Lambergsfruas  blogg

Senaste inläggen

Av Lambergsfrua - 7 juni 2016 09:00

DAG 5 KORTKRYSS PÅ DUORO-BUSSTUR LÄNGS FLODEN-PICKNICKLUNCH-PORTVINSHUS MED FADOSÅNG

Dagen innan vi skulle åka tåg till
tåg till Régua och kryssa 5 timmar på Duorofloden med lunch ombord, fick guiden besked från rederiet, att kryssningen var inställd! Slussarna var översvämmade på grund av kraftiga regn veckan innan vi kom och det gjorde alla kryssningar omöjliga. Därmed blev det inte heller någon tågresa. Vilket inkomstbortfall för alla rederier som trafikerar Duoro!

Självklart blev vi alla grymt besvikna. Dee allra flesta hade fastnat för den här rundresan just för att den innehöll både tågresa och kryssning. Men det var inget vi kunde göra mer än att gilla läget. Guiden och chauffören gjorde sitt allra bästa av den uppkomna situationen och fixade faktiskt en riktigt trevlig dag för oss i alla fall. Och vi fick pengar tillbaka.


Vi började dagen med att besöka den pampiga tågstationen med sin stora hall. Det var därifrån vi skulle ha åkt...


Den är dekorerad med 20.000 kakelplattor med bilder ur landets historia.


Imponerande minst sagt. 

 
Här fanns även några kakeldekorationer av modernare snitt - som det här loket till exempel.

 
Fast det var nog ändå tågen därute på spårområdet, som intresserade Mannen I Mitt Liv allra mest.


Nära stationen ligger lämpligt nog Turistbyrån. Man brukar tala om rum med utsikt, men det här huset har faktisk rum med "insikt". Du måste kanske klicka på bilden för att se den fina "insikten."


Så var det dags för en knapp timmes kryssning på Duoro "Under 6 broar", de flesta uppströms. Vi åkte med den yttre båten, som jag fotograferade, när vi kom tilbaks igen.


Vi började resan uppströms. Inte svårt att förstå varför stadsdelen Ribeira är klassad som Världsarv. Det var mulet och lite svalt på floden, men vi satt på soldäck ändå.


På motsatta sidan ligger ett vackert kloster, eller slott, eller? Nej inte alls, det är en militärförläggning däruppe på berget!
När båten senare vände och vi färdades nedströms blev det riktigt kyligt och flera av oss sökte lä nere i salongen. Den där knappa timmen på floden kändes helt tillräcklig!


Väl i land igen, äntrade vi bussen som körde längs floden inåt landet. Mycket blommor både längs vägen och i trädgårdarna. 




Vi hade väldigt gärna sett det här landskapet från Duoro, men kanske fick vi en bättre översikt från vägen.


Vi tog en paus i en liten stad vid floden, som låg till synes helt stilla i diset här. Det var nästan lite trolsk stämning.


En liten harpalt satt helt blickstilla i gräset, när vi kom. Inte förrän någon (inte jag!) närmade sig lite oförsiktigt  för att fotografera, skuttade den in till tryggheten i buskaget.


Ooops! Här blev det visst lite trångt, men lastbilschauffören fixade det faktiskt - om än mycket långsamt... 


Små solar i gräset.

 
Längs floden
odlas både vin och eucalyptus. Ja just eucalyptus, såna där trän som koalor gillar. Eucalyptus används till läkemedel, men det allra mesta blir pappersmassa! De odlingarna är mycket omstridda, eftersom jorden utarmas totalt, inga insekter kan leva på bladen, så fåglar uteblir och grundvattnet påverkas negativt. Det går inte att odla någat annat där sedan.


Det lätta diset följde med oss ända ut till Duoros utlopp i Atlanten.

 
Där öppnades påsar och förpackningar och en smaklig picknicklunch dukades fram. Många villiga händer hjälpte till att ställa i ordning. MiML ansvarade för serveringen ur vinkartongerna.   

 
När alla ätit sig mätta och druckit sig otörstiga (jodå, det fanns vatten också!), packades de få resterna ihop och vi återvände in i stan mot hotellet.


En förlängd "tuk tuk" eller varför inte ett minitåg - det fanns flera alternativ för den, som inte ville eller orkade gå på stadens gator.


Cykelstölder är tydligen inte helt ovanligt. Om man inte vågar lämna sin cykel på gatan, inte får ha den i trapphuset och inte har plats i lägenheten - ja då hänger man den helt enkelt utanför fönstret!


BESÖK PÅ PORTVINSHUS MED FADOSÅNG
Man tror
att vinodling har bedrivits i Duorodalen i nära 2000 är, men först på 1700-talet började man kalla det för portvin.


Portugal och England har länge bedrivit handel med varandra. Portugiserna fiskade torsk utanför brittiska öarna och betalade med vin. Tyvärr hann vinet bli dåligt under den långa sjöresan från Portugal. Britterna testade att tillsätta lite sprit i vinet, som då blev både starkare och sötare - och snabbt en favorit i landet. Portvinet var fött!

1926 bestämde regeringen att alla företag, som ville fortsätta att tillverka portvin, var tvungna att uppföra egna portvinshus i Villa Nova de Gaia, staden mittemot hamnstaden Porto. Portvinshandeln blev strängt reglerad coh håller fortfarande en mycket hög kvalitet.


Vi besökte portvinshuset Calem med drygt 150 år på nacken. Man äger ett par vingårdar i mellersta Duoro och ett område i de inre mer svårtillgängliga terasserade sluttningarna mot Duoro, som anses ge suveräna skördar. Är du intresserad och vill veta mer om portvinet, kan du klicka på länken här.


Besöket började förstås med en guidad visning. Guiden var en energisk och lättsam liten herre, som talade en utmärkt engelska. Vår egen guide Christine var go', för hon översatte alltid till svenska utan att fråga om någon inte förstod. På så sätt behövde ingen känna sig utanför.


Så fick vi då smaka på de ädla dropparna, både röd och vit port. Jag måste nog säga, att det röda var absolut godast - om man gillar en söt stark dryck.

 
Och visst ser vi nöjda ut!


Medan vi avnjöt portvinet bjöds vi på fadosång av en kvinna och senare en man. Den portugiska folkmusiken fado är en klagosång med influenser från portugisika sjömanssånger. Den handlar om hemlängtan, sorg, smärta, lycka och kärlek. I södra Portugal är den mer klagande, i norra delarna mer gladlynt - och det var just det vi fick höra här. Glädje och till och med rytmiskt handklapp.

När vi kom ut från portvinshuset var solen på väg ner och kvällen var behagligt ljummen.
Ännu en dag fullmatad dag med synintryck.

FORTSÄTTNING FÖLJER!
 


 



 

      

 


ANNONS
Av Lambergsfrua - 6 juni 2016 08:45

DAG 4 RUNDTUR PORTO - BRAGA/BOM JÉSUS
Efter frukost
var det dags att kliva ombord på bussen igen.

 
Stadens originella Musikhus
invigdes 2005. Efter revolutionen på 1970-talet exploderade musiklivet i Porto och bland annat blidades många popgrupper. Porto var tidigare känd för sina bilrallyn.


Förmiddagen var ganska disig. 
Många båtar låg förtöjda på Duorofloden nära dess utlopp i Atlanten 


Rundvandring i staden. I den här parken växte plataner med egendomliga stammar. Vi trodde först, att det var en särskild sort, men det handlar helt enkelt om en sjukdom.


I parken satt några studenter på besök från Mexico. De bar sina traditionella studentkläder med många påsydda märken från platser eller universitet, som de hade besökt. 

 
Det som vid första anblicken ser ut som en stor kyrka, är egentligen två, som byggts samman. Till vänster syns 1600-talskyrkan Carmelita, som är en del av ett tidigare kloster. Till höger ligger 1700-tals kyrkan Carmo. Eftersom lagen inte tillät, att två kyrkor delade en vägg, byggdes ett av världens smalaste hus mellan dem! Det huset var otroligt nog bebott ända till 1990-talet. Man kan ju bara tänka sig hur det lät därinne, när kyrkklockorna ringde till mässa...


Carmokyrkans ena långsida är täckt med kakelplattor i vackert mönster.

 
Till Lellobokhandeln ringlade kön lång, trots att den är under renovering. För 3€ får man komma in i bokhandeln, som sägs ha inspirerat J.K Rowling till att skriva Harry Potterböckerna. Hon bodde i Porto på 1990-talet.


På en av stadens berg ligger 1100-talskatedralen, som mer liknar ett fort. Henrik Sjöfararen döptes här.


Här uppifrån har man fin utsikt över staden. 


Här bor de granne med Katedralen. Ding-dång, ding-dång...
Balkonger tycks mest användas för blommor och torkning av tvätt.

 
På väg ner till bussen fick vi se grupper med ritande studenter. Jag har infogat några av dem i fotot. Det visade sig vara italienska arkitektstudenter, som koncentrerat ritade av de här gamla husens blottlagda byggnadsteknik.


Ner till floden och det historiska området kring Ribeira Square, klassat som världsarv av UNESCO.
På andra sidan ligger portvinshusen på rad. Dit fraktades vinet från odlingarna längre upp i Duoros dalgång med båtar av den typ, som syns å bilden. Idag sker det på betydligt snabbare sätt och båtarna fraktar turister i stället.

Lunch på egen hand
och vi åt en läcker sallad med nybakat bröd och vin däretill med utsikten över floden.

 
Svenska Konsulatet ligger vid Ribeira Square. Snyggt och praktiskt med kaklet - man slipper måla om...


Det går många broar över Duorofloden här. Luiz-bron är ritad av Eiffel. Tågen gör högst upp och biltrafiken nedanför närmare floden.

 
Gatorna är smala och trånga i gamla stadsdelen.


Portugals nationalsymbol är den här flerfärgade tuppen, som finns i alla möjliga storlekar i varenda souveniraffär.
Bakgrunden är legenden om tuppen. Den handlar om en man, som anklagas för stöld och döms till döden. Han bedyrar sin oskuld, medan kungen skrattar åt honom. Bevisa det då, begär kungen. Den anklagade får syn på ett ångande fat med en nystekt tupp. Han greppar en tuppklo, faller på knä och ber till Gud att bevisa hans oskuld "vid denne tupps klo". Till kungens och åskådarnas förvåning, reser sig tuppen upp från fatet och gal högt och ljudligt!

Kungen benådar mannen och säger myndigt: "Låt tuppen bli symbol för Herrens under" - och nu säljs tuppen över hela landet, som symbol för lycka och tur!


På en gata växte en hel rad kastanjeträd med röda blommor. Så vackra!


Blommor singlade ner på marken och på parkerade bilar. Det såg nästan ut, som om de skulle ingå i ett bröllopsfölje. Hoppas att de inte gav några fäckar i lacken.

BOM JÉSUS
På eftermiddagen
gav vi oss ut med bussen nordost från Porto. Skönt väder med lite soldis.I den här norra delen av Portugal hade kelterna stort inflytande och den katolska tron är fortfarande lite uppblandade med keltisk tro. Männen här använder faktiskt kilt! Ja, inte till vardags förstås.

 
Målet var kyrkan Bom Jésus på sitt 116 meter höga berg, som nås via sicksacktrappor....


... eller landets äldsta bergbana från 1882. Vi var inte ensamma om att välja bergbanan för det var varmt.


Redan i slutet av 1300-talet fanns det ett kapell här och den nuvarande kyrkan med sina spektakulära trappor är från 1760-talet. 


Vidsträckt utsikt från berget

Tillbaka till hotellet på sen eftermiddag. Ingen gemensam middag, men det fanns en stor food mart nära hotellet, där vi botaniserade bland utbudet.
Somnade helt ovaggade efter dagens alla synintryck.

FORTSÄTTNING FÖLJER!




 

 



ANNONS
Av Lambergsfrua - 5 juni 2016 12:45

Redan förra året i augusti skulle vi ha åkt på rundresa i Portugal med både tågåkning och 5 timmars kryssning på vackra Duorofloden. Till vår stora besvikelse tvingades vi avboka i sista stund på grund av hälsoskäl. När vi sedan fick se, att samma resa gick igen nu på våren, tvekade vi inte en sekund. Vi bara  skulle iväg för att upptäcka Portugal och dessutom få åka tåg och kryssa på Duorofloden.

 

DAG 1 KARLSTAD  ÖREBRO - VÄSTERÅS - ARLANDA

För första gången vi testade att åka med Nettbuss/Bus4you i stället för att ta tåget till Stockholm och byta till Arlanda Express eller Flygbussen.

 
Synnerligen bekvämt och rymligt - och dessutom höll man tidtabellen. Det blir nog buss i fortsättningen, när vi ska till Arlanda.

När vi lämnat motorvägen efter Enköping och körde på lite mindre vägar för närmaste vägen till Arlanda, fick vi stanna för broöppning i Erikssund.

    
Det var en söt liten passagerarbåt som ville fram.

Mängder av blommande hägg, knoppande syren och vita drivor av blommande slån längs vägen. Slån som vi inte har i Värmland.
Övernattade på Clarion Sky City, där vi såg semifinalen av Let's Dance. Det kändes som en lättnad att Wassberg åkte ut. Allt annat hade varit sååå fel, även om han är en skidlegend.

DAG 2 ARLANDA - FARO
Vi flög på eftermiddagen med Norweigan från Arlanda.
 
Väl ombord lyxade vi till det lite extra med tapasbricka och vin som en sen lunch. Det ser kanske lite snålt tilltaget ut på fotot, men rullen med den lufttorkade skinkan till vänster bestod av flera skivor. Samma sak med osten, som var skuren i flera skivor. Gott!

Middag serverades
efter incheckningen på Hotel Eva vid marinan i Porto. Vi fick rum mot gatan och utan balkong. Det spelade inte så stor roll, för vi skulle ju vidare nästa morgon.

Dag 3 Faro - Fatima - Coimbra - Porto 56 mil
 
 
Vår resrutt norrut är markerad med rött och södergående med lila. Grönt och blått visar våra utflykter från Porto.

Porugal har fina motorvägar varav två går väldigt nära varandra i syd-nordlig riktning. Så kan de gå, när man får för mycket EU-bidrag till förbättrad infrastruktur.   

   
Landskapet lite småkulligt. Många av fotona är tagna genom bussfönstret i farten, så kvalitén är därefter.


Mängder av lysande gul ginst längs vägen och stora korkeksodlingar. Portugal är världens främsta leverantör av kork. Mycket används till flaskkorkar förstås, men även inom industrin och för tillverkning av väskor, hattar och skor. Det är en konst att skörda korkbarken på rätt sätt, så att trädet inte dödas. Man kan skörda på nytt efter 9 år och skördeåret skrivs på trädet. 12 t.ex betyder att man skördat 2012 osv.


Superbocks bryggeri tillverkar landets populäraste öl, men det finns inte i Systembolagets sortiment. Bryggeriet ingår numera i Carlsbergkoncernen .


Fatima är en stor vallfartsort av samma vikt som t.ex Santiago de Compostela i Spanien. Den 13 maj 1917 blev staden känd vida omkring, när tre små herdebarn sa sig ha sett ett  strålande ljus i en buske och Jungfru Maria visade sig där. Hon gav dem fredsbudskapet - fred med Gud för att stifta fred i Världen (det var när Första Världskriget härjade och skördade stora offer). Den 13:e varje månad fram till oktober det årets visade hon sig i busken. Folk strömmade till. Många såg henne, andra såg henne inte. 1930 erkände påve Pius XI uppenbarelsen som offentlig och trovärdig.

Lunchdags. De flesta i gruppen valde en lunchrestaurang, som serverade en (turist)buffé. Vi hakade inte på och hamnade i stället på en trevlig liten restaurang, där de flesta gäster var portugiser.


Våren är en bra tid att söka sig söderut i Europa. Då grönskar och blommar det överallt.


"Coimbra skön och rik, ditt namn är som musik, ett stycke av ett smycke i brokig mosaik..."
Jag tror att alla i min generation minns låten, som var populär i början av 50-talet.

Jag vet inte riktigt, vad jag hade förväntat mig - liiite överdriven känns nog texten idag. Staden var huvudstad för 800 år sedan och visst är den vacker med sina vita och gula hus där på berget, som kröns av det pampiga universitetet från 1290.


 
Vår guide Christine bredvid en av studenterna i sin tradionella klädsel. Den används vid alla prov, tentor och alla högtidiligheter oavsett temperatur. Den här studenten sålde vykort för att dryga ut kassan.
Här syns också hur vackra mönster man gör i stenläggningarna på trottoarer och torg.


En del av det vackra Universitetet, som grundades av kung Dionysus I. Det är Portugals äldsta och ett av de äldsta i Europa. Det lockar studenter från hela världen och här studerar sammanlagt 20.000 studenter.  Självklart påverkar det stadens atmosfär.

Efter att ha checkat in på Hotel Tuella i Porto var det gemensam middag för gruppen. Mycket trevligt och gott. Sedan somnade vi utan vaggsång.   

Fortsättning följer!








Av Lambergsfrua - 8 april 2016 12:15



 
Jag har bestämt mig
för att ta ett bloggstopp en tid framöver -  av rena hälsoskäl. Nej då, jag är inte alls sjuk. Det är för att undvika att bli sjuk.

  
Jag har insett, att jag ägnar alldeles mycket tid framför datorn och det mår inte kroppen bra av i långa loppet. Och då mår inte heller jag bra förstås. Stillasittandet påverkar både axlar, nacke, rygg och höftleder på ett negativt sätt.

    
Så nu ska jag pyssla med andra saker i stället. Kanske inte direkt fiske, men det finns så mycket annat roligt att göra.

 
Jag finns fortfarande kvar med kortare inlägg på Facebook och kommer troligen att göra ett och annat nedslag här också.

Ha det gott!
Varm kram,
Lambergsfrua
  

Av Lambergsfrua - 29 mars 2016 13:00

Nu känns det faktiskt som att våren har kommit på riktigt.
På påskdagen var hela tjärnen isfri...

... och på annandagen låg första båten vid bryggorna.


Påskdagen är allmän flaggdag, men det var dåligt med flaggandet i vår närhet. Det var nog bättre nere i centrum - hoppas jag i alla fall. 


På påskdagen var vi bjudna till Dottern med familj på påsklunch. På altanbordet stod en vårlig kruka.


Deras påskris var dekorerat med färgglada ulltottar i stället för fjädrar. 


Vi bjöds på många läckerheter; ägghalvor med rom, ägghalvor med ansjovis, skotska ägg, köttbullar, olika sillar, både gravad och rökt lax med tillbehör och ostbricka. Vackert dukat och fint upplagt och mycket gott. Dessutom den här läckra "påsktårtan". Inte konstigt att det blev mat kvar - som vi fick med oss lite av, att ha till senare.

 
På annandagen sjösattes ännu en båt och den gav sig genast ut på premiärtur, Jag tror att det var fiske som lockade.


Lite senare samma dag kom den här kanoten sakta glidande på Tjärnen. Men nog ser det liite svalt ut om armarna för killarna...


Scillan utanför vår port sticker upp sina gröna blad, men några knoppar syns inte till ännu - men det är bara en tidsfråga. 


Krokusen blommor för fullt i en trädgård nära oss.


Och skulle man känna för att vila benen en stund, finns det möjlighet till det i en annan trädgård - eller kanske inte...

Önskar er alla en riktigt bra dag!
Lambergafrua
       


Av Lambergsfrua - 18 mars 2016 14:07

Igår gick vi en stavtravarpromenad för att leta fler vårtecken, men hittade inget nytt.

 
När jag drog upp
persiennen i morse, fick jag se två svanar som stod på den tunna isen vid kanten till öppet vatten. De hade sällskap av två änder, som betraktade inkräktarna med viss nyfikenhet - tror jag i alla fall.

 
Lite senare gav de sig ut på en liten simtur i Tjärnen. Jag tror tyvärr inte att de kommer att stanna här. De äter sig mätta och fortsätter sedan troligen norrut.

Ikväll blir det Let's Dance. Få se om Linda klarar av sin samba med skadade höften.
Varm kram,
Lambergsfrua
  

Av Lambergsfrua - 17 mars 2016 17:30

Dagarna blir allt längre och Våren står och stampar i farstun. Visst gör Gumman Tö sitt allra bästa för att bana väg för henne, men förra veckan hade hon hårt motstånd av Kung Bore nattetid. Han är en tuff rackare, men både han, Gumman Tö och vi vet ju, att han måste ge sig till sist.


För drygt en vecka sedan fick jag se årets första motorcykel, som jag tror var på premiärtur. Då passade han på att ta sig ett snack med killen i Lambergets Grill & Pizzeria - men jag tror inte att han köpte något.


För en vecka sedan låg det så här mycket is och snö kvar vid Tjärnens norra ände. 


Under veckan som gått har Gumman Tö jobbat effektivt på dagarna och igår var snön prkaitskt taget borta vid Tjärnen och isen alltner porös och osäker. Hör längst ine i viken går isen upp sist i hela Tjärnen.


Så fick jag då äntligen se ärets snödroppar den 13 mars - och nog förstår man varför de vita klockorna har fått just det namnet.


Dagen efter hittade jag blommande krokus vid en av våra värmande och läande söderväggar. Bara ett par dagar innan syntes bara den yttersta gröna bladtippen. 


Måndagens solnedgång visar också att isen har gått upp i södra delen av Tjärnen. 
Där är det dagtid full med fnattiga änder och en och annan knipa.

Önskar er alla en fin fortsättning på dagen.
Varm kram,
Lambergsfrua
  





 

Av Lambergsfrua - 6 mars 2016 08:30

Dag 6 måndag

Vid dagens städning gick vår camarera ut på balkongen och klev snabbt upp på en av stolarna för att putsa våra saltprickiga fönster och balkongräcke. Det såg livsfarligt ut, men hon verkade van ochskrattade bara bort vår oro.


Vilken skillnad det blev! Förresten, visst är det märkligt att de allra flesta dubbelrum bjuder på en fåtölj och en stol vid skrivbordet. En gäst får sitta riktigt bekvämt och den andra får sitta lite mindre bekvämt. Varför?? Det är ett av livets alla mysterier

 
Längs hela Las Canteras finns bänkar, där man kan vila benen en stund och njuta av sol, hav och people watching. Här sitter vi vända mot hotellet Reina Isabel med havet bakom ryggen - och jag fotograferade vår spegelbild i uteserveringens vindskyddande glas.


Käre Mannen i Mitt Liv ska inte vara i solen så mycket. För säkerhets skull hämtade han sin solhatt, för att skydda skult, öron och ansikte mot solens skadliga strålar - och vi satt i alla fall inte kvar så länge.


Redan halv elva på förmiddagen fanns bland annat dagsfärska tidningar bland annat Aftonbladet att köpa vid Las Canteras. Kanske inte så konstigt i dagens digtaliserade samhälle men ändå ganska imponerande, tycker jag.


På skuggsidan av ett bord på La Regata tog vi varsin sangria. Läskande och gott.


Grön flagg och badvakt på plats i sitt transportabla bevakningstorn. De tillfälliga skyddsvallarna var populära vindskydd för soldyrkare.


Varje morgon placerades middagens meny på ett stiligt anslag utanför matsalen. Bilden är tyvärr otydlig, men om man klickar på den, går det att läsa vilka godsaker som serverades just den här måndagen. 


En av kockarna transcherade fläskkött inne i matsalen och erbjöd flera olika välsmakande röror därtill.


Den här glada kocken ansvarade för grill/stekbord både vid frukost och middag. Vid frukosten kunde man få stekt ägg, läcker omelett med valfri fyllning eller krämig äggröra.
Vid midagarna grillade hon det som fanns på dagens meny. Just den här dagen kunde vi välja mellan laxkotlett eller tunna skivor av kalvstek. Jag var först vid grillen, så inget fanns klart där ännu - men jag valde kalvsteken.


Vi kom tillbaks till rummet lagom för att hinna se det allra sista av dagens solnedgång. 


Och sedan kunde vi se ljus från Teneriffa långt bort i fjärran. Klicka gärna på bilden så syns det lite bättre. 

Dag 7 tisdag
 

Tidigt varje morgon städades stranden noggrant. En traktor körde långsamt fram och tillbaka längs stranden. Framför och bredvid gick tre killar, somsamlade ihop skräpet och la i grävskopan.


Mm, inte dumt alls.


Nu när blåsten blivit mer normal vågade sig både kanotister och paddelsurfare ut på tur innanför revet. 

 
Gjorde ett besök uppe vid hotellpollen.


Vilken skillnad att vara här uppe, när det inte regnade och blåste.


Foto: Hotell Reina Isabel 
Här syns poolbaren och där ovanför spaavdelningen med gym.


Utsikt bort mot lyftkranarna i hamnen.


Kvällens solnedgång var dramariskt vacker. Hovmästaren nickade leende och gjorde tummen upp, när lämnade middagsbordet en kort stund för att fotografera.

Dag 8 - hemresan
     
En vecka går rasande fort. Vi lämnade hotellet i arla morgonstunden och lyfte från Gran Canarias flygplats Gando helt enligt tidtabellen kl. 7.45

Däremot landade vi på trivsamma Karlstad International Airport (jag är barnsligt förtjust i det pampiga namnet på vår lilla flygplats) 20 minuter före beräknad ankomst efter drygt 5 timmar.

 
Dottern mötte och skjutsade oss hem. På köksbordet stod de här välkomnande skira vårblommorna - Kapstjärna, tror jag de heter. Sånt värmer hjärtat.

Visst blev det en mycket annorlunda vistelse för oss på Solens Ö den här gången med bland annat regn och storm, takdropp och rumsbyte, sol och sköna stunder på balkongen och Las Canteras, en färgsprakande karneval med avslutande sardinbegavning och ett maffigt fyrverkeri. Vi tycker nog, att de positva upplevelserna helt klart uppväger de inte fullt så positiva - och vi återvänder gärna till denna del av världen.

Tack för att du har följt med på resan!
Varm kram,
Lambergsfrua
  



Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

GÄSTBOK

______________________

Klockan är:

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2018
>>>

Väder

Väder Karlstad

Tidigare år

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Länkar

Senaste besökare

Följ bloggen

Följ Lambergsfruas  blogg med Blogkeen
Följ Lambergsfruas  blogg med Bloglovin'

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se