Mulet och -12 i morse, men när det var dags för soluppgång, gläntade solen på molngardinen och kikade fram med de mest fantastiska färgspel man kan tänka sig - och då var jag och MiML på bilverkstan utan kamera   . Jag som alltid brukar ha kameran i fickan, men nu hade jag tagit ur batteriet för att ladda, för vad kunde väl finnas att fotografera en tidig morgon vid en bilverkstad?

Ena bakljuset var nämligen trasigt och på vår Mitsubishi krävs det tydligen en utbildad bilmek med specialverktyg för att ta sig in och byta en helt vanlig lampa. Man kan bli mörkrädd för mindre. Bildesigners i alla ära, men inte ser de till det praktiska i första hand, inte.

I Karlstad är den så kallade dagen nu 5 timmar och 58 minuter lång eller snarare kort och det är inte mycket att tanka D-vitaminer på. Men nu har det vänt! 

Om en stund kommer kära Dottern med sin lilla familj hit för lite förjul med klappar - och årets rotmosmiddag    Rotmos en dag för tidigt, men det har sin randiga skäl och rutiga orsaker. I morgon har vi inte en möjlighet att äta rotmos - för då är vi allihop på Gran Canaria.

Vi saknar hennes käre Storebror, men vi får ta en repris i början av det nya året när han blivit av med sitt ryggskott (se föregående inlägg härnedan). Tur att han inte ville följa med till GC, när det nu blev som det blev.

Allt är klart för fest! Bubbelvinet för entré-nasslet ligger på kylning, rotmosen är "stampad", korv och gröna ärtor väntar på värmning och bordet är dukat. Bara att tända ljusen och n-j-u-t-a   

Fotnot: "Nassel" är samlingsnamnet på drinktilltugg av olka sklag allt efter tycke och smak. En bekant introducerade uttrycket för oss på en resa till Teneriffa för många år sen. Vi tyckte det var så bra, att vi tog det till oss direkt.   

Stor varm kram till er alla som tittar in!

Årets upplaga av rotmosmiddagen

I går skulle käre Sonen komma hit från Göteborg för att fira förjul och avnjuta årets rotmosmiddag tillsammans med oss och Lilla Syster med familj. Av detta blev intet. Han drabbades i förrgår av ett så kraftigt ryggskott, att han däckade. Han fick krypa ur sängen för att ta sig till toa och att klä sig själv var helt omöjligt. Smärtstillande tabletter hjälpte inte heller. Idag fick han hjälp med påklädningen och lyckades ta sig till läkare. Att resa till Karlstad var inte att tänka på, däremot fick han en begränsad mängd starka morfinbaserade smärtstillande tabletter som lindring. När han ringde oss vid middagstid, hade de börjat verka och han var vid gott mod trots allt.

Så livet är inte bara en fest - det är en dans på rosor också!  Sa Anna-Lena Löfgren i ett TV-program nyligen.

Varma kramar till käre Sonen och alla er andra som tittar in här!