När Mannen i Mitt Liv och jag hade varit gifta ett år, skulle vi naturligvis fira det med något gott att äta. MiML erbjöd sig chevalereskt att skaffa något lite extra till middagen. Strålande glad återvände han sen till hemmets lugna vrå med två paket i en kasse. Förväntasfull öppnade jag kassen och vecklade upp det första paketet - där låg en rejäl klutt hemkokt  rotmos! ??? Lite mindre förväntasfullt vecklade jag upp det andra paketet och fann - en ring med gråblek fläskkorv.???

Jag stirrade oförstående på det där orange kladdet och korvringen?????  

Med ett lyckligt leende och strålande ögon förklarade Mannen i Mitt Liv, att detta hade han inte fått på hela året och faktiskt längtat efter lite då och då. Visst skulle det bli gott!   

Låt mig bara säga, att det var ljusår från, vad jag hade tänkt mig.
Den enkla anledningen till att vi inte hade haft rotmos och fläskkorv på middagsbordet under vårt första år som gifta var, att jag inte är särkilt förtjust i den maträtten.   

När jag nu såg MiML:s  lycka över den här hemlagade, rejäla husmanskosten, började jag gapskratta. Kontrasten mot vad jag tänkt mig och det som låg där på diskbänken var så total.   Förvånat undrade han, vad som var så roligt. Jag hade ju inte sagt vad jag ville ha. Han hade fått fria händer - och jag förklarade. Då föll poletten ner - aha, hans kära hustru gillade inte rotmos och fläskkorv!   

Men vi dukade fint och tände ljus - och avnjöt vår bröllopsmåltid under god stämning. Det blev lite romantiskt trots allt.

Sen har det blivit tradition. Den 23 december äter vi alltid rotmos, men har bytt ut fläskkorven mot köttkorv. Faktum är att på vår silverbröllopsdag hade vi middag för släkt och vänner och bjöd på  - "hemstampad" rotmos och köttkorv! Gissa om det blev en härlig stämning med många glada skratt vid den middagen.  
Önskar er alla en riktig trevlig Dan för Dan!