Öland är en vacker ö väl värd ett besök. Vi hade bara varit där på sommartid, men lockades att följa med på värmländska företaget Gruppresors tur till Öland och Sveriges största skördefest nu den sista helgen i september.

Lite (onödigt) vetande om Öland:

Den är vår näst största ö och samtidigt vårt minsta landskap

Berggrunden består till största delen av kalksten, som ger en mycket rik flora med bland annat orkidéer.

Öland var kunglig jaktpark under åren 1569 till 1801 - både villebråd och all skog tillhörde kungen.
Ölänningarna själva fick inte ta ved eller hugga ner trän, inte jaga, inte heller äga vapen eller fyrbenta hundar. Trebenta hundar var däremot tillåtet...

Ottenby kungsgård i söder är det område i världen, som längst fungerat som kunglig jaktmark.

Fisket var en viktig inkomstkälla, men större fiskefartyg från andra länder har orsakat utfiskning.

Sill som fångas i norra Kalmarsund och norröver kallas strömming och är ju dessutom mindre än storebror sillen.

Förr odlades mycket sockerbetor på ön. Numera handlar det om jordgubbar, potatis, gurkor - och landets hela behov av bruna bönor!

Största delen av svensk gullök odlas här.

Öland är Sveriges mjölktätaste område. Om man med det menar antalet liter producerad mjölk eller antalet kor på en viss yta, vet jag faktiskt inte.

DAG 1
Karlstad - Kristinehamn - Sjötorp - Jönköping/Huskvarna - Kalmar
Efter en kylig morgon, då vi gav oss iväg, blev det en strålande vacker höstdag.

OBS! Som vanligt är alla bilder klickabara för större storlek


I Sjötorp var det dags för en bensträckare och "busskaffe". Det var lugnt och stilla både i och kring Göta Kanal. Bilden är tagen genom bussfönstret, så det blev en del speglingar.


Lunchstopp vid Brunstorps Wärdshus i Huskvarna vackert beäget vid Vättern. Här fick vi en fin försmak av höstens vackra färger på bergssidan. 


Vårt hotell Kalmarsund låg (och ligger fortfarande)  i den gamla stadsdelen Kvarholmen alldeles nedanför det 65 meter höga "Gamla Vattentornet", som stod klart 1900. På 1970-talet hade det tjänat ut och ett tiotal år senare byggdes det om till 11 lägenheter på de 15 våningarna. Utsikten måste vara fantastisk - men de har i alla fall ingen balkong att sitta på och njuta av den... 


I hotellrummen hängde olika förstorade fotografier från 1900-talets Kalmar. Det här är bilkön till Ölandsfärjan år 1954. Så här köade jag och mina föräldrar också, när vi hälsade på min morbror med familj i Kalmar. Ett besök hos dem innebar alltid en resa till Öland.

Fast jag kan ju inte minnas att bilarna var så gamla... Husvagnen där framme med delad bakruta fascinerar mig. Jag kan tänka mig att ägarna var otroligt stolta över den och över att slippa ligga i tält på semestern. 

DAG 2 
Södra Öland: Eriksöre by - Ölands södra udde - Eketorps forntidsby - Triberga - Capellagården - Färjestaden - Paradisverkstaden - Gråborgs fornborg

Så var det då dags för skördefesten! Under tre dagar slår hela Ölands näringsliv upp portarna och hälsar gästerna välkomna att titta, köpa, äta och njuta av alla evenemang som bjuds på: utställningar pumpagubbar, konsthantverk, fyrverkerier, eldskulpturer, dockparad, matlagningstävlingar, Fårets Dag och konstnätter bland mycket annat. Det finns garanterat något för alla.

Ölandsbron är 6.072 meter lång och invigdes 1972. Bron har inneburit ett uppsving för hela Öland, befolkningen har ökat och många arbetspendlar till Kalmar. Det fantastiska ljuset (jämförbart med Skagens) på ön har lockat en hel del konstnärer att flytta dit.

   
Kartan visar dagens resrutt.

Eriksöre by har en ca 200 meter lång bygata, där de boende går man ut huse för att duka upp läckerheter och hantverk till försäljning: Obeservera de generösa öppettiderna framför allt på fredagen.


En nostalgisk installation hälsade oss välkomna.


Tänk vad man kan använda gamla kängor till mycket roligt utom att ha dem på fötterna.


Öland har många konsthantverkare och här i byn bor flera av dem. 


Det är populärt att gjuta i betong, så varför inte en stövel av det stabilare slaget.


Här inne var allt till salu - utom Göte.   


Hm - ja - hur hårt ska vi pumpa det? 


Vi har nog aldrig sett så många pumpor som den här helgen på Öland - matpumpor, prydnadspumpor och foderpumpor. Ett fält med mogna pumpor är en fröjd för ögat, men jag lyckades inte fotografera något från bussen.


Vilken fiffig idé! Pumpor kan vara tunga att kånka iväg till bilen. Då kan man anlita en pumpa-taxi. 


Rund och go' pumpanalle med sin honungsburk satt utanför caféet. Hinken bredvid är för fimpar.


Här tiggde man till och med om att få fimpen. 

Har man en överbliven sågbock, kan man dekorera den så här fint.


En gammal BP-station fanns i byn för festen med tidsenligt klädd ägare. Bilen skulle behöva komma in på verkstad...


Gammalt möter nytt - antik barnvagn till vänster och ett modernt exemplar till höger.


Prydnadskål som färgats så att de mest liknade rosor.

 
Naturligtvis fanns det mängder med fantasifullt skapade höstkransar.


På parkeringsplatsen (det fanns flera) stod rader av husbilar - och en enda bil husvagn.


Väderkvarnen har blivit som en symbol för Öland - solens och vindarnas ö. Idag finns drygt 300 kvar av 1800-talets ca 2.000 Mer om öns väderkvarnar kan du läsa här


På strandängarna på Ölands södra udde betade mängder av fåglar, mest kanadagäss. På Ottenby fågelstation har man räknat och ringmärkt flyttfåglar sedan 1946. 2007 ringmärktes den miljonte fågeln - en rödhake.

Fyren Långe Jan på Ölands södra udde är med sina 41,6 meter Sveriges högsta. Den invigdes 1785 och automatiserades 1948.

Eketorps borg ligger på det stäppartade och trädlösa Stora Alvaret. Här fanns en borg runt år 300 e.Kr Mellan 1964-1974 grävdes den ut i sin helhet, Dagens borg har byggts upp på den efter de fynd som arkeologerna gjorde..

Borgen antas ursprungligen ha varit  en religiös samlingsplats men tjänade även som skydd för folk i gårdarna runt omkring i orostider. Husen låg utmed den ca 5 meter höga muren.


När tiderna blev oroligare byggdes borgen ut och folk flyttade dit för att vara i säkerhet. Runt 700-talet övergavs borgen, men orsaken har man inte lyckats komma fram till.


På 1000-talet byggdes borgen upp igen, fick en andra lägre ringmur och blev en befäst garnison.
Nära borgens brunn låg "cenralköket", där soldaternas mat tillagades över en enorm eldstad.

Borgen övergavs för gott år 1240, då Erikarna hade segrat i striderna om den svenska kronon. Försvarsrollen övertogs av de modernare Kalmar slott och Borgholms slott.


MiML och vännen R vid den återuppbyggda Eketorp II. 


En grupp barn och ungdomar visade vilka lekar man roade sig med på den tiden. Kuddkrig är alltså en mycket gammal lek.   


Så bar det iväg norrut till Triberg för ett besök på Ateljé Oldergården. 

 
Även här var det generösa öppettider - på fredagen ända fram till kl. 03 på lördag morgon...


I trädgården stod en man och snidade fram figurer ur en trästock - med motorsåg. Han var skogsarbetare, som hade detta som hobby. Inget av hans alster var till salu. Han hade dem som gåvor till vänner och bekanta på olika högtidsdagar. I stället för en flaska vin och en bukett blommor kanske.


Inne i ateljén fanns mycket vackert konstglas att beskåda. Den här färgen gillade jag. 


Ute på gården fanns ett antal färgglada "kuddar" av betong. Det var ingen som satt på dem - verkade både för låga och för hårda. Men färgen är fin!

I Vickleby besökte vi Capellagården, som Carl Malmsten grundade 1960 för att utbilda bl.a textilkonstnärer och möbelsnickare. Idag har man utbildning även för keramik och ekologisk trädgårdsodling.


Det här är nog ett resultat av skolans utbildning. Figuren har skira vackra vingar, men armarna ser riktigt skrynkliga ut. Kanske har hon vistats för länge i den starka öländska solen   

MiML var mer intresserad av en sällskapssjuk katt än av änglar med skrynkliga armar.


I trädgården fanns många vackra blommor, men jag fastnade för den här rabatten med tidlösa. 


Vi åkte till "Skansen" i Färjestanden för middag då solen gick ner bakom Ölandsbron. 

Mätta och belåtna fortsatte vi till Paradisverkstaden strax söder om Ölandsbrons fäste.


Där har Eva och Olof Paradis skapat ett centrum för keramik.  Och jag som trodde att namnet hade med Paradiset att göra...


Sista punkt på dagordningen var ett besök i Borgs by med fornborgen Gråborg, som är Ölands största. Nu var det rejält mörkt och vägen fram till borgen och själva borgen var upplyst med hundratals marschaller. 

Inne i byns lador sålde konsthantverkare sina verk och man kunde köpa en kasse äpplen och få dem mustade direkt.


De här hönstavlorna var så charmiga och inte så dyra heller. Tyvärr har vi inga väggar att hänga fler talor på. Men visst är det så - höns är också konst!  


Här syns Gråborg på avstånd. Äldsta delen är från 500-talet och har byggts ut allt eftersom. Idag är den 210 x 160 meter i en elliptisk form. Man har inte hittat några rester av bostäder där. Troligen har det varit en samlings- eller handelsplats.

Vi gick inte närmare för det var så svårt att se, var man satte fötterna i mörkret.

Vi stannade och vände vid ruinen av St. Knuts kapell, som byggdes på 1100-talet. Marschallerna gav inte så starkt ljussken - men väl trolska skuggor över de gamla stenväggarna.

Vid det här laget var vi alla ganska slaka och såg fram mot att tillbaks till hotellet. Utflykten började kl. 9.30 och avslutades strax efter kl. 21. En fantasiskt innehållsrik dag full av upplevelser - men låt mig säga, att vi somnade ovaggade den kvällen.   

FORTSÄTTNING FÖLJER

Dag 4 Rundtur i omgivningarna
Vi vaknade till en mulen morgon, men senare lättade det. Vi insåg ändå, att det ändå inte skulle bli någon längre vandring den dagen.

 
På nordsidan av Idre Fjäll ligger Gränjestjärnen, som är populär bland sportfiskare. En spång leder ner till strandkanten, där det ligger ett stort vindskydd med bänkar och grillplats. Den lilla byggnaden tror vi är ett förråd. Det var låst, så vi kunde inte stilla vår nyfikenhet.

Samma bild som på toppbilden, men de söta ekorrarna såg vi inte just där - de fanns borta vid Idre Fjäll.


Runt tjärnen finns en spångad led och flera sådana här bryggor att fiska från. Precis som i Burusjön kan man hyra båt eller kanot på sommaren.


Eftermiddagen bjöd på en del regn, men när det väl höll upp gav vi oss ut på en lite längre upptäcktsfärd runt området. Det var - hm - friskt. Jackor behövdes - men varken vantar eller mössor.    

 
När det gällde middagen valde vi Toast Skagen på grovt bröd till förrätt.

 
Till huvudrätt tog vi röding som serverades med "smörslungade sommarprimörer, vitvinsås, löjrom och färskpotatis". Det smakade mycket gott - och det fanns mer potatis.

Sen kan man ju fundera på, om den rätten var värd 245 kronor. Det skulle vi ha fått betala, om vi inte hade haft det här "paketet" med fyra nätter inklusive två middagar. Fast då hade vi inte beställt den rätten...

Dag 5 - hemresan Idre Fjäll - Höljes - Karlstad
När vi drog bort gardinen från fönstret, såg vi att vi befann oss uppe i molnen. Lätt fukt i luften när vi packade bilen och gav oss av söderut nerför fjället. Under molnen regnade det...   

På hemresan hade vi växlande och klararde oss undan riktiga regnskurar.
Höjderna i fjärran är Sälenfjällen - mest i moln.


Hemma i Karlstad regnade det rejält, men när det var dags för nedgång, behagade solen visa sig -

som så många gånger förr. Det känns nästan magiskt, att solen bara måste visa att den finns, just när det är dags att försvinna för dagen.

Ja detta var en höstresa som vi är mer än nöjda med och kommer att leva på länge.

Jag hoppas, att ni som har orkat följa med på resan också har haft nöje av den.

Varm kram,

Lambergsfrua 

 

  

DAG 3

Vi vaknade till ännu en strålande solskensdag. Tunna dimmoln låg ner över dalen, men de lättade så snart solen värmde på lite.


Vi tog oss upp till Nipfjället igen, till den Övre parkeringen. Vi hade planerat att gå en led österut, men attans vad det blåste snålt. Faktiskt så snålt att vi vände efter ett tag och tog oss  till Nedre parkeringen som ligger under trädgränsen och därmed lite mer i lä.

Där började vi i stället att gå leden mot Burusjön. Hela området runt Nipfjället och Städjan är naturreservat, så döda och fallna träd får ligga kvar.


Även om det här området anses vara Dalarnas mest lättillgängliga fjäll kan jag inte påstå att naturen alltid är kompatibel med besökarnas eventuella ledskavanker. Stenar och ett otal rötter bildade en vacker men ack så knagglig och förrädisk matta - vi vände om, innan vi nått målet.   

 
Men skam den som ger sig! Vi ville till Burusjön och vi kom dit också - med bilen...

 
Det här måste vara ett paradis för sportfiskare. På flera ställen finns fina ratsplatser med bänkar, bord och grillar där man kan tillaga sin nyfångade fisk - t.ex röding, öring, abborre eller gädda. Skulle man ha dålig fiskelycka, duger nog grillarna bra till korv också.  


Tänk så vacker en gammal stubbe kan vara - silvergrå klädd med lingonris och mossa.


På Idre Fjäll finns ett rundturståg som körde sista turen för säsongen just den här dagen. Vi var vid hållplatsen i god tid för att få en plats och helst en bra sådan också. 

Döm om vår förvåning, när loket visade sig vara en blå traktor och lokföraren en trevlig ung kille med rejäl mullbänk innanför överläppen. Och ännu mer förvånade blev vi, när det visade sig, att vi var de enda passagerarna!


Vi fick en knapp halvtimmes resa runt hela området, där man självklart får bättre utsikt ju högre upp man kommer. Här är vi vid Söderbackens pist bredvid Pernilla Wiberg Hotel - fast härifrån såg man bara taket


Eftersom två middag ingick och vi var där i fyra dagar, valde vi att spara de där middagarna till slutet av vår vistelse. Vi fick rätter välja från sommarmenyn. Först en blini med löjrom och creme fraiche - och lite rödlökshack och gräslök. Oj, jag höll ju på att glömma att citronklyftan.

Huvudrätten blev en Wallenbergare på älgfärs och därtill rårörda lingon, sockerärter och färskpotatis.

SISTA DELEN KOMMER SNART!

   

Varje höst försöker vi komma upp i fjällvärlden för att njuta av höstfärgerna. Vårt favoritmål ar då Idre Fjäll, men även Funäsdalen står högt på den listan. Sommarsäsongen på Idre Fjälls anläggning slutar i mitten av september och då stänger det mesta. Receptionen däremot är öppen några timmar varje dag och man kan fortfarande hyra stuga eller lägenhet.

Det är många som gillar att vandra i fjällen även under eftersäsong - men det gäller att passa på. Vädret kan vara nyckfullt däruppe.

 
För tre år sedan kom vi sista veckan i september och överraskades av säsongens första snöfall. Det blev inte alls var inte alls som vi hade tänkt oss - men lite spännande ändå. Och mycket vackert.

Den här sommarens sista öppetvecka hade Pernilla Wiberg Hotel ett erbjudande, som vi nappade på - bo fyra nätter och betala för tre. I priset ingick då även två tvårätters middagar i hotellresturangen, förutom frukosten förstås.

DAG 1 KARLSTAD - HÖLJES - IDRE FJÄLL

Vi gav oss iväg norrut förra onsdagen i hyfsat väder och stannade för fika i Höljes, som ligger långt upp i Nordvärmland. Den lilla byn med ca 150 invånare, har gjort sig vida känd bland motorintressade personer. Här anordnas nämligen EM i Rallycross varje år den första veckan i juli. I år slog man faktiskt publikrekord - över 29.000 besökare!

Vid Höljes Lanthandel sitter Finnskogatrollet på sin stubbe och spelar dragspel. I stubben finns Höljes Turistbyrå, där man även kan köpa t.ex fika, våfflor eller en lätt lunch. Kläder och diverse annat fanns också i den innhållsrika lilla boden, som nu var öppen de sista dagarna för säsongen.

Plötsligt närmade sig ett par gubbs i NCC-kläder. "Vad gör löst folk så här långt hemifrån", sa den ena glatt leende och då såg vi - det var ju vår granne i huset bredvid med en arbetskamrat! NCC har ett flerårigt arbete därupp med att förstärka Höljesdammen. Eftersom det är ca 20 mil hem till Karlstad blir det veckopendling för hans del.


Idre Fjäll bjöd på sol. När vi bokade "paketet", beklagande receptionisten att det bara fanns några rum med balkong kvar. Bara med balkong? Något annat hade vi inte tänkt oss, så vi var helnöjda. Visserligen blev det ganska varmt där på balkongen, men skönt ändå. Det är Mannen i Mitt Liv som står däruppe i sin gröna skjorta. 


Senare tog vi en promenad runt området (som blir större för varje år) och bestämde oss för att spela minigolf. Banorna ligger delvis på en terasserad sluttning. En älg övervakar den nedre delen - men vad är det för bana där till vänster som slutar inne i ett litet hus? Jo, det är björnidet!

 
MiML lät sig inte skrämmas av björnfamiljen utan klev modigt in för att slå bollen. Dessutom såg han ju att mamma Björn sov så gott...


På kvällen satt vi på balkongen och njöt av solnedgången över de norska fjällen.

DAG 2 NIPFJÄLLET
 
I strålande sol körde vi upp mot Nipfjället, som ligger ca en mil norr om Idre Fjäll. Höstfärgerna hade kommit.

Berggrunden här är kvartsit.  Vid nedre parkeringen ligger Nipfjällstugan, som är olåst året runt. Där finns rustikabänkar och bord, ved och kamin, fritt att använda för den som så önskar. Det finns också en sopborste och skyffel. Man förväntas lämna stugan i gott skick. Det var mycket prydligt, när vi tittade in.

 

Här härskar Niptrollet och det gäller att vara rädd om hans domäner. Annars blir han både arg och ledsen.  Niptrollet är han till höger, nej vänster menar jag. 

Den 3 km långa vägen upp till Övre parkeringen kallas Trollvägen och är med sina 1003 meter över havet Sveriges högst belägna enskilda väg. På ett ställe föreslår Niptrollet att man ska stanna bilen och lägga ur växeln. Bilen börjar då sakta rulla - uppför backen! Rena trolleriet - eller en präktig synvilla.  

Fjällbjörk, dvärgbjörk och diverse ris ger höstfärger åt omgivningarna. Dvärgbjörk kallas ibland för fredagsbjörk. Enligt en skröna ska Jesus ha blivit piskad med björkspön på Långfredagen. Det gjorde Gud så arg, att han förbannade björken. Alla nya björkar skulle bli dvärgväxter, som man inte skulle kunna bli stora nog att göra spön av.

Man vet inte varifrån den här skrönan kommer och någon sanning kan det knappast finnas i den - det växer nämligen inga björkar i Palestina.


Städjans karaktäristiska topp är lätt att känna igen. Den är 1131 meter över havet. Gudarnas boning och världens högsta berg, ansåg Olof Rudbeck på 1600-talet. En åsikt som har reviderats under åren...

Mer intressant är kanske det faktum, att Richard Dybeck hade just Städjan och dess omgivningar i tankarna, när han skrev "Du gamla, du fria, du fjällhöga nord. Året var 1844.

Nej, vi travade inte upp på toppen den här gången utan nöjde oss med en led längsmed fjället i stället.

Nipfjället anses vara Dalarnas mest lättillgängliga fjällområde. Allt här i världen är realtivt. Den här leden var allt bra mycket stenigare och knaggligare, än vad som syns på bilden. Då är det skönt med stavar, så man kan hålla sig på rätt köl.   


Vad de blåa är för bär vet jag inte, men de röda ser ut som lingon. Vackra var de i alla fall.


Fikapaus vid Nipfjällstugan med utsikt bort mot Städjan.

   
På kvällen åt vi Pizza Calzone på Askes pizzeria vid Torget. Efter att just ha läst Mats-Erik Nilssons bok "Saltad nota", där krogmatens och snabbmatens innehåll hårdgranskas, ville jag inte ens tänka på vad det var vi åt - men gott var det. Dukens brokiga tryck bestod av ett antal öletiketter.

Medan vi sedan satt på balkongen gick solen ner...

 
...och månen gick upp - men den hängde inte kvar i tallen så länge. Vid det laget hade vi sökt oss in i stugvärmen

FORTSÄTTNING FÖLJER    
 

För en tid sedan visade jag ett foto från min 7-årsdag, då jag fått en ny skolväska i present.


Exakt 68 år senare firade jag min födelsedag tillsammans med nära och kära hemma hos Dottern och Svärsonen. Bara käre Barnbarnet saknades. Han hade börjat sina studier i Göteborg och kunde inte komma ifrån. Present hade jag fått av honom, innan han försvann söderut. Nånga andra fina presenter fick jag också.

Den här gången fick jag också en axelväska, men av snyggare design och kvalité. Och håll med om att färgerna är helt suveräna - helt klart mina färger.

Varm kram,

Lambergsfrua   

Ännu en fin och skön sensommardag, som vi kände att vi bara måste ta vara på. Städningen kan vänta och likaså fönsterputsen. Det är inget som springer bort - även om man skulle önska det ibland.   

Cirka 5 km från centrum vid Zackrisdalsudden har kommunen låtit bygga en delvis spångad led längs Grundvikens strandkant. Dottern, Svärsonen och Sonen gick där i lördags och rekommenderade varmt den lilla utflykten. Sagt och gjort.

Zackrisdalsudden har bebyggts med lyxiga och sjönära villor, där båtplats ingår i köpet. Här finns också en stor gemensam brygga, allaktivitetshus, fin sandstrand och vedeldad bastu. 


Mannen i Mitt Liv gillar att ta sig ut i naturen utan att behöva skutta över stock och sten. Nåja, skutta och skutta - det gör väl ingen av oss två längre. På flera ställen har man byggt sittplatser, där man kan äta sin matsäck eller bara sitta och njuta. MiML tyckte att det stabila räcket var nog så bra att luta sig mot.

Man har gått varsamt fram vid byggandet och inte avverkat fler trän än absolut nödvändigt. På flera ställen har man istället gjort plats för befintliga trän. Sån omtanke om naturen uppskattar jag  och
det kändes nästan lite rörande.


Vi fick sällskap av flera sländor, som tydligen trivdes i den go'a solvärmen.

  
Grundviken gör skäl för sitt namn. Det är mer vass än vatten där, om man så säger. Härligt för diverse fåglar. Här ser man också tydligt hur den spångade leden smyger sig runt och över klipporna.


Bitvis kändes det som att gå i en trollskog. Det doftade gott och var alldeles tyst. Det kändes inte alls som att vi var nära en stad...

Jag hoppas att ni alla har en bra dag oavsett väder.

Varm kram,

Lambergsfrua   




 

Den sköna sommaren  har övergått till sensommar. Flickan har fått vara på sommarstället hela sommaren, trots att föräldrarna inte varit lediga. En kvinnlig vän till familjen har fått vara där med sina två små pojkar mot att hon sett till Flickan. Ett arrangemang som fungerar. Rosorna i trädgården på sommarstället har blommat ut, jordgubbarna är ett ljuvligt minne blott, men plommonträdets grenar dignar av söta guldgula frukter. Flickan plockar direkt från trädet, äter nöjt och spottar ut kärnorna i rabatten bredvid i hopp om att ännu ett plommonträd ska komma upp.

Det är en mycket speciell dag. Hon fyller år, 7 år närmare bestämt och ska börja skolan om bara några dagar. På morgonen har hon fått födelsedagsbricka på sängen, en kopp varm mjölkchoklad och mammans hembakta tårta. Och paket förstås.
I paketet ligger en skolväska! Rutig som hon har önskat. Väskan har ljus skinnkant och läderknäppe.
Flickan är förtjust, dricker upp sin choklad och äter tårtan. Det är egentligen en sockerkaka gräddad i vedspisens ugn i en stekpanna. Mamman har delat kakan i två delar, brett hemlagad äppelmos på den undre botten, tryckt fast den övre delen på moset och sedan siktat florsocker på.

Flickan klär på sig, hänger skolväskan över axeln och går ut i solskenet. Väskan har hon på sig hela dagen. Det finns inget i väskan ännu, men hemma i stan finns redan ett fint pennskrin i trä. Locket skjuter man åt sidan och dår ligger en blyertspenna och suddgummi. Det är stort att börja skolan och hon ser fram mot det med både förväntan och lite oro - som barn har gjort i alla tider.

Hennes faster Dagmar med man är på besök från Malmö och det är hennes arm, som syns på bilden. Hon har inga egna barn. Hon leker gärna med Flickan, som trivs i hennes sällskap.

Flickan har skolväskan på sig hela dagen och på kvällen, när hon ska sova, lägger hon väskan på stolen bredvid sängen. Det kommer att blir det första hon ser, när vaknar nästa norgon.

Önskar er alla en fin dag!

Varm kram,

Lambergsfrua   

Käraste Barnbarnet har flyttat hemifrån och med hjälp av föräldrarna skapat sitt första hem, en liten etta på 20 kvm med kokskåp, dusch och toa. Mer behöver man ju faktiskt inte.
Minns att min egen första lya faktiskt var 2 kvm mindre och jag tyckte den var mysig.


Sovhörna - en tvättbjörnskudde är ett måste i varje hem.   


Myshörna  - nästan så man kan vila fötterna på sängen.

 
Teknikhörna - man kan ligga i sängen och glo och gejma. Ja visst ja, vid skrivbordet kan man plugga.


Kökshörna - här ska kokas pasta i parti och minut. 

 
Bokstöd av det tuffare slaget.