Tänk, just idag är det exakt 50 år sedan jag steg ut genom porten på Småskoleseminariet i Strängnäs som nybakad lärare. Förstaårseleverna, som vi var faddrar till, bildade häck med blomsterklädda pekpinnar. De överlämnades sen som present.
Rektorns tal dessförinnan minns jag mycket väl - nåja, en del i alla fall. Jag minns det, som jag tyckte var klokt och riktigt.
"Säg aldrig att ni nu är färdiga lärare, för det är ni inte!
Ni har tagit en examen och därmed fått en bra grund att stå på i er undervisning - men färdiga lärare blir ni aldrig! Fortsätt att utbilda er, läs facklitteratur, var öppna och intresserade!
Stanna inte heller på den första tjänst ni får!
Det är så lätt att stelna i mönster. Se till att byta skola åtminstone tre gånger under er karriär!"
I ungdomligt övermod, tyckte jag nog i alla fall, att jag var färdig lärare och inte skulle jag byta skola inte.
Hur det blev? Jo, jag har vidareutbildat mig och gått ett otal kurser under årens lopp, för att det har varit spännande och roligt. Bytt arbetsplats har jag också gjort.
Första tjänsten i Ösmo hade jag i fyra år och fick bland annat pröva på att arbeta i hjälpklass. Sen blev det egna barn och flytt till Nynäshamn. Där blev jag kvar i sju år på två olika skolor med vanlig klass och skolmognadsklass, innan MiML och jag sveptes med av Gröna Vågen ner till Västergötland. Där blev jag kvar i trettio mycket innehållsrika år.
Rektorn visste nog vad han talade om!
PS Den där pekpinnen, som jag fick - den slog jag sönder mot katedern en gång, när jag ville poängtera något viktigt, som jag sa... Hm.. jo... l-i-t-e arg var jag nog DS
Önskar er alla en fin dag!
Soliga kramar,
Lambergsfrua
Ingrid
30 maj 2011 11:48
Grattis till de 50 åren!
Jag drömde också om att bli lärare och sökte in till lärarhögskolan ett par gånger, men mina betyg räckte inte till, så den drömmen gick inte i uppfyllelse. Sista gången jag sökte var faktiskt Åke och jag förlovade och när det inte gick den gången heller så fick jag bli bondkärring, inte det sämsta precis ;)
Kram Ingrid
http://stenstugu.com/wp
Lambergsfrua
30 maj 2011 17:37
Tack Ingrid!
Drömmar måste man få ha, även om inte alla går i uppfyllelse. Konstigt nog var det ett yrke, som jag ens hade funderat på. Jag hade lite vaga planer på receptarie, men tvekade för matten och kemin
Det var en kurskamrat på lanthushållsskolan, som uppmuntrade mig att söka, så det gjorde jag - och kom in! Alla sa, att man måste söka några gånger, innan man lyckades, så jag var helt lugn vid proven. Jag var ju bara där för att visa upp mig inför nästa års prov och intagning. Och sen rullade det bara på och här sitter jag nu 50 år senare. Konstigt egentligen hur livet kan gestalta sig.
Jag tor du har varit en helt strålande duktig "bonnkäring" - jag skriver bara med ett r för det låter rarare, tycker jag ;)
Önskar dig en skön kväll!
Solig kram!
Lasse
30 maj 2011 13:09
Underbart fängslande läsning. Fortsätt gärna och berätta fler anekdoter från ditt liv. //Lasse
Lambergsfrua
30 maj 2011 17:28
Tack go'a du för dina positiva kommentarer.
Varma kramar!
yvonne
30 maj 2011 18:15
Haha, pekpinnar, ja...en och annan har nog rykt för nån lärare genom åren ;) I Ösmo bor min bror! :)
(Mitt bloggnamn, alltså jag skulle vilja byta själva bloggadressen, inte det som heter "Om blommor..." Få se om jag får till det! I morgon kanske jag tar en tur runt Lamberget! Ska nämligen till Tormestad och fota lite ;)
http://www.yvonneeblogg.blogspot.comco
Lambergsfrua
30 maj 2011 21:55
Ja du, den delen har jag ingen kunskap om alls. Hoppas du får till det, som du vill. Vad kul att du har en bror i Ösmo. Vi bodde först på Mejerivägen och byggde sen på Björkvägen.
Jag tror det var dålig kvalité i mon pekpinne =D
Jag får hålla koll efter en blå ryggsäck i morgon då, när jag är hemma. Vi har lite ärenden att uträtta, men man vet aldrig om jag har tur att se dig ;)
Ha det gott!
Kram,
Ruth
30 maj 2011 23:44
Så nu har du 50 års jubileum, hur skall du fira det ? Lite gott vin och en god köttbit i dom nya stolarna på altanen kanske ?
Kunde du ta en så hårda ord så pekpinnen gick i tu, så skapade du dig nog lite respekt inför klassen. Ja det går många rykten och segen om dessa pinnar som var tänkt bara för den svarta tavlan.
Vackra Valmoblommor.
Kram och god natt !
http://bernamis.bloggplatsen.se
Lambergsfrua
31 maj 2011 11:12
Ja, kan du fatta att det gått så många år! Jag tycker det är lite svårt att greppa, men så är det. Vi firade med kycklingfilé och ett glas rosé på balkongen - så du gissade nästan rätt, Ruth =D
Ha ha, jag är en ganska lugn person, så de gånger jag höjde rösten ordentligt blev det knäpptyst i klassen. När jag dessutom dunkade pekpinnen i katedern så den gick av blev förvåningen stor. Man skulle ha kunnat höra en knappnål falla - och ingen fnissade. Inte förrän jag själv brast i skratt...Jag fick senare en ny pekpinne, som Sonen snidade till i träslöjden. Den var bra att peka på planscher och kartan med - men jag slog den aldrig mer i katedern =D.
Ha det gott!
Soliga kramar,