Usch vad jag har varit dålig på att blogga de senaste dagarna. Jag tycker inte att tiden har räckt till - och när den väl gjort det, har jag varken haft lust eller ork.

Jag vet inte om ni minns, att jag för några veckor sedan skrev om Ett oväntat besök - en polispiket, som stannade alldeles nedanför vår balkong sent på kvällen gjorde oss väldigt undrande.

Nu har vi fått en förklaring, som är mer än sorglig. De fyra poliserna kom med dödsbud till en av våra go'a grannar. Sonen hade hittats död i sin säng till synes lugnt sovande. Det som upprör både familjen och oss andra är, hur man från polisens sida hanterade den här känsliga situationen. Försök tänka dig in i situationen - det ringer på din dörr kvart över elva på kvällen. Du öppnar och utanför står fyra poliser i full mundering för att berätta detta tragiska för dig. Varför så många? Varför i uniform? Och varför fanns ingen präst med? Oavsett om du är troende eller inte, kan en präst säkert ge en helt annan tröst och stöttning, än vad uniformsklädda poliser kan - hur gärna de än vill. Familjen upplevde dem som skrämmande.

Begravningen var igår och familjen är fortfarande som i dvala. "Sorgen är ofattbar", sa mamman, "men värst är sättet vi fick beskedet på". Vi förstår frustrationen, men kan ändå aldrig riktigt sätta oss in i deras situation.

Jag hoppas bara innerligt, att jag aldrig någonsin ska behöva uppleva något liknande.

Dags att ta en säng på ryggen.

Mina varmaste kramar till er alla,
Lambergsfrua