Lambergsfruas  blogg

Senaste inläggen

Av Lambergsfrua - 11 november 2015 12:28

Idag den 11 november har Mårten (Martin) namnsdag. Mårten firas till minne av helgonet Martinius. Han var en romersk soldat, som inånarna i staden Tours vill ha till biskop. Det ville inte Martinius, så han gömde sig i ett gåshus. Gässen var inte särskilt lojala utan avslojade honom med sitt kacklande.
Detta hände den 11 november år 371. Och så blev han utnämnd till biskop i alla fall.

Därför är det tradition att äta gäss på Mårtensmäss, som ett slags kollektivt straff för de kacklande förrädarna i Tours. 
Första gången firandet omtalades i Sverige var redan 1557 på Södertörn. Högtiden firas numera främst i Skåne och på liknande sätt i Danmark och i Tyskland.


Här söker en 16-årig Lambergsfrua försiktigt ta kontakt med en gås i Skanör - mycket försiktigt, för de är oberäkneliga och kan nypas ordentligt.

Med en matglad pappa från Skåne gick det inte att hoppa över Mårten Gås-firandet, även om han hade flyttat till Stockholm.

Lördagen närmast den 11 november bjöds familjens vänner in på gåsamiddag. Mamma skaffade en gås, som hon tillagade efter konstens alla regler. Självklart serverades svartsoppa som förrätt, men den avstod jag så gärna från. Soppa på blod! Nä tack! Men gästerna lät sig väl smaka och det var glada och trevliga fester.

Ärligt talat hade jag inte så mycket till övers för gåsen heller. Det var en förskräckligt fet fågel – men såsen var jättegod till nykokt potatis. 

Varm kram,
Lambergsfrua - som föredrar kyckling
  


ANNONS
Av Lambergsfrua - 9 november 2015 16:02


 
I går var det hela 50 år sedan min mamma dog, bara 65 år gammal - och det är inte gammalt. Självklart sörjer jag henne inte längre, men visst saknar jag henne. Jag kan sakna, att jag inte hade henne att prata med och rådfråga i mångt och mycket, framför allt när barnen var små. Jag kan sakna att vi berövades förmånen att få umgås som vuxna. Jag kan också sakna att mina barn aldrig fick uppleva glädjen över att ha en mormor (eller farmor för den delen). De minns henne inte alls och det är lite sorgligt. 
Men jag minns henne med värme och glädje och med ett leende på läpparna.   
Varm kram!
Lambergsfrua  
  



ANNONS
Av Lambergsfrua - 4 november 2015 13:00

Jag är mer aktiv på Facebook än här på bloggen. Det beror mest på att jag upplever Facebook som enklare på alla sätt. Dessutom får man oftast respons från sina vänner ganska direkt,  om så bara med ett "gilla". Och det gillar jag. Dessutom skriver jag där för en relativt begränsad skara vänner och bekanta, medan bloggen verkligen är en öppen bok.

På Facebook kommer det lite då och då¨olika "utmaningar". Nyligen fick jag utmananingen att visa en höstbild 7 dagar i rad och sedan skicka utmaningen vidare. Tänk så många vackra höstbilder alla inblandade delade med sig av!

Nu senast har jag utmanats att under fem dagar visa en bild, som är minst 15 år gammal  och sedan skicka utmaningen vidare. Så roligt jag har haft, när jag tittat i våra gamla fotoalbum! Jag började inte med lite digitala bilder förrän 1999.


Ett av mina bidrag i den utmaningen blev fotot av Mannen i Mitt Liv och mig på en båtutflykt i Turkiet 1990. En fantastisk upplevelse - trots att det var smällhett de där två veckorna.

Idag är det grått här, men vi får en god vän på besök om en stund - med andra ord blir det en bra dag!
Varm kram,
Lambergsfrua  
  
 

Av Lambergsfrua - 24 oktober 2015 17:15

Idag regnar det och det var dags att spänna upp paraplyerna igen.


Den här bilden har jag visat förr, men jag visar den så gärna igen, för jag tycker om paraplyerna med sina glada solar. Den solen har designats av Lilla Spöket Labans skapare Karlstadbon Lasse Sandberg och har varit stadens symbol och varumärke sedan 1989. Ja, Spöket Laban skrev han förstås tillsammans med hustrun Inger.


Igår var Mannen i Mitt Liv och jag på konsert och lyssnade/tittade på "Gospelrock - ett stycke amerikansk musikhistoria" presenterad av Annika Modeen och Bertil Österberg. Bertil har vi hört många gånger förr och gillar högt och rent, medan Annika Modeen och Jobakören var nya bekantskaper för oss. Trevliga bekanskaper visade det sig. Det var en afton fylld av enorm sång-, spel. och dansglädje. Fotografering var förbjuden, så jag kan tyvärr inte ge några foton utan använder mig av programhäftet.

 
De medverkande presenterade gospelns ursprung hos slavarna på bomullsfälten i den djupa Södern Sångerna gav hopp om ett bättre liv i en annan värld. Man sjöng utan istrument och ofta växelsånger.

Ur gospeln växte sedan småningom fram jazz, soul, blues och rock. Mycket av dagens moderna musik har sina rötter i just gospeln.


Jag bifogar musikhistorien, så som den berättades för oss av en kunnig och bitvis humoristik konfrenciér - även om jag misstänker att inte många av er orkar läsa igenom till sista raden. 


Här har vi musikvalet, musik som framfördes med värme och stort engagemang. Bertil hade flera solonummer och spelade både gitarr och trumpet med bravur. När han och hela ensemblen drog igång "When the saints..." klappades det taktfast i bänkraderna och själv hade jag svårt att sitta stilla - men hur skulle det se ut med en gammal tant skuttande i bänkraden - he he.

"Satchmo" med sin trumpet var en av mina stora favoriter i tonåren. Jag hade egentligen inte några direkta favoriter, men Ludde "Satchmo" Armstrong med When the saints och Blueberry hill var i topp för mig. Och så Elvis förstås...

Joba Gospels entusiastiska ledare Marita Schollin var en fröjd att se. Hon gav sig totalt hän åt musiken och kunde inte stå still en enda sekund där på scenen. Hon studsade, knäade, skuttade och eldade sin trupp, förlåt kör, till stordåd. Henne skulle jag vilja se i Körslaget om det kommer tillbaks i TV nån gång.

Väl hemma igen satte vi oss en stund på balkongen med ett glas vin och pratade om, vad vi hade upplevt. Vi var så genomnöjda och smått lyriska båda två - och så glada att vi verkligen köpte biljetter och masade oss iväg till den här konserten.


 
Träden blir allt kalare, men än har vi färgprakt utanför sovrumsfönstret.

Önskar er alla en skön forttsättning på den här helgen.
Varm kram,
Lambergsfru 
  

   


Av Lambergsfrua - 21 oktober 2015 08:00

 
I dag fyller min barndomsvän
sedan förskoleålden år. Mannen i Mitt Liv och jag bugar och bockar och gratulerar och hoppas det blir en riktigt bra dag!

 
Självklart får hon en bukett av favoritblomman också.

Varm kram till vår vän - och till er andra besökare här.
Lambergsfrua 
  


Av Lambergsfrua - 20 oktober 2015 17:30

 
Ja, nu är det inte
vi som har bytt till vinterskor utan Silverpärlan. Vi har haft flera frostnätter i rad nu, så det kändes dags. Sommarskorna är tvättade och incheckade på däckhotellet, där de får vila till våren.

Den senaste veckan har bjudit på soliga dagar. I söndags var vi bjudna till Dottern och Svärsonen på en lätt lunch i solen på deras altan. Tänk att kunna sitta ute långt in i oktober utan att frysa!

I det fina vädret passade vi på att montera upp vår ljusslinga på balkongräcket. Nejdå, vi har inte tänt den och tänker inte heller göra det på ett bra tag ännu. Det är bara så skönt att kunna göra det arbetet utan att behöva bli valkänt och stå där huttra. Det kallar jag att vara förutseende.

Önskar er alla en bra fortsättning på den här dagen.
Varm kram,
Lambergsfrua
   


Av Lambergsfrua - 17 oktober 2015 12:15

Vädret har varit helt strålande den här veckan och vi har passat på att göra små utflykter i omgivningarna. Häromdagen stavtravade vi till naturreservatet Göteborgsudden, som inte alls ligger i Göteborg utan väster om Karlstad centrum, granne med området Zakrisdal.

Torpet byggdes på 1800-talet av Skräddarmästare Zacharias Stenstöm, ägare till  Zachrisdals gård. Fast han kom egentligen inte från Götborg - utan från Marstarnd!


Stigen är lätt att gå på och går delvis genom skog. Jag tror att det är aspar, som är så lysande gula i solskenet.



Längst ute på udden finns en rejäl spång som leder ut till ön utanför. Lättillgängligt både för rullstolar och rollatorer. Det gillar vi, även om vi inte har behov av de hjälpmedlen. Inte ännu i alla fall...

 
På ön har man fri sikt ut över Vänern, fast inte lika öppet som på Hammarös sydspets. Det är mäktigt att se vatten så lugn och stilla.

På 1930-talet fanns här flera sommarstugor, men idag syns  bara resterna av en del husgrunder. Området blev skyddsområde, när Zakrisdals ammunitionsfabrik byggdes i närheten 1941 och stugorna fick överges. 1994 las fabriken ner, men några stugor har inte byggs upp där. 

 
I den lilla viken är det svårt att avgöra, vad som är vass och vad som är spegelbild av vass.

Vi avslutade vår utflykt med lunch på IKEA.

Varm kram,
Lambergsfrua
  




 

Av Lambergsfrua - 16 oktober 2015 12:15

I veckan tog vi oss ut till grannkommunen Hammarö, som ligger söder om Karlstad omgiven av Vänern. Där kan man traska ända ut till sydpetsen vid Skage fyr och bitvis njuta av en obruten horisontlínje.


Från parkeingen tar man sig dit ut via en delvis spångad led. Härute ligger också en fågelstation, som räknar passerande flyttfåglar och fångar in och ringmärker en hel del av dem. 


Utsikten från sydpetsen. Det var solglitter och lätt dis borta i horisonten.  


Här ligger Skage Fyr, som byggdes 1872. 1930 ansågs den onödig och såldes så småningom till den privata Föreningen Fyrtornet, som sköter om fyr och tomt. 


Vy över Vänern från tomten nedanför fyren.


Vackra höstfärger på vägen hem från Hammarö.

Varm kram,
Lambergsfrua
   

  

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

GÄSTBOK

______________________

Klockan är:

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018
>>>

Väder

Väder Karlstad

Tidigare år

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Länkar

Senaste besökare

Följ bloggen

Följ Lambergsfruas  blogg med Blogkeen
Följ Lambergsfruas  blogg med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se