Igår vaknade vi av ett murrande och ett surrande från mptprljud. Det lät inte alls som vår gräsklippare, som kommer ansar våra gräsmattor varje måndag.

De var kommunens vassröjare spm var i farten, något som ialla fall Mannen i Mitt Liv och jag upplever som positivt. Utan den skulle får lilla sjö (tjärn) växa igen och det tro jag inte att båtägarna vid marinan här skulle acceptera.
 

När vi stavtravade runt i villaområdet här på Lamberget igår, stannade vi till vid en trädgård där det doftade helt ljuvligt. Vi snusade och nosade på de blommor som fanns närmast staketet, men kunde inte riktig hitta doften. Då kom ägarinnan Pia och visade varifrån doften kom - en stor rosenbuske väl dold från gatan, där vi stod.

Vi presenterades för hennes 15 månaders gamla valp - en härlig och levnadsglad liten terrier (vet inte exakta rasen) och fick sedan med oss ett par kvistar av den väldoftande rosenbusken. De sprider nu en ljuvlig väldoft i vårt hem. 

När Mannen i Mítt Liv senare satt på balkongen och njöt av ett glas vin, fick vi vi se en bil parkera nedanför vårt hus. Ut klev två ungdomar och traskade fram till strandkanten, dä'r de bredde ut en filt. Sen bredde de ut sig själva på filten, gick i klinch - och började grovhångla. 

Och så är det ju. Jag tycker att det blommar så enormt mycket i år och att det blommar över snabbare än vanligt - men det är nog bara inbillning. Vackert är det i alla fall.

 
Både de mörklila och de ljuslila syrenerna har vissnat redan, så även de vita. Rhododendronbuskarna börjar se lite torra ut, men det finns annat att gläda sig åt.  I en villaträdgårdar nära oss lyser det av olika färger i stenpartiet vid trädgårdsmuren. Jag tror de röda är borstnejlikor men är inte säker.

 
Där finns också den här låga och kraftigt lila stenpartiväxten. 


Här och var syns små grupper av skirt vita prästkragar, men det är inga mängder så som i Dalarna och längre norrut.

 
Hallå där? Vad pysslar ni med där på andra sidan staketet? Pionen verkar nyfiken och lutar sig otåligt ut mot gatan. Eller är det kanske bara ett sätt att få stöd här i tilvaron. De flesta av kompisarna orkar inte hålla sig upprätta utan vilar tungt mot gräsmattan där innanför.

Ja det var ett litet smakprov vad vi kunde njuta av på vår stavtravartur idag. Vi har växlande molnighet (just nu mer moln än växlande) och +24 i skuggan. Balkongens fönster är öppna för att ta bort drivhuseffekten. Där ska jag snart slå mig ner med en bok - medan Mannan i Mitt Liv ser på sport.

Önskar er alla en fin fortsättning på dagen.

Vamr kram,

Lambergsfrua   

Ja, man kan på sätt och vis säga att det är Sveriges födelsedag som firas idag. 
Flaggor vajar i vinden och alla stadsbussarna och en del taxibilar är prydda med flaggor. Det ser festligt ut, även om vi inte kommer i närheten av den norska nationaldagsyran.

Förutom det sedvanliga nationaldagsfirandet med musik och tal på Sandgrundsudden, bjöds det på en riktigt stor marknad på temat ätbart här på Torget.


Här vimlade det av olika länders flaggor. Utbudet av mat och godis från många europeiska länder var stort för att inte tala om Australian barbeque, som förutom vanliga hamburgare serverade både kamel- och alligatorburgare. 


Fräscha och prisvärda blommor från Holland lockade många. Vad sägs om två stora fina hortensia för 60 kronor till exempel.

 
Vid ståndet som sålde fudge och toffee från Great Britain flockades kunderna, som med en tång i näven plockade till sig av sötsakerna. Påsar för självplock låg strategiskt utplacerade bland fudgefaten.

 
Träkolsgrillad tysk korv och franska delikatesser som vitlökspotatis fanns i stånden bredvid varandra. I närheten spred sig doften av belgiska våfflor och grekiska gyros. Vi nöjde oss med en en italiensk glass. Det mest gångbara språket där på torget var engelska.

 
Naturligtvis tog vi en sväng via Museiparken (bilden) ut på Sandgrundsudden också, där köerna ringlade långa till kommunens kaffebord. Många lockades av gratis kaffe och muffins. Alla barn fick en dajmstrut. Folk satt på filtar eller medhavda stolar och kopplade av i solskenet medan de lyssnade på sång följt av Betlehemskyrkans orkester och sedan en militärorkester. Programmet fortsätter hela dagen och kvällen, men vi blev nöjda ganska snart och drog oss hemöver i stället.

Önskar er alla en fortsatt trevlig nationaldag hur ni än väljer att fira den.

Varm kram,

Lambergsfrua   

Dagarna på Tilos förflöt i ett behagligt tempo. Sista dagen var det några i sällskapet som hyrde vespor och gjorde en tur på ön.

 
Det finns knappt 16 km väg att köra på av hyfsad standard utom den smala bergsväg, som går längs branta stup upp till klostret Moni Agiou Panteleimona. Det är stora sprickor i vägen och då och då rasar delar av den ner i havet...


Klostret byggdes på 1470-talet vid en källa med friskt klart vatten och är tillägnat öns skyddshelgon.

Det har renoverats två gånger sen dess.

 
Bougainvilla i motljus - den växten trivs gott i det här klimatet. Precis som vi   

Tillbaka i Livadia var det bara att sätta igång och packa ihop och sedan vinka av två i vårt sällskap, som föredrog eftermiddagsbåten till Rhodos framför nästa dags tidiga morgonbåt. Lite vemodigt var det allt, att sedan säga adjö till vännerna på Tilos. Efter en god måltid på Omonia satt vi en stund på balkongen - men det blev en ganska tidig kväll. Väckarklockan ställdes på 5.

Det var fortfarande mörkt, när vi klev upp på morgonen, men det ljusnade när vi klev ombord på färjan som kom från Athen - och snart såg vi Tilos försvinna i fjärran.

 
Vi landade i Rhodos efter ca 3 timmar och tog oss med taxi direkt till det lilla familjeägda hotellet "Kristinas Rooms."


Eftersom det hotellet ligger innanför stadsmuren i Gamla Stan, släppte taxin av oss vid den närmaste stadsporten, så vi gå till fots sista biten.

 
Vid den här lilla gatan/gränden ligger Kristinas Rooms. Det var inte alls långt, men gatorna och gränderna är stensatta med kullersten. Det var lite knaggligt att gå på och väskorna med hjul hoppade och skuttade lite okontrollerat.


Trivsamma Kristinas Rooms har indviduellt utformade rum vid en mysig innergård med trädgårdsmöbler och en stor generös soffa. Hotellet ägs av svenska Kristina och drivs av ena sonen, medan hon och hennes man jobbar i Norge och bröderna i Sverige.


Ett av de tre rummen på bottenvåningen ser ut så här - så rent och frässcht. Alla rum har dusch/toa och ett litet pentry med bord och stolar till. Sängarna måste vara de bästa i hela Rhodos - inköpta på IKEA.     

På övervåningen finns tre rum och en härlig terass  med vidsträckt utsikt över hustak och hav. 
Sedan vi installerat oss och tagit det lugnt ett par timmar, gav vi oss ut för att utforska stan lite närmare.


Man fick akta sig för alla vespor och motorcyklar som smattrade fram längs de trånga gatorna. Dessutom är det tillåtet med biltrafik, vilket kan ställa till rent praktiska problem, som här. Föraren i den vita bilen vägrade att backa, klev ur och tog ett snack med den andra föraren - och avgick med segern.  

Det finns hur många restauranger som helst i Gamla Stans centrumoch alla har de energiska "inkastare" - ibland lite för energiska för min smak. Men gott var det.   

Värden Johan pysslade om alla blommorna framåt kvällen, då temperaturen sjönk lite.

 
Då plockade Svärsonen fram sin födelsedagsflaska bubbel och delade med sig till oss alla. Även Johan fick ett glas.

 
Vi skålade och tackade för en riktigt trevlig födelsedagsresa - och nästa dag väntade flyget på att ta oss hem till Sverige igen.

Önskar er alla en riktigt fin fortsättning på denna dag.

Varm kram,

Lambergsfrua   



 

   

På Tilos finns två städer dels hamnstaden Livadia och huvudstaden Magalo Horio. De tempel till Athenas och Apollos ära, som fanns på berget ovandför huvudstaden, förstördes i en jordbävning ca 200 f.Kr Inskriptioner visar att romarna haft stor inflytande på ön.

Kristendomen kom tidigt till ön och det finns många små enkla stenkapell kvar från de första århundrana e.Kr Det här finns en bit bort vid stranden i Livadia. De här kapell användes ofta av bönderna som skydd, när de arbetade på fälten.

Krig har härjat i den grekiska övärlden och även Tilos har fått sin beskärda del. Johanniterorden, turkar, kristna pirater och venetianare har ockuperat respektive attackerat, rövat och skövlat i varierande grad. 1912 övertogs ön av Italien och 1943 kom tyskarna, men 1948 blev Tilos en del av Grekland.


Jag skrev att det finns två städer på ön, men det är inte riktigt sant. Det finns faktiskt tre - fast Mikro Horio uppe i bergen ca 3 km från Livadia är numera en ödestad, eller snarare ruinstad. 

Före Andra Världskrigets utbrott bodde ca 1200 personer här. Bristen på vatten tvingade dock folk att överge sina bostäder på 1950-talet och flytta ner till kusten. Husen saknar tak, för de togs med vid flytten. Taken bestod av stockar och lera och stockar är en bristvara på ön. De behövdes till de nya husen nere i Livadia.

Helt tyst och öde är det ändå inte. Sommartid bjuds det på disco i en restaurerad byggnad däruppe.

 
Vattnet i havet är kristallklart och utmärkt för snorkling. En liten bit ut från stranden ligger vraket av en tysk patrullbåt, som bombades sönder och samman av en brittisk u-båt 1944.

 
Den grekiska u-båt som dök upp ute i bukten en morgon under vårt besök agerade däremot helt fredligt. Den hade 50 mans besättning, men bara 25 kojplatser. Beättningen sov därför i skift och de daglediga kördes in till hamnen i en gummibåt för att se sig omkring, andas frisk luft och få lite solsken och dagsljus på kroppen. 

Innan människan kom till Tilos för si så där 30.000 år sedan tassade minielefanter omkring på ön! Ja tassade gjorde de kanske inte, snarare lufsade. Skelettdelar hittades i Harkadhio-grottan på 1970-talet och med hjälp av dem har man kunnat få fram en bild på hur de små djuren sett ut. 

Fyndet finns att beskåda i ett litet museum vid huvudgatan i Meaglo Horio och det är gratis inträde. 

 
Den som gillar att vandra har många möjligheter på Tilos. Bergen ser visserligen helt gråa ut på avstånd, men vid närmare kontakt ser man att de delvis är täckta med buskar och grönska av olika slag. Doftstråk av timjam och andra örter möter vandraren.


Och visst finns det blommor både i trädgårdarna och i det vilda. De här växer vid den trevliga restaurangen Oasis vid Strandpromenaden, där vi åt middag på Svärsonens födelsedag.

Svärsonens födelsedag, ja. Den blev nog precis så bra som han hade hoppats på - kanske rentav ännu bättre. Till den dagen hade vårt sällskap oväntat utökats med tre personer - käre Barnbarnet dök upp från Göteborg och överraskade sin pappa, som gladdes till tårar. Dessutom kom två goda vänner till familjen från Karlstad. Svärsonen gick omkring och myste.  

 

Naturligtvis tillbringade han en hel del av dagen på stranden. Solbäddarna tillhör de olika strandserveringarna, men kostar inget att använda. Ägarna ser ju förstås gärna, att man tar något att dricka eller äta hos dem som en liten kompensation.  

 
Framåt kvällen samlades vi på Giorgios taverna vid torget, där Svärsonen bjöd alla i sällskapet på ouzo. Giorgio själv överraskade med en stor fin tårta, som kommit med båten från Rhodos. Bara ett ljus att blåsa ut.   

 
Efter alla de besök som Svärsonen med sin lilla familj har gjort på Tilos har de fått en hel del vänner bland befolkningen. Georgio är en av dem.

 
Middagen avnjöts på Oasis, där ägarfamiljen också tillhör vänskaran. De kom in med en stor hembakad tårta efter maten - med hela sex ljus att blåsa ut.  Det som blev kvar av tårtan fick Svärsonen med sig i en doggybag. 

Kvällen bjöd på ett praktfullt månsken med silverglitter i vattnet. En lugn och trivsam födelsedag i familjens och goda vänners sällskap.

FORTSÄTTNING FÖLJER   

Ja, så har vi då kommit hem igen efter en härlig vecka på den lilla grekiska ön Tilos, som ligger 65 km väster om Rhodos.

  

Det går inget flyg till ön. Man flyger till Rhodos och tar båt därifrån - en tur ppå ca 2-3 timmar beroende på vilken typ av båt man åker med.

Till Tilos åker den som vill ha lugn och ro och kunna strosa på strandpromenaden längs bukten eller vandra i lagom kuperad terräng. Här möts besökaren av idel vänlighet och slipper bland annat de energiska "inkastarna" vid restauranger och caféer - som finns på t.ex Rhodos. Nattlivet i hamnstaden Livadia är obefintligt och ingen affär, restaurang eller bar spelar musik. Tråkigt? Nä långt därifrån. 

Dottern med familj har besökt ön många gånger. Vi firade Svärsonens 50-årsdag där och nu var det dags för 60-årsfirande. Som vanligt valde de Blue Sky studios nere vid hamnen i Livadia och där bodde vi andra i sällskapet också.


Utsikten från de rymliga balkongerna är strålande. Varje dag kommer segelbåtar in till hamnen och ett och annat lastfartyg. Det är ett rent skådespel, när segelbåtarna ska lägga till - stans hamnpolis har fullt upp med att dirigera och assistera.

När färjorna från Aten eller Rhodos kommer är det liv och rörelse på kajen. Gäster som har bokat rum på något ställe, hämtas med bil, trots att avstånden inte är stora. 

På ön bor drygt 500 personer, men många av dem har dubbelt boende och tillbringar vintrarna på Rhodos. 

Det finns fem mini market. En av dem ordnar hemrtransport av de köpta varorna - gratis. I bageriet här kan man köpa frasiga gifflar till morgonfikat eller annat gott bröd om man föredrar det. En korv inbakad i frasig mördeg var inte helt fel till lunchen på balkongen.

 
I Livadia finns både poliser, hamnpoliser och en kvinnlig borgmästare med stort rött hår och pytteliten hund. Poliserna huserar är det stora vita huset med pelare. Troligen även hamnpoliserna.

 
Som på de flesta grekiska öar fnns det många katter, men här i Livadia ser man ytterst få strykarkatter. Man har ett program för att minimera antalet katter och samlar in pengar tlll mat åt dem och sterilisering av honorna. När veterinären besöker ön sker operationerna på löpande band - eller nåja, nästan i alla fall.

     

Varje katt som har steriliserats får den yttersta snibben på ena örat avklippt, så man vet vilka som har behandlats. Det görs så fint att det knappast syns sedan. Fotot taget av käre Barnbarnet. 
Det hade varit mycket enklare att kastrera hankatter, men det är inte aktuellt i det här samhället som präglas av en viss machokultur.

 
Längs huvudgatan finns bland annat banken, bageriet och två av de fem minimarknaderna - och mycket blommor. Post och resebyrå finns också i närheten.


Den pampiga kyrkan Agios Nicolaos lyser bländade vit i solen.

 
Prästen i sin fotsida svarta kappa syns då och då på väg nånstans.

 
Självklart finns det flera stränder på ön. Den vid Livadia har vita klapperstenar, så badskor är till stor hjälp när man tar sig i och ur vattnet.

 
Vattnet i havet är mycket salt och det känns skönt att kunna skölja av sig efter ett bad. Då finns det en stranddusch närtan dold av trädets grönska. Titta noga till höger på bilden, så ser du den stora duschstrilen.

 
Men man behöver inte alls bada för att må gott på Tilos. Det går lika bra arr sitta i skuggan på en bänk och njuta av det turkosblå havet.

DET FÅR RÄCKA SOM EN LITEN INTRODUKTION AV VÅRT BESÖK PÅ TILOS.

FORTSÄTTNNG FÖLJER   



 

I vårt område finns faktiskt en del djur förutom hundar och katter. Vi har sett harar och till och med en räv i vår närbelägna skog.

Häromdagen utökade vi vår stavtravsrunda och träffade då på den här något randiga katten. Den lät sig inte skrämmas av oss utan höll sig förvånasvärt lugn och stilla - medan fångsten rörde sig oroligt i vinden...  

 
Inte långt därifrån prunkade en hel lång rabatt med vivor. Här syns bara en del av allt det vackra. Jag borde naturligtvis ha använt panoramafunktionen på kameran, men tänkte inte på det då.

Önskar er alla en bra dag.

Varm kram,

Lambergsfrua   

Idag hissar vi flaggan och gratulerar allra bäste Svärsonen som fyller jämnt.  

Presenten har han redan fått, men han blir nog firad på andra sätt på själva födelsedagen. Självklart ser vi fram mot ett glas vin på balkongen - eller varför inte ett glas retsina.   

Mannen i Mitt Liv och jag önskar Svärsonen och alla andra en riktigt fin dag!
Varm kram,

Lambergsfrua