Idag har det regnat och blåst en hel del men vid middagstid bröt solen igenom lite grann.

Det är öppet vatten och fortfarande ligger tre båtar kvar vid sina bryggor

Förra året vid den här tiden var det is på Tjärnen. Det kom mängder med snö med stora trafikproblem som följd.

"Idag vi första ljuset tänt i stilla helig tid advent..." . Så sjöng alltid barnen i min skola, när vi firade första advent fredagen innan. Det skedde vartannat år i Kyrkan och vartannat år i Missionskyrkan. Det gällde att fördela gunsterna rättvist i en bygd, där de olika kyrkorna har en stark position i samhället.

Ortens dagmammor bad att få komma, liksom en del föräldrar, mor- och farföräldrar. Ingen nekas komma till en kyrka, men då räckte den lilla församlingskyrkan inte till längre, utan vartannat år firades dagen i Församlingshemmet. Där fanns plats för alla intresserade.

En flicka och en pojke bland de äldre eleverna hade det hedervärda uppdraget att stå där framme och tända ljusen i adventsljusstaken ett och ett och läsa en dikt till varje ljus. Det var nervöst för dem båda två, kanske mest ändå för den som höll i tändsticksasken.

Tänk att det ska vara så svårt att tända en tändsticka och sedan få den att brinna ända tills ljusveken har tänts! Ändå förberedde vi alltid väl genom att ha tänt ljusen en första gång, så att de skulle ta sig direkt.

Jag minns med värme den pojke, som ett år skulle tända första ljuset. Han öppnade tändsticksasken med lätt darrande händer och repade tändstickan mot plånet gång på gång, utan resultat. Spänningen steg bland kamraterna, det var knäpptyst i salen förutom raspet av tändstickan. En av lärarna var på väg till undsättning, då  "flickan med verserna" resolut tog asken - och lyckades tända direkt! De andra tre ljusen tände sedan pojken utan problem, när det blev så dags. Men så piiinsamt, han tyckte det var att inte ha kunnat tända det första ljuset.

Efter traditionsenlig sång och musik bjöds alla på saft (kaffe till de vuxna), pepparkakor och lussekatter. De senare utan saffran, eftersom det är vanligast där i trakten. Lite trist tycker jag, som gillar saffran.

I går hade vi besök från Stockholm av en två-årig Liten Dam och hennes föräldrar. Föräldrarna är vänner till Dottern och Svärsonen, som också är Lilla Damens stolta gudföräldrar. Vi känner också Lilla Damens föräldrar, men det var första gången vi träffade Lilla Damen i egen hög person. Vi var bortresta förra gången de besökte Karlstad.

Vi bjöd på den tyska julkakan Stolle eller Christstolle. Det är en variant på fruktkaka,
fullproppad med marsipan, russin, mandel, kanderade pomeransskal och annan torkad frukt.

Kakan täcks vanligtvis med florsocker för att likna det lindade Jesusbarnet, därav namnet Christstolle.

Lilla Damen gillade varken yoghurten eller kakan, som hennes mamma bjöd henne. Däremot gillade hon Jesusbranets vita lindor.  Hon stack fram ett litet finger mot pudersockret och slickade förnöjt av det. MiML skrapade då av lite av "klädseln" och la bredvid kakan, så Lilla Damen kunde ta lite mer. Han vet hur man gör sig populär hos damerna, både stora och små *he he*.

Vi hade en trevlig stund tillsammans och när Lilla Damen lämnade oss för vidare äventyr i Öhrnboet, var duken mer vit än röd och Christstollen i det närmaste "avklädd" - men det gjorde absolut ingenting.  

Dagens korta stunder med solglimtar blev det inte mycket med, men ett vackert skådespel blev det ändå, när solen förvann för gott denna dag. Inte storslaget eller magnifikt - men vackert.

Önskar er alla en riktigt bra fortsättning på årets första advent!
Soliga och vama kramar,
Lambergsfrua   

PS Av ren egoism hoppas jag att det spöregnar och blåser småspik i morgon, så folk håller sig inne när vi ringer för jobbet - *fniss* DS