Hela sommaren har vi haft vår balkongdörr öppen och oftast även ett eller flera balkongförnster, för att få en behaglig temperatur inomhus.

Häromkvällen, när vi satt skönt tillbakalutade och såg på TV, tyckte jag mig se i ögonvrån något som rörde sig på golvet - som en grå skugga. När jag tittade till fanns inget där. Jag har ibland svarta prickar framför ögon och tänkte, att det nog var något sådant jag såg och funderade inte mer på saken.

Kvällen efter upprepades samma sak. Då var jag snabb nog att vända huvudet - och fick se en lite grå mus snabbt kila tillbaks ut till tryggheten på balkongen!   

Jag studsade upp ( ja, ja, allt här i världen är relativt, men ändå) ur fåtöljen och hojtade "mus!" MiML, som hade hörisarna inställda på teleslingan, betraktade sin hustru med ohöljd förvåníng. "Mus!" hojtade jag igen på väg fram till balkongdörren för att stänga ute den lilla inkräktaren där. "MUS!" upprepade jag nästan argt, när jag inte fick någon resons från Mannen i Mitt Liv.  MiML kopplade om sina hörisar och fick snabbt klart för sig varför Hustrun betedde sig lite - ovanligt.

Till saken hör att vi bor högst upp i ett fyravåningarshus, så den lilla musen måste ha varit både vig och inte lidit av höjdskräck. Vår tidigare kontakt med djurlivet på balkongen har begränsat sig till aldrig flugor, bin, getingar och diverse spindlar, så det här var något nytt och inte särskilt uppskattat.

Dagen efter inhandlades en musfälla. Ja, de såldes i tvåpack, så fick en att ha i reserv, om den lilla musen eventuellt hade lockat med sig någon släkting på sin höghöjdsklättring.

På eftermiddagen laddades fällan med läckert doftande skinka. Innan vi stängde och släckte för kvällen, kollade MiML fällan - och si!

 
Där satt den! Och inte hade den hunnit få i sig mer än en ynka liten munsbit av den goda skinkan - om ens det. Egentligen är de små mössen riktigt söta med sina pepparkornsögon, men de får faktiskt vara söta nån annanstans än på vår balkong.

Varm kram,

Lambergsfrua   




 

Idag är det höstdagjämning eller rättare sagt var det faktiskt i natt kl. 02.29 för att vara exakt- och det ska man ibland. Både vår- och höstdagjämning är alltså ett klockslag som kan variera något från år till år.

"Vid höstdagjämningen är natten nästan lika lång som dagen. Dagen är fortfarande något längre och det beror på horisontalrefraktionen (optisk effekt som kröker horisonten) och på gryning och skynmning" enligt Wikipedia.

 
Låter krångligt men i praktiken betyder det att solen går upp rakt i öster och ca 12 timmar senare ner i rakt i väster. För vår del betyder det att solen sjunker nerstrax till vänster om Gamla Vattentornet på Herrhagen. Oavsett var den sjunker, bjuder den på ett skådespel, som jag aldrig tröttnar på. Det här fotot tog jag igår efter en etrålande vacker men ack så blåsig höstdag. 

Idag för vi nöja oss med gråmulet och spegelblank tjärn, där allt fler båtar försvinner från bryggorna - ett hösttecken så gott som något.

 
Då vi ännu inte har haft någon frostnatt ännu kan vi fortfarande glädja oss åt en del blommor. Här några penséer som tycks ha smitit från sin rabatt ut på trottoaren.


Ett gäng tvåfärgade dahlior lyser upp i en trädgård här i närheten. Cerise och orange - vem hade kommit på den färgkombonationen?

Rara blåklockor har slagit rot och trängt upp en liten glipa mellan trottoar och husvägg på Herrhagen. Vilken fantastisk växtkraft i de till synes ganska späda och rangliga blommorna.   


I lördags pågick en fisktävling med metspö vid norra delen av tjärnen. Metarna stod utplacerade med jämna mellanrum, som markerats med en träpinne nerbankad i marken.  


Den här metaren hade helt anarkistiskt struntat i sin pinne och klivit ut på resterna av en mycket gammal brygga.

Arrangörerna hade satt upp ett litet partytält utan väggar på gräsmattan. Efter avslutad tävling bjöds deltagarna på smörgåsar och dryck - alltså inte grillad fisk.   

 
Inte långt från metarna stod det här svanparet med sin enda unge. Jag vet inte om det är "vår" svanfamilj från i våras, men jag hoppas att det inte är så - för de hade många fler ungar...

Önskar er alla en bra dag.

Varm kram,

Lambergsfrua   

  
Trots att vi har varit uppe i Idre Fjäll många gånger, har vi aldrig tidigare besökt Kapellet. Det var tidigare en lada, som flyttades hit 1986. Här finns sittplatser för ca 60 personer. Hela sommaren har man gudstjänster och musik i sommarkväll en gång i veckan.


Inredningen är enkel och rustik. Personligen blev jag mycket förtjust i dopfunten av en björkvril (masurknöl) - till höger i bild.  

 

På fredagseftermiddagen anlände tre bussar fulla med danslystna gäster. Sommarsäsongen avslutades med en dansbandsweekend på Wärdshuset inkulsive buffé. Här är en grupp gubbs i varierande ålder på väg ner till Wärdshyset från sina boenden.

 
Intressant att se deras olika klädsel. Damerna var oftast lite finklädda medan gubbsen var klädda i allt från jeans och t-shirt till jeans och kavaj.

 
De där skorna var nog inte nådiga mot tassarna efter ett par danser - men han hade också lite snyggare skor, dock inte lika krävande som hennes.

 
Ja, så var det dags för hemresa och nog tyckte vi, att björkarna hade gulnat lite, sen vi åkte upp till Idre Fjäll - eller var det bara önsketänkande.

 
Klarälven fascinerade med sin helt spegleblanka yta.

 
Det finns inte så många broar över Klarälven, men de som finns dubblerades i det stilla vattnet.

 
I Ekshärad lyste rönnbären stora och klarröda. Det verkar vara en odlad sort, men lika vackra ändå, ja nästan vackrare än de vilda.

Efter dryga fem timmar imklusiveett kort fikastopp i Höljes, var vi hemma igen i soliga Karlstad - ännu ett minne rikare från favoritstället Idre Fjäll. Vi kommer tillbaka - "om Gud vill och byxan håller" som salig mamma uttryckte saken.

Varm kram,

Lambergsfrua   

Sista veckan som man håller öppet för säsongen på Idre Fjäll är det ändå en hel del som är stängt. Linbanan går bara på fredagen mellan 12 och 16. Det var en molnig förmiddag, men vi hängde på låset för att inte missa tillfället och kom upp som första resenärer denna sista dag.

 
En titt bakåt ner mot Centrumbyn från liften. Nej, jag vände mig inte om, det var MiML som plockade fram kameran, vred sig bakåt och tog bilden. Jag är inte riktigt bekväm med höjder och stitrrar gärna rakt fram vid sådana här tillfällen.

 
Liften går inte ända upp till toppen så vi fick en liten promenad - för upp dit till toppstugan måste vi förstås.

 
Hit upp går liftar från flera väderstreck. Visst ser liftstationerna ut som svävande tunnelbandevagnar eller moderna tåg.

 
Jag kan inte förstå, hur något kan växa i den här karga jordmånen, men den här ljunplantan såg ut att må alldeles förträffligt.

 
Ännu skymdes solen av molnen, men vi hade fin utsikt in över de norska fjällen ändå. 

Hm, tja, den varningen kändes lite väl överdriven för tillfället.  

 
Nere i byn igen förundrades vi över, hur mycket blommor det fortfarande fanns - men det hade förstås inte varit en enda frostnatt ännu.


Och gräset var dessutom saftigt grönt.

FORTSÄTTNING FÖLJER!

Morgondimmor över dalen är vanliga så här års och jag tycker det är vackert, framför allt när man ser det lite så här från ovan. 

 
Mora Skidgymnasium hade ungdomar på träningsläger och de tränade intensivt på rullskidor, men även mountainbike och simning.

  
En dag körde vi till närbelägna Nipfjället - men från vägen ser man ser först grannfjället Städjan Städjan är 1131 m.ö.h och den sydligaste toppen i det svenska fjällmassivet. 
Städjan och naturen däromkring inspirerade Rickard Dybeck att 1844 skriva vår nationalsång "Du gamla, du fria"

På 1990-talet och framåt hade Stiftelsen Idre Fjäll och Friluftsfrämjandet planer på att exploatera Städjan och bygga ett tiotal skidbackar och sex skidliftar där. Efter kraftiga protester beslutade Regeringen 2007 att Städjan ska bevaras orört och inte byggas ut - och det ska man nog vara tacksam för.

Området kring Städjan är dessutom betesmark för renhjordarna i Idre sameby, en av Sveriges minsta samebyar, och världens sydligaste. Renskötseln är en av bygdens äldsta näringar.

 
Men det är ju Nipjället som är vår favorit. Hit upp går Sveriges högst beägna väg 1032 m.ö.h
Städjan-Nipfjället är nu ett naturreservat. 

 
Här uppe fick vi i alla fall se lite höstfärger, men inte lika glödande som vi hade hoppats.

 
Vi gjorde en liten vandring men inte upp på toppen. Vi höll oss på lägre nivå. Då marken är mycket stenig var det skönt, att ha stavarna som stöd.


Det var en härligt solig dag och blåbärsriset lyste rött. Blåbären smakade gott om än lite torrt.


Frisyr? Vad är det? Det var lite blåsigt som synes, men det gjorde inget alls. Jodå, jag hade också stavar, men de låg utom synhåll just på den här bilden   


Det kan vi absolut hålla med om och vi har bott där vid ett par tillfällen. Pernilla Wiberg har varit med och utformat hotellet och framför allt dess inredning. Hon har ägt hotellet tillsammans med Stiftelsen Idre Fjäll. Vad vi förstod har Stiftelsen i år köpt hela hotellet. Så berättade i alla fall en av de liftanställda, som vi pratade med.

Fräscht och fint med bekväma rum och utsikt över omgivningarna. Tyvärr har det vuxit upp en del stora tallar framför, som skymmer stora delar av utsikten över daken och fjällvärlden.

Efter beöket på Nipfjället hade jag lovat MiML att bjuda på en drink på Pernilla Wibergs hotel - PW Bar, vilket jag också gjorde förstås. Han ville ha en whisky och jag något med hjortronlikör och spritz, som vi satt ute i solen och smuttade på. Ja, Mannen i Mitt Liv ska ju undvika sol, så han satt lite i skuggan, men inte jag. En riktigt trevlig stund.

 
När vi kom tillbaka till vår lägenhet fick vi se att det var en hel del folk i poolen. Inget som lockade oss, men det var så trevligt att se.

 
Tro det eller ej, men solen gassade så pass, att vi inte orkade sitta kvar på balkongen. Termometern visade +34 i solen. Vi flyttade våra stolar till baksidan av lägenheten, där vi satt med ett glas vin och våra böcker.

FORTSÄTTNING FÖLJER

 

Vi är hängivna besökare på Idre fjäll, men inte alls vintertid. Det är sensommar eller helst höst så vi kan njuta av både kunna av höstfärgerna och fjällen.

Några år har vi varit där i september, när allt egentigen har stängt utom uthyrningen av lägenheter, men de senaste åren har vi prickat in avslutningsveckan, v 37. Då har visserligen en hel del aktiviteter slutat för säsongen och flera restauranger stängt, men det gör inget - varken höghöjdsbana eller forsränning ingår numera i MiML:s eller mina favoritsysselsättningar...

ÅRETS RESA TILL IDRE FJÄLL
Från Karlstad kan man åka Klarälvsdalen upp till Stöllet och där svänga höger och köra via Malung och Sälen till Idre. Vi föredrar den mindre hårt trafikerade vägen från Stöllet vidare längs Klarälven upp till Höljes i nordligaste Värmland för att därifrån ta oss en liten sväng in i Norge till Rörbäcksnäs och vidare upp mot Särna och Idre. 

   
I Höljes kan man inte missa den stora Jätten på sin stubbe alldeles bredvid vägen. Stubben inrymmer Turistbyrå med café och lite av en loppis med nytt och begagnat. I anslutning finns också en gammal men ren toalett - inte att förakta, när man är på resande fot. Jätten slår igen dörren till sin stubbe söndagen i v.37, men toan är öppen året om.

 
Höljes Handel ligger alldeles bredvid och är en samlingspunkt för folket i byn och boende i närområdet. Det är en äkta lanthandel med all möjlig service och självklart tankar vi där, när vi ändå är i trakten. 

Bara tre mil längre norrut i  den lilla byn Långflon alldeles vid gränsen till Norge satsas det nu på ett jätteprojekt - ett stort köpcentrum! Inte något konstigt i och för sig, utom att byn bara har 4 (fyra!) invånare. De tror stenhårt på den här mångmiljonsatstningen och vänder sig till den norska kundkretsen. Sedan länge är den lilla Långflons handel och Gränskrogen välbesökta av norrmän.

Här kommer att finnas Långflons handel med livsmedel, Långflons gränskrog med café, glass-servering av yoghurtglass, Sportringen, skoaffär, kläder. apotek, hälsokost och bilverkstad. 

Invigningen av handelscentrumet sker den 27 september och det ser långt i från färdigt ut nu två veckor innan. http://www.byggnyheter.se/2014/02/nytt-k-pcentrum-i-en-av-v-rmlands-minsta-byar
men jag är säker på att de hinner få allt klart.

   
I Dalarna har snöpinnarna kommit upp och de gör verkligen skäl för sitt namn - vanliga pinnar utan reflexer. Sånt hålls man bara med på de stora vägarna.

 
I Särna stannade vi till på Torget för att titta närmare på statyn av Mors lilla Olle. Det finns en verklighetsbakgrund till Alice Tegners kända barnvisa. Lilla Olle hette i verkligheten Jon Ersson och var drygt ett år och 7 månader, när han mötte en björnhona med två ungar utanför Särna, när han och syskonen plockade lingon.

Mer om det kan du läsa här http://www.sarnaturism.se/kultur/historik/historiska_manniskor/mors-lilla-ole/

 

Och så  möttes vi av de välkomnande skyltarna vid infarten till Idre Fjällanläggningen. Den mysiga renen Aske är anläggningens mascot. Inte konstigt alls för idre är Sveriges sydligaste sameby.

   
Mannen i Mitt Liv på Torget i Centrumbyn där det finns flera restauranger, sportaffär, Icabutik och incheckning. Vi förundrades lite över hur snabbt det har vuxit upp grönska på taket till torgkiosken - eller vad man ska kalla den byggnaden.

 
Vi hade bokat en lägenhet högst upp i ett av "gökurshusen" i Centrumbyn.


Trappan dit upp var inte att leka med. Slitna trappsteg som var ganska ojämna dessutom - men det fanns ju räcke att stötta sig mot.    Förr har vi alltid bott i någon av lägenheterna på våningen under med direkt ingång från vägen. I år valde vi en större lägenhet, eftersom vi skulle ha varit fler på resan, men det blir inte alltid som planerat.

 
Däruppe står Mannen i Mitt Liv och vinkar till mig.

   
Balkongen var stor och när vi hade packat upp och bäddat sängarna, satte vi oss där i solskenet med varsitt glas vin.


Ett par nybakade gifflar hade vi med oss från Lidls bageri - gott.

 
Så många andra FB-vänner visar tårna mot ett fjärran blått hav eller skön strand. Jag valde att visa mina tår mot den fantastiska svenska fjällvärlden.   


Kvällen närmade síg och fjällkonturerna mjuknade alltmer.

Då  måste man bara sitta kvar på balkongen och njuta.   

 
Så småningom slet vi oss och gick ner tilll Askes pizzeria för hämta en god middag. Medan vi väntade testade MiML en indisk öl. 

 
Vid bordet bredvid väntade den här fina hunden på att matte skulle få sin pizza och att  hon förhoppningsvis skulle dela med sig till honom. Han var inte riktigt lika pigg och glad som vanligt, fick vi veta av matte. Bästa hundkompisen hade dött veckan innan...


Pizzerians uteservering hade fått nya bordsdukar. Förra året var det ett öltema, i år 50-talsbilar. Häftigt!

 
Vi hann tillbaks till balkongen med våra pizzor för att se solen sjunka bakom de norska fjällen. 

 
Och himlen randades av strimmor efter flygplan, som var på väg nånstans - men nere hos oss i fjällvärldenvar allt helt tyst och stilla. Man kunde till och med höra sina egna andetag - om man ville ;)

 
Kvällen var ovanligt mild för årstiden. Vi tände våra medhavda ljuslyktor, ställde dem på balkongräcket och satt kvar därute i mörkret till framåt nio.

FORTSÄTTNING FÖLJER

Ja så glider då den här sommaren sakta in i höst - men vilken fantastisk sommar vi har haft, trots en kylig och regning juni och en augusti som bjöd på en del störtregn. Här i Karlstad klarade vi oss undan från några större katastrofer, men vi led med människor som på vissa håll drabbades av brand och häftiga på andra håll av översvämningar.

Mannen i Mitt Liv och jag har haft en bra sommar med diverse små utflykter och en del välkomna besök.
Nu har vi nyss kommit tilbaka från vårt traditionella höstbesök i Idre Fjäll och det berättar jag mer om i nästa inlägg.

Soliga kramar,

Lambergsfrua   

Nu på sommaren är det så mycket annat som lockar och drar än att sitta framför datorn eller surfplattan och skriva. Därför låter jag bloggandet ta sommarlov och räknar med att återkomma framåt höstkanten - om jag nu kan avhålla mig från bloggandet så länge...   

Jag önskar er alla en riktigt skön, avkopplande och upplevelserik sommar med många möjligheter till att ladda batterierna.

Varm kram,

Lambergsfrua