrücke är stadens enda bro med poloner. I bakgrunden syns tvillingskyskraporna som blev färdigbyggda i år (2014 alltså) och blivit nytt huvudkvarter för Europeiska Centralbanken. De har tydligen vuxit ut skrapan inne i stan...

  
Manhattan för över - eller Bankfurt som staden också kallas.

   
Det var inte bara tomtar som var ute och tränade musklerna.

 
Sådana här lyftkranar minns jag från barndom i Stockholm. Här stod de på museum...  

 
Skarvar på spaning. Floden är tydligen fiskrik.

 
Inte bara skarvar förresten. Måsarna vill vara med och dela på läckerheterna därnere i vattnet.

  
Här kan vi verkligen tala om "långkryssare". Den är nästan dubbelt så lång som den vi kryssade med på Donau för några år sedan. Undrar om den här är lika trivsam...

  
Men vad i hela friden är detta och vad kallas en sån här farkost?  Killen stod på en planka och paddlade envist framåt. Vi ombord på Wikinger tyckte att det såg rent livsfarligt ut - men det finns folk till allting, som jag brukar säga.

  
Primuslijen har sin kajplats alldeles nedanför gångbron Eisener Steg. Den invigdes 1869, bombades av de egna i mars 1945 för att förhindra de allierades framfart och byggdes upp igen 1946. Har byggts om några gånger och seda renoverats grundligt.

Det har blivit en sån där "kärleksbro" där älskande par hänger upp ett hänglås, stänger det och slänger nyckeln i vattnet. För evig kärlek. Eller de kanske rentav sväljer nyckeln? Det vore väl romantiskt. Nä det gör de inte förstås. 

 
Tyngden av alla dessa hänglås blir till slut en risk för bron. I Paris har man tvingats stänga Ponte des Artes på grund av alla kärlekslås.


Mannen i Mitt Liv står på Eisener Steg med Saalhof i bakgrunden. Det var ursprungligen en borg från mitten av 1100-talet, som byggdes år den tysk-romerske kejsaren Konrad III. Måste erkänna att jag aldrig hört talas om honom. När stadsmuren byggdes i slutet av 1100-talet blev borgen en del av den

Det fyrkantiga Rententurm är från mitten av 1400-talet. Fantastiskt att de här byggnaderna klarade sig från krigets bombningar.

Bakom Saalhof reser sig domkyrkan från 1200-talet med sitt 95 meter höga och mycket vackra torn. Lustigt nog kallas den domkyrka trots att man aldrig har haft en biskop. Här har 10 tyska kejsare krönts!

 
Inte långt från Mainkajen ligger Haus Wertheim, det enda korsvirkeshuset från 1600-talet, som överlevde krigets bombningar. I bottenvåningen finns Werter Restaurant som bland annat serverar ölet Eisbock 24%...


På torget Römerberg ligger Römer som har varit Rådhus i över 600 år. När vi gick förbi skulle ett brudpar just gå in för att vigas. Nejdå, ingen bakelseklänning. Bruden hade en puderrosa kappa, matchande strumpor och ljusgrå skor med skyhöga klackar. Och brudgummen var klädd i mörk kostym. Enkelt men elegant.

 
Framåt halv tre-tiden blev det lite väl mycket folk på marknaden, så vi kryssade oss genom folkmassan tillbaks till hotellet.

 
Hemresan var lite gropig för det blåste rejält. Vi satt längst frami planet med gott om plats för Mannen i Mitt Liv och hans långa ben. När vi landat och kaptenen släckt skylten för säkerhetsbältet studsade (nåja) MiML upp ur sätet och rev ner min jacka från "bimen" och sdan sin för att snabbt komma ut och inte hindra någon.

 
Han krånglade med ärmarna - bara för att konstatera, att det var fel jacka. När dörren öppnades kämpade MiML med att ta sig ur den trånga jackan (som tillhörde grannen bakom) och hjälpligt kränga på sig sin egen - medan 35 medpassagerare trampade i gången och säkert undrade, vad som pågick där framme. Väl inne i ankomsthallen fick de andra i alla fall vänta på sitt bagage, medan vi nöjt tuffade förbi direkt ut till bilen med vårt handbagage.   

Jag måste nog säga att vi är mer än nöjda med vår julmarknadsresa till Frankfurt, trots att det stundtals var ganska trångt på marknaderna. Positivt dock att vi fick uppleva så mycket på de där dagarna och inte nånstans stötte på några sura miner eller fulla människor. Sedan är förstås den korta restiden med British Midland/Lufthansa ett stor plus.

Varm kram till er som orkat följa med mig på resan.
Lambergsfrua   




 

       

Som vanligt är alla mina foton klickbara för större storlek.

 


Sen var det som sagt dags för julmarknad! Torget heter Römerberg och ståtar med några riktigt vackra gamla korsvirkeshus. Staden bombades hårt under kriget, så det finns inte så många äldre privata hus kvar i Gamla stan.

 
Flickan och kråkan - eller vad det nu är för fågel. Det finns mycket annat på en julmarknad än Bratwurst och Glühwein - rolig keramik till exempel.  

   
Fantasin flödar när det gäller att dekorera marknadsståndens tak.

 
Och titta! Ett alldeles tomt bord, där man sålde Glühwein - som serveras i muggar av den typ som bordet är nedstucket i. Fast mindre förstås.

  
"Gud hör dig - även utan mobil". Bäst att stänga av mobilen, när man besöker kyrkan vid torget.

 
Det var inte så mycket folk på förmiddagen, men framåt tvåtiden började det tätna i gångarna mellan stånden.

En stjärna bland stjärnor.  

 
Det här var nog den roligaste giraff jag någonsin har skådat - Mannen i Mitt Liv däremot tyckte att den var fruktansvärt ful. Ja så ful, att han putsade av en liten svordom för att förstärka den åsikten.

   
En soptunna får tydligen se ut har som helst och den här var i alla fall svår att missa. Det var faktiskt förvånansvärt rent och prydligt på alla julmarknaderna med tanke på hur många människor som var i rörelse där med sockervadd, brända mandlar och mat och dryck av olika slag i händerna.

   
Vid kaminen. Lämpligt namn på en liten restaurang, där man antingen kunde stå och hänga vid disken med sin korv eller dryck eller gå in i värmen och sitta ned en stund. Vi gjorde både och - började ute vid disken och gick sen in i go'a värmen.

 
En originellt lackad cykel och en till synes mycket belåten tomte där på bardisken.


Här såldes korvar på längden och tvären.


I ståndet bredvid fanns ett stort utbud av något som liknade våra chokladbollar. Och stora var de också.

 
Vi följde gågatan Neue Krämer fram till Zeil- men ballonger känns inte särskilt julig, tycker jag - men det fanns ju tomteballonger också förstås.

 
Här längs gatan fanns det ganska många tiggare. På julmarknadstorgen syntes ingen av dem till. Den här mannen ville i alla fall bjuda på lite underhållning, som tack för en slant i muggen.


Blomsterprakt. Tänk att kunna sälja blommor utomhus i december. Visst fanns det olika julgrupper också, men det var de fräscha rosorna, som fångade mitt intresse mest.


På shoppinggatan Zeil ligger flera stora varuhus. Vi tog rulltrapporna upp till takvånigen på det mycket välbesökta Zeilgalerie (julklappstider), där man kunde gå ut och beundra utsikten.


På torget nedanför ligger Katharinenkirche från 1600-talet med sitt 54 meter höga torn - inte särskilt högt i förhållande till skyskraporna i omgivningen. Kyrkan med rik barockinredning förstördes i en brand under en bombraid 1944. Man har rekonstruerat kyrkans yttre helt och hållet till hur den såg ut innan branden, men interiören är mycket förenklad.

 
Som sagt vad är väl ett kyrktorn mot alla dessa skrapor - platt intet.   


På hotellrummet väntade varsin tomtegubbe på oss och en påse hembakta kakor. Mysigt.  

FORTSÄTTNING FÖLJER! 

Varför inte besöka Frankfurts julmarknad? föreslog Dottern en kväll på balkongen. Va? Frankfurt?? Jo, men ni kliver på planet i Karlstad och landar två timmar senare i Frankfurt.

 
Vi gillar julmarknader och har besökt en hel del under årens lopp. Det är något visst med den juliga atmosfären och vi njuter av att strosa runt bland alla stånden med diverse varor utan att för den skull behöva köpa något. Jo, Glühwein och Bratwurst är ett måste förstås. 

I år hade vi funderingar på att följa med en bussresa för att göra ett  återbesök på Tivoli i Köpenhamn, men drog oss lite för den långa bussresan. En hel dag  från Karlstad till Köpenhamn, en dag därnere och sen en dags bussresa tillbaks till Karlstad igen.

Efter Dotterns förlag kollade vi närmare på nätet och bestämde oss - Frankfurt med julmarknader fick det bli. Bokade allt hemifrån, även taxin från och till flygplatsen. Det senare skötte bäste Svärsonen om åt oss.

 
Ärligt talat var våra kunskaper om Frankfurt skrämmande dåliga - staden ligger i Tyskland vid floden Main och har en stressigt stor flygplats, där vi har bytt plan några gånger. Och så ligger EU:s centralbank där med sin glänsande höga skyskrapa. Men det var i princip allt.
Men vi fick lära oss mer på plats.

DAG 1 KARLSTAD - FRANKFURT

När vi kom ut till KSD arprt (jo så förkortas namnet på vår flyplats) stod vårt lilla plan med plats för 37 passagerare redan och väntade på plattan. Bilden är tagen genom flyplatsens inte helt rena fönster.

 
Däruppe ovan de täta molnen kunde vi njuta av en strålande solnedgång medan vi tuggade i oss en rostbiffsandwich och smuttade på vin - complimentary    

Minnet av Frankfurts flygplats som enorm stor och stressigt rörig var inte helt fel... Det tog oss ca 10 minuter att ta oss från vår ankomsthall till utgången där taxin väntade. Det är Tysklands största och Europas tredje största flygplats efter London Heathrow och Paris Charles de Gaulle

 
Reklambroshyren för vårt hotel.
Vad många nog inte känner till (och defintivt inte vi) är att Frankfurt har en riktig skyline med många skyskrapor varav fem är 200 meter eller högre. Man kallar den delen av stan för Manhattan - lite på skämt, men mest på allvar.

Mycket trafik på vägar och gator förstås - men det var ju fredagkväll. Inga problem, vi hade hade inte bråttom och hade fått ett fast pris för resan.

 
I hotellobbyn doftade det juligt av Glühwein. Alla gäster var välkomna att sitta ner en stund och njuta den goda drycken tillsammans hembakta småkakor - som receptionistens mamma hade bakat. Mannen i Mitt Liv finns med på bilden, men han bad att få bli bortkklippt. Han såg helt imbecill ut   
  
 
Vårt hotell låg ett par minuters promenad från julmarknadsområdet. Självklart tog vi oss ut en sväng för att kolla läget och köpa en Bratwurst och en mugg Glühwein. Vi hade förstås inte räknar med att det skulle vara så knökafullt med folk.

Julmarknaden i Franfurt är en mer än 600-årig tradition och är en av de största och mest välbesökta i hela Europa... Välbesökt betyder mycket folk. Det var som sagt fredagskväll och vi hade stora problem att ta oss fram till ett stånd för att göra våra inköp. Men vi lyckades och stod sedan där vid ett bord och bara kollade på folk, medan vi åt och drack. 

DAG 2 - SIGHTSEEINGBUSS OCH JULMARKNAD
Efter frukosten klättrade vi ombord på en sightseeingbuss för att få en överblick över stan och lära oss lite om den. Det var en dubbeldäckare och alla passagerare satt på övervåningen. Med lurar i öronen tittade vi till höger och till vänster och rakt fram - allt enligt uppmaning.


Så här kan man ge en illusion av solglittrande vatten i en fontän, trots att det är vinter och vattnet är avstängt.

 
Frankfurt är ett av världens ledande finanscentrum. Förutom Europeiska Centralbanken finns här åtskilliga stora affärsbanker och Frankfurtbörsen. 

Frankfurtbörsen grundades redan 1585, när köpmän vid Frankfurtmässan kom överens om en fast växelkurs för de olika valutorna. som cirkulerade i staden och hur man skulle handla med dem.

Och alla huserar de i höga byggnader. Commerzbank Tower är den som sticker upp högst med sina 259 meter. Den var Europas högsta byggnad, innan Moskva byggde sitt Triumfpalats, som är fem meter högre. Dessutom är det en stor mäss-stad.

Giraffer? Nä det är byggkranar som sticker upp över hustaken. Det är stor byggaktivitet i stan.


Frankfurt har drygt 700.000 invånare medan det bor ca 3,9 miljoner i storstadområde. Det är en mycket gammal stad. På 500-talet kom området att styras av frankerna och Frankfurt betyder "frankernas vadställe". Här har funnits flera stadsmurar och jag tror att tornet har varit en del av en.

 
Der Hammring Man är en 21 meter hög staty av svartmålad plåt, som långsamt svänger sin hammare från huvudet till arbetet i handen och tillbaks till huvudet. Den amerikanske konstnären Jonathan Borofsky ser stayn som en symbol för arbete och soldaritet. Hans vision var att få placera ut en Hammering Man på många olika platser i världen och han har lyckats. Bland annat finns hans hamrande man i Seoul, Los Angelse, Dallas , Basel och Seattle.

Vi passerade huset där Johann Wolfgang von Goethe bodde, men jag lyckades inte fotografera det. Goethe, som bland annat skrev Den unge Werthers lidande och Faust, hade inte lätt för sig i skolan. Tack vare att det inte krävdes några inträdsprov för att studera vid läroverk, blev han ändå till slut en bildad man. 

Sen var det dags för julmarknad, men det kommer i nästa avsnitt.
FORTSÄTTNING FÖLJER!    

Mannen i Mitt Liv och jag har tillbringat den senaste helgen med att frossa i julmarknader nere i Frankfurt. Enkelt och bekvämt att nå med direktflyg från Karlstad.

 
Vill bara ge en liten aptitretare från torget Römer i Altstadt. Håller som bäst på att rensa och sortera upp fotona från Mannen i Mitt Livs kamera och min egen.

Önskar er alla en god natts sömn.
Varm kram,

Lambergsfrua   

Igår var vi bjudna till vännen R för att träffa hans "barnbarn" Mojje. R. var barnvakt ett par dagar åt Mojje och båda verkade vara lika nöjda och glada med det arrangemanget.

 
Mojje är en charmig och social Cavalier King Charles Spaniel på ca 2 år. Han fann sig väl tillrätta och hoppade gärna upp i "morfars" knä. Han hade väl bättre koll på läget där.   

 
Fast det är klart, får man inga delikata cashewnötter av de hårdhjärtade gästerna är det väl lika bra att vila en stund hos "morfar".

 
I natt hade vi 3 minusgrader och det bildades en tunn ishinna på tjärnen. En del av den töade bort i dagens solsken, men fortfarande ligger tre fina båtar kvar vid bryggorna. Jag förstår faktiskt inte hur ägarna tänker. Jag menar, det är ju i alla fall den 3 december idag och båtsäsomgen är sedan länge över.

Nåja, det är inte mina problem, men jag kan inte låta bli att undra.
I kväll blir det först Bönderna och deras valkval. Vi vet att odla våra kulturella intreeesen. Sedan ser vi på Sverigequizen med Oldsberg och Hellberg. Småtrevligt och lagom svåra frågor så där på kvällskvisten.

Jag önskar er en skön kväll, vad ni än tänker syssla med.
Varm kram,
Lambergsfrua   

I går hade jag bokat tid hos min optiker. Det är över tre år sedan jag var där. Har inte känt något behov av det, Visserligen är det roligt att byta bågar ibland, men det för med sig en ganska stor kostnad, så byte blir bara när ögonen säger ifrån.

Ögonbottenfotograferingen och trycket var bra och det kändes skönt. Som jag anat hade jag däremot behov av lite ändrad styrka på glasen, främst på långt håll. Kul med nya bågar, men kära nån så många det finns att välja mellan. Där stod jag med näsan nästan ända in i spegeln och försökte få ett hum om, hur pass kompatibla bågarna och jag var. 

Det är ju så populärt nu med stora mörka bågar, men jag såg ut som en hornuggla i sådana. Till slut fastnade jag för en ganska neutral metallbåge av normalstorlek. Ska bli spännande att se det färdiga resultatet.

 
Efter ett par härliga solskensdagar har vi bjudits på vackra solnedgångar. Idag åter mulet, men vi ska ändå ut en sväng i eftermiddag. Någon längre promenad blir det inte. Orken tryter fortfarande efter våra förkylningar med feber.

Önsklar er alla en bra torsdag!
Varm kram,

Lambergsfrua 

DAG 7 STADSVANDRING I ANTALYA - D'JEWELERY - D'ENVER LEATHER - LA BOUTIQUE HOTEL

En dag med lätta skyar och ca + 24


Soluppgång lördagen den 8 november.

 
Här ser man tydligt hur de olika huskropparna böjer sig i halvmåneform. 


Det tog knappt 10 minuter att går från vårt rum till lobbyn och vidare genom de här stora portarna till matsalen - men det var det värt   


Hotellet låg i vackra omgivningar vilket vi inte alls såg då vi kom i mörkret kvällen innan. Det är Taurusbergen som syns i fjärran.

 
Det vi inte heller såg kvällen innan var att hotellet låg i ett riktigt bomullsdistrikt.


Bussen stannade till så Ali kunde hämta ett par kvistar från bomullsplantan.


Bakpå många av stadsbussarna i trakten runt Antalya stod den här texten. Jag vet att första texten betyder Gud förbjude, men vad topcu oglu betyder vet jag inte. Oglu betyder visst son, men topcu ör ett mysterium. Kanske är det en bön om skydd mot trafikolyckor, som lär vara många i det landet.

När vi kom in i Antalya ville guiden Ali visa, var han bodde. Där på trottoaren stod hans fru med 7-månaderssonen på armen och vinkade. Den lite äldre sonen var hemma hos Bestemor. Det måste vara jobbigt för en familj, när pappan bara är hemma ett dygn i veckan och sedan försvinner på en ny veckoresa.

 
Härinne i centrum hade man byggt ett stort garage för turistbussar under ett nybyggt torg, där man hade fin utsikt över bebyggelsen och Medelhavet. Från torget alltså. På flera ställen såg vi tak som lagats provisoriskt med plast. Undrar om det varit ett oväder tidigare i år som ställt till det.


Utgrävningar från 2008 visar att staden grundades redan på 300-talet före Kristus och har styrts av greker och senare romare. Den 38 meter höga minareten tillhör Yivli Minare Moskén, även kallad Ulu Moskén från 1200-talet. 


Vi vandrade längs stadsmuren. Man märkte på avsaknaden av blommor att det var höst även därnere i det milda klimatet. Visst fannd det blommor, men inte så många. Här längs kusten blir det aldrig minusgrader. Som kallast +7. Något för oss frusna nordbor att bara drömma om.


Vi fick tillfälle att besöka den gamla moskén - och naturligtvis ställdes skorna utanför. Sjalar att täcka håret med fanns att låna.  


Bredvid fanns den vackra byggnaden Medrese från 1200-talet. Den tillhörde moskén och tjänade som universitet för teologi och vetenskap.


Innanför portarna finns idag en marknad, där man hittar textilier, hantverk och teer. Figurerna i mitten är dockor, som förhöjer känslan av gammal kultur.

 
Vid moskén stod också den här portalen, som är det enda som återstår av en 1200-talsbyggnad. Man kan ju undra varför den har rasat, medan de andra byggnaderna står kvar. 


Ett exempel på hur kvinnorna förr kunde betrakta folklivet utanför på gatan från sina burspråk. Fönstren där hade ursprungligen samma typ av insynsskydd som bottenvåningens fönster - ingen kunde se in, men kvinnorna kunde se ut.

 
Försäljning på en innergård. Det fanns många sådana här gårdar, men vi fick aldrig tillfälle att stanna till och titta närmare. Rundvandringen gick snabbt. Jag tror Ali ville hem till familjen så fort som möjligt...

 
Trånga gränder - och grafittikladd.

 
Inbjudande hotellmiljö på en annan innergård. Mysigt att äta sin frukost eller middag vid poolen under ett apelsinträd.


Hadrianus port byggdes år 130 till den romerske kejsar Hadrianus ära och utgör slutet på vägen från Side, Aspendos och Perge. Hadrianus själv åkte (red?) genom porten, när han besökte staden. 

Vid det här laget hade takten varit så snabb, att vi tappat bort två reskamrater nånstans inne i gränderna. Ali räknade och dubbelräknade - och jo det fattades två personer. De kom så småningom traskande. De hade dröjt sig kvar vid en av de fina innergårdarna och sedan inte sett vart gruppen tagit vägen. Efter den incidenten lugnade Ali ner på takten och hela gruppen kom med tillbaks till bussen.


Dags för ett besök på D'jewels bunkerliknande byggnad för tillverkning och försäljning av guld och ädelstenar.

 
Läcker inredning med mycket marmor. Vi fick en introduktion om företaget och dess alster av en supercharmig svensktalande guide. Hon var behöngd med vackra diamantringar,men bara en var hennes egen - förlovningsringen. Det var enda gången vi fick fotografera, sedan var det totalförbjudet på grund av kopieringsrisken.

Sedan släpptes vi in i det allra heligaste - försäljningslokalen där smyckena gnistrade och blänkte förföriskt. Försäljarna var artiga och säljsugna. De hade svårt att acceptera ett nej, även om det var ett klart och tydligt nej. Många tog det som en signal till ytterligare prutning... Det var ett fårtal som handlade och de hade bestämt sig redan före resan för att gör ett inköp.

Välbehövligt lunchstopp och sedan till skinnbutiken D'enver. Där fick vi en introduktion om företagets produkter och sedan en uppskattad visning av utvalda plagg på catwalken. Mycket snyggt - men mest fascinerad var jag nog av skorna med de skyhöga klackarna, som tjejerna till synes obehindrat trippade fram på. Inne i försäljningslokalen bjöds vi på te/nypressad garnatäppeljuice eller vin medan försäljarna försökte övertala oss att i alla fall prova något plagg. Jag såg två i vår grupp som gick därifrån med varsin stor påse.

 
Så var det dags för incheckning på eleganta La Boutique Hotel med visträckt utsikt över hav och berg. Anledningen till att vi bytte från förra hotellet var att vi skulle komma närmare flygplatsen. Stockholmsresenärerna hade transfer vid 2-tiden på natten...


Det var festligt dekorerat utanför entrén för man hade stor fest för ett brudpar. Överallt syntes festklädda människor och bruden var som en bakelse i sin vita klänning. Nej, jag tog aldrig något foto på henne. Vid det här laget började jag känna mig o-kry.

 
Entréhallen var stor och pampig. Marmor, vitt, svart och guld gav en lyxig inramning.

 
Vårt rum. Den där gardinupphängningen var lite festlig, tycker jag. De flesta rum hade balkong och havsutsikt. Det hade inte vi utan fick nöja oss med franska fönster. Det gjorde inte så mycket och sängarna var hur sköna som helst.

DAG 8 HEMRESA ANTALYA - HELSINGFORS - GÖTEBORG
Molnigt men varmt
 
Restaurangen/matsalen låg högst upp i hotellet med strålande utsikt. Där hade bröllopsmiddagen ätits kvällen innan, så vi fick äta vår middagsbuffé i en annan matsal. 


Utsikten från frukostbuffén.

 
Innan transefern kl. 12 hann vi titta lite på omgivningarna. Hotellet hade alltså egen badplats, somman inte kunde se från hotellet. Dit ner man kom via ett antal trappor. Bilden har jag tagit från hotellets hemsida, för alla möbler därnere var bortplockde för vintern. Riktigt läckert, tycker jag.


Medan vi satt utanför hotellet och väntade på vår buss hade vi sällskap av en kelen katt.

Sedan återstod bara flygresan till Göteborg. Vid det laget var jag så pass okry, att varken mat eller dryck smakade. En flaska vatten var fullt tillräckligt och mellan varven slumrade jag.

 
I Göteborg lyckades vi traska fel från Flygbussen på John Erikssonplatsen till närbelägna Hotell Scandic i Nordstan. Vi har bott där många gånger och blev helt paffa, när det inte fanns någon ingång. Det visade sig att man har byggt om under 2014 och då flyttat entrén...

 
Jag kröp bums ner i den sköna sängen och slumrade genast, medan MiML gav sig ner till baren och köpte en räkmacka med sig upp på rummet. Tänk, jag som älskar räkmackor kände mig inte det minsta lockad av läckerheterna.

DAG 9 GÖTEBORG - KARLSTAD
Mulet och tidvis regn +9

Vi hämtades vid stationen i Karlstad av vännen R. som tyckte att jag såg sliten ut. Det var inget mot hur jag kände mig. Inte konstigt kanske - jag hade nästan 39 graders feber, som visade sig bero på en kraftig förkylning. 

Trots det är vi mycket nöjda med vår resa och kan verkligen rekommendera den. Man behöver inte vara rädd för att det låga priset innebär något skumt - och förkyld kan likaväl bli hemma.

Varm kram,

Lambergsfrua   


 









 






    

DAG 7 STADSVANDRING I ANTALYA - D'JEWELERY - D'ENVER LEATHER - LA BOUTIQUE HOTEL

En dag med lätta skyar och ca + 24


Soluppgång lördagen den 8 november.

 
Här ser man tydligt hur de olika huskropparna böjer sig i halvmåneform. 


Det tog knappt 10 minuter att går från vårt rum till lobbyn och vidare genom de här stora portarna till matsalen - men det var det värt   


Hotellet låg i vackra omgivningar vilket vi inte alls såg då vi kom i mörkret kvällen innan. Det är Taurusbergen som syns i fjärran.

 
Det vi inte heller såg kvällen innan var att hotellet låg i ett riktigt bomullsdistrikt.


Bussen stannade till så Ali kunde hämta ett par kvistar från bomullsplantan.


Bakpå många av stadsbussarna i trakten runt Antalya stod den här texten. Jag vet att första texten betyder Gud förbjude, men vad topcu oglu betyder vet jag inte. Oglu betyder visst son, men topcu ör ett mysterium. Kanske är det en bön om skydd mot trafikolyckor, som lär vara många i det landet.

När vi kom in i Antalya ville guiden Ali visa, var han bodde. Där på trottoaren stod hans fru med 7-månaderssonen på armen och vinkade. Den lite äldre sonen var hemma hos Bestemor. Det måste vara jobbigt för en familj, när pappan bara är hemma ett dygn i veckan och sedan försvinner på en ny veckoresa.

 
Härinne i centrum hade man byggt ett stort garage för turistbussar under ett nybyggt torg, där man hade fin utsikt över bebyggelsen och Medelhavet. Från torget alltså. På flera ställen såg vi tak som lagats provisoriskt med plast. Undrar om det varit ett oväder tidigare i år som ställt till det.


Utgrävningar från 2008 visar att staden grundades redan på 300-talet före Kristus och har styrts av greker och senare romare. Den 38 meter höga minareten tillhör Yivli Minare Moskén, även kallad Ulu Moskén från 1200-talet. 


Vi vandrade längs stadsmuren. Man märkte på avsaknaden av blommor att det var höst även därnere i det milda klimatet. Visst fannd det blommor, men inte så många. Här längs kusten blir det aldrig minusgrader. Som kallast +7. Något för oss frusna nordbor att bara drömma om.


Vi fick tillfälle att besöka den gamla moskén - och naturligtvis ställdes skorna utanför. Sjalar att täcka håret med fanns att låna.  


Bredvid fanns den vackra byggnaden Medrese från 1200-talet. Den tillhörde moskén och tjänade som universitet för teologi och vetenskap.


Innanför portarna finns idag en marknad, där man hittar textilier, hantverk och teer. Figurerna i mitten är dockor, som förhöjer känslan av gammal kultur.

 
Vid moskén stod också den här portalen, som är det enda som återstår av en 1200-talsbyggnad. Man kan ju undra varför den har rasat, medan de andra byggnaderna står kvar. 


Ett exempel på hur kvinnorna förr kunde betrakta folklivet utanför på gatan från sina burspråk. Fönstren där hade ursprungligen samma typ av insynsskydd som bottenvåningens fönster - ingen kunde se in, men kvinnorna kunde se ut.

 
Försäljning på en innergård. Det fanns många sådana här gårdar, men vi fick aldrig tillfälle att stanna till och titta närmare. Rundvandringen gick snabbt. Jag tror Ali ville hem till familjen så fort som möjligt...

 
Trånga gränder - och grafittikladd.

 
Inbjudande hotellmiljö på en annan innergård. Mysigt att äta sin frukost eller middag vid poolen under ett apelsinträd.


Hadrianus port byggdes år 130 till den romerske kejsar Hadrianus ära och utgör slutet på vägen från Side, Aspendos och Perge. Hadrianus själv åkte (red?) genom porten, när han besökte staden. 

Vid det här laget hade takten varit så snabb, att vi tappat bort två reskamrater nånstans inne i gränderna. Ali räknade och dubbelräknade - och jo det fattades två personer. De kom så småningom traskande. De hade dröjt sig kvar vid en av de fina innergårdarna och sedan inte sett vart gruppen tagit vägen. Efter den incidenten lugnade Ali ner på takten och hela gruppen kom med tillbaks till bussen.


Dags för ett besök på D'jewels bunkerliknande byggnad för tillverkning och försäljning av guld och ädelstenar.

 
Läcker inredning med mycket marmor. Vi fick en introduktion om företaget och dess alster av en supercharmig svensktalande guide. Hon var behöngd med vackra diamantringar,men bara en var hennes egen - förlovningsringen. Det var enda gången vi fick fotografera, sedan var det totalförbjudet på grund av kopieringsrisken.

Sedan släpptes vi in i det allra heligaste - försäljningslokalen där smyckena gnistrade och blänkte förföriskt. Försäljarna var artiga och säljsugna. De hade svårt att acceptera ett nej, även om det var ett klart och tydligt nej. Många tog det som en signal till ytterligare prutning... Det var ett fårtal som handlade och de hade bestämt sig redan före resan för att gör ett inköp.

Välbehövligt lunchstopp och sedan till skinnbutiken D'enver. Där fick vi en introduktion om företagets produkter och sedan en uppskattad visning av utvalda plagg på catwalken. Mycket snyggt - men mest fascinerad var jag nog av skorna med de skyhöga klackarna, som tjejerna till synes obehindrat trippade fram på. Inne i försäljningslokalen bjöds vi på te/nypressad garnatäppeljuice eller vin medan försäljarna försökte övertala oss att i alla fall prova något plagg. Jag såg två i vår grupp som gick därifrån med varsin stor påse.

 
Så var det dags för incheckning på eleganta La Boutique Hotel med visträckt utsikt över hav och berg. Anledningen till att vi bytte från förra hotellet var att vi skulle komma närmare flygplatsen. Stockholmsresenärerna hade transfer vid 2-tiden på natten...


Det var festligt dekorerat utanför entrén för man hade stor fest för ett brudpar. Överallt syntes festklädda människor och bruden var som en bakelse i sin vita klänning. Nej, jag tog aldrig något foto på henne. Vid det här laget började jag känna mig o-kry.

 
Entréhallen var stor och pampig. Marmor, vitt, svart och guld gav en lyxig inramning.

 
Vårt rum. Den där gardinupphängningen var lite festlig, tycker jag. De flesta rum hade balkong och havsutsikt. Det hade inte vi utan fick nöja oss med franska fönster. Det gjorde inte så mycket och sängarna var hur sköna som helst.

DAG 8 HEMRESA ANTALYA - HELSINGFORS - GÖTEBORG
Molnigt men varmt
 
Restaurangen/matsalen låg högst upp i hotellet med strålande utsikt. Där hade bröllopsmiddagen ätits kvällen innan, så vi fick äta vår middagsbuffé i en annan matsal. 


Utsikten från frukostbuffén.

 
Innan transefern kl. 12 hann vi titta lite på omgivningarna. Hotellet hade alltså egen badplats, somman inte kunde se från hotellet. Dit ner man kom via ett antal trappor. Bilden har jag tagit från hotellets hemsida, för alla möbler därnere var bortplockde för vintern. Riktigt läckert, tycker jag.


Medan vi satt utanför hotellet och väntade på vår buss hade vi sällskap av en kelen katt.

Sedan återstod bara flygresan till Göteborg. Vid det laget var jag så pass okry, att varken mat eller dryck smakade. En flaska vatten var fullt tillräckligt och mellan varven slumrade jag.

 
I Göteborg lyckades vi traska fel från Flygbussen på John Erikssonplatsen till närbelägna Hotell Scandic i Nordstan. Vi har bott där många gånger och blev helt paffa, när det inte fanns någon ingång. Det visade sig att man har byggt om under 2014 och då flyttat entrén...

 
Jag kröp bums ner i den sköna sängen och slumrade genast, medan MiML gav sig ner till baren och köpte en räkmacka med sig upp på rummet. Tänk, jag som älskar räkmackor kände mig inte det minsta lockad av läckerheterna.

DAG 9 GÖTEBORG - KARLSTAD
Mulet och tidvis regn +9

Vi hämtades vid stationen i Karlstad av vännen R. som tyckte att jag såg sliten ut. Det var inget mot hur jag kände mig. Inte konstigt kanske - jag hade nästan 39 graders feber, som visade sig bero på en kraftig förkylning. 

Trots det är vi mycket nöjda med vår resa och kan verkligen rekommendera den. Man behöver inte vara rädd för att det låga priset innebär något skumt - och förkyld kan likaväl bli hemma.

Varm kram,

Lambergsfrua